Idag for jag iväg med mor och far en sväng, eller rättare sagt så var det jag som var tvungen att köra...

Vi åkte till skjulsta bland annat och där fick jag för mig att jag ville fota en groda. Sagt och gjort så gav vi oss av uppåt och iväg in i skogen. Tänk va det är härligt, varför är man inte där oftare? I skogen alltså...

När vi hade gått typ hur långt som helst och inte sett mer än typ 500 sniglar så gav jag nästan upp hoppet. Vi vände när vi var typ vid vilsta eller nåt... haha. Vi gick och gick och plötsligt fick jag syn på något grått mulligt som skuttade in bakom ett löv.

Jag blev som tokig och slet fram kameran som jag vid det läget hade stoppat ner i väskan. Efter det hoppade jag ner i någon form av dike där jag jagade den stackars lilla paddgrodan.

Jag fick tag i den, ja det ser ni ju nedan!

Tänk vilka vackra djur!

Tack Tuffs för den fina kommentaren jag fick men jag är ingenting mot denhär vårtiga skönheten!!

Jag gillar paddgrodor! De är mjuka och mulliga å söta. Titta bara på den lilla rumpan... Man smälter ju...

Orsaken till att jag säger paddgroda är för att jag inte har en aning om vad som skiljer de båda åt... Jag måste forska lite i det tror jag men jag tycker att detta mer ser ut som en padda.

Såå söt :) 

Tog lite bilder på migsjälv idag. Regnet öste ner å jag hade tråkigt.. Shit happens liksom!

Usch det känns så ensamt och värdelöst idag.

Jag känner mig ensