Jag har läst de mest fruktansvärda nyheterna!!!

Ögonen höll på att ploppa ut ur sina hålor, fingrarna rörde sig nästan mot öronen för att liksom hinna täppa till innan besten släpptes lös och munnen gapade stort.

Jag blev livrädd rent ut sagt!

Syrran hade visserligen redan förvarnat mig men jag kunde bara inte tro mina öron. Direkt när jag kom hem idag så gick jag in på aftonbladets hemsida för att få bekräftelse. Där stod det svart på vitt. En överrubrik, jag orkade inte ens läsa resten...

Om karln ger sig in i den genren så vet jag inte vad jag tar mig till. Jag hatar han och hans musik redan nu och ger han sig in i punkens värld då vettefasen om ja inte tar å köper alla hans skivor å bränner dem på bål. Då menar jag ALLA skivor som finns i hela världen. Nån som e me på den?

Vissa låtar kan jag tycka e rätt hyfsade men det är endast för att de är gamla godingar som man liksom växt upp me på ett eller annat sätt. De låtarna skriker liksom klassfest, disko och sommar. Texterna har aldrig imponerat mig, oftast så låter det som om en femåring setat och plitat ner sina första ord i en lång radda.... EX: Jag går å fiskar... , Tycker om när du tar på mig... , Sitter på en sten vid en sjö eller hur den nu går... Etc, etc...

Usch, jag får kramp i magen varje gång jag hör en av hans nykomponerade sånger. De liksom skriker översmart dagisverksamhet. Jag kan ju liksom inte stick under stol med att herren jag talar om är otroligt intelligent när det gäller att komponera catchy melodier som sätter sig som en smäck bakom pannbenet. Folk visslar, sjunger med och klappar händerna... Utan att de ens märkt vad de lyssnat på... Då kan man komponera smart musik. Men texterna alltså... hallå... näää jag kräks.... Kan inte ens gå in på dem utan att må liiite illa. Ni vet själva hur dem går så därför lämnar jag den dissekeringen åt er mina vänner....

Son of a plumber projektet verkade ju populärt... Tills han skulle till och åka ut på turnè, stackars stackars karl!!! Jag personligen tyckte att det var något skrattretande att denne så omåttligt radiopopuläre kille!? inte fick sina biljetter sålda.... Skivorna går åt som smör, han sönderspelas på radion men säljer inga biljetter... HAHAHA Vad säger det? Jo, att han kanske inte är så bra som alla säger att de tycker att han är? Att de efter att ha köpt och lyssnat på hans skiva liksom inte tyckte att den höll måttet? Att herr Gessle börjar bli en ännu mer avdankad popidol än vad han dittills varit?

Något mer med honom som jag stör mig på är hans röst... Sättet han sjunger på.. Den liksom inövade stockholmskan som han på nåt märkligt sätt får när han ska sjunga fastän han kommer från småland eller skåne eller nåt åt det hållet... jag skiter i vilket faktiskt. Han sjunger nasalt, stelt och konstigt. Dessutom sjunger han exakt likadant i varenda låt... Suck!

Nej du Gessle, låt bli Punken för faan!!!!

Jag är sjuk, allvarligt sjuk.

Det känns nästan som någon form av dödssjuka.

Det är den beryktade kramsjukan som slagit till. Starkare än någonsin...

Tidigare när denhär sjukdomen smittat mig så har det varit en mildare form, hanterlig liksom.

Jag visste inte hur kraftfull denhär sjukdomen var, vad den gjorde med en och hur den yttrade sig.... Nu vet jag.

Hela dagen har jag legat ihopkurad i soffan och kramat om en filt som vore den någon jag tyckte mkt om. Jag har försökt döva smärtan med den enda vettiga värktabletten, chokladkakan samt de överblivna chipsen från gårdagens förfest. Hjärnan styr fingrarna som väljer sliskiga ballader i mediaplayers spellista.

Jag hatar migsjälv.

Jag sitter här under min filt som luddat av mig på alla kläder jag för tillfället har på mig och önskar mig ett bättre liv. Jag har ätit choklad och chips vilket inte direkt hjälpt, jag har bara gått upp ytterligare lite i vikt. Jag har lyssnat på alldeles för många ballader och de har bara haft en negativ inverkan på mitt humör.

Jag hatar migsjälv lite mera.

Det som gör denhär kramsjukan så lömsk är att jag i princip skulle kunna kramas med vem som helst, bara någon frågade mig. Det tragiska är att det inte kommer att hända. Jag kommer att vara lika sjuk när mörkret fallit, när morgonen gryr och hela morgondagen... Synd att inte kramar, pojkvänner, kärlek och sånt kan köpas på närmsta apotek. Då skulle man slippa dessa virus. Dessa hemska virus.

Jag känner ett styng av desperation i mitt lilla bankande hjärta.

Idag är jag alltså ett luddigt, tjockt, ensamt desperat monster som moffat choklad och deppat till snyftmusik omfamnandes en filt... Det låter ju härligt... Jag känner mig verkligen fräsch, attraktiv, social och glad... NOT!

Vart är min prins?

Här skulle det ha stått något annat, en lång bra text som jag plitat ner men den försvann när jag var nästan klar.

Irritationen och ilskan när något bestämmer sig för att försvinna är fruktansvärt stor.

Just nu är jag så arg som en maddlur kan bli. 

Min långa braiga text!! Alledels jätteborta! Ute i cyberrymden... Hoppas iaf att nån ailiengubbe får nytta och glädje av den... 

Fy faaan åxå!!!! 

Idag när jag var på besök hemma hos lillebror A med Marre så kom jag att tänka på en grej.

I lillebror A:s nya lägenhet fanns ett kök, i det köket fanns en micro och på den så låg...post...

Hur i allsin dar kommer det sig att alla/många människor lägger posten på micron oavsett var den står?

Även hemma hos mamma och pappa är det så, micron står givetvis i köket men micron e inte det närmsta stället att placera post och reklam på... Ändå så är det där den hamnar. Inte på byrån i hallen, inte på den tomma ytan av köksbänken, inte på köksbordet, inte i någon låda utan på micron... Mycket skumt.

Lika skumt är det att när man lägger armarna i kors över bröstet så lägger de flesta högerarmen över den vänstra... Varför då?

Huvudvärk.

Faan, sluta tjata!

Underverk.

Snälla, ta mig tillbaka.

Hjälp mig komma dit där jag en gång var.

Jag lämnar allt, vill inte stanna kvar. 

Svärord.

Ge mig det som jag vill ha.

Gåbord.

En längre sträcka, jättebra! 

Hjälp mig minnas vad jag glömt.

Jag vill hitta det jag gömt.

Färglös.

Likblek, harmlös och blodröd.

Meningslös.

Så ensam så förstörd. 

Vart har alla härmapor tagit vägen?

Sådana som Bosson, den avdankade gamla Michael Jackson imitatören som sedan gav sig in i musikbranschen på riktigt och floppade totalt.

Bosson som fick ett helt Sverige att återigen vilja kunna dansa som den största av idoler.

Ta sig mellan benen, skrika lite och ställa sig på tå. Öva in dessa makalösa moonwalks och den berömda posen som för övrigt också ägs av Freddie Mercury (Queen). Posen där den ena armen sträcks upp i luften för att tala om att man liksom äger hela världen och är oövervinnerlig. Ja iallafall just i den stunden. 

Vart har alla småstjärnor med de stora drömmarna tagit vägen? Vart har alla talangtävlingar och melodifestivaler i skolorna blivit av? Varför är det aldrig någon som härmar nuförtiden?

Senast jag såg ett halvhjärtat försök till att härma någon var i talangtävlingen som tv4 anordnade för ett tag sedan. Någon gav sig in på den gamla Michael Jackson imitationenutan att riktigt lyckas... Det var nog då jag började fundera på vart alla härmapor tatt vägen. De är liksom helt borta. Jag måste säga att jag saknar det litegranna.

Nuförtiden skall allt vara nytt jämt och ständigt.

Nya former, nya färger, nya musikgrupper, nya tider, nya priser, ny regering, nya tv-program, nya ord osv osv

Jag saknar det gamla, det som var förr, Fem myror är fler än fyra elefanter, trasdockorna,jenka tuggummit som jag hatade men som luktade gott, disneyklubben, pommes på fredagkvällarna, ballonger, såpbubblor, högläsning ur en bok innan man somnade, sikta mot stjärnorna, färglada små ljus i tårtan på ens födelsedag, mora träsk...

Jag blir ibland trött på stressen och prestationsångesten här i vår lilla bubbla, vår värld, vår jord. Allt handlar i slutändan om pengar. Pengar styr allt!! Trist men sant.

Allt som produceras nu måste locka så många som möjligt. Detta gör man således med nytänkande och kreativitet. Ibland lyckas man och ibland inte.

Nej, jag vill se fler imitationer. Fram med fler personer i stil med Robert Gustafsson, Bosson, Jörgen mölnbäck mfl

Sådana som kan förmedla dåtid i nutid, eller nutid i dåtid.

En grupp imitatörer eller härmapor sökes!! 

Shrek är en rätt fin film har jag kommit fram till.

Idag blev jag kär...

Jag föll pladask!

Jag gick in på hemtex, där rean är i full gång. Jag svepte runt med ögonen och plötsligt där bland alla ting dök den upp.

Där låg den med sina runda former så gul och fin. 

Den liksom lyste.

Jag stegade mina största steg till bordet och tog den i min famn.

Den var inte så mjuk som den såg ut utan hård och platt men ack så söt. Jag kunde inte motstå de tomma små runda hålen till ögon. Jag kunde inte motstå den klargula färgen och formen av en flodhäst.

Kosta vad det kosta ville, den skulle med mig hem. 

Jag hoppas för flodhästens egen skull att den är hårdhudad och står ut med lökdoft och att den inte är allergisk mot någon form av grönsaker. Det är nämligen den finaste skärbrädan jag någonsin sett med mina två blå.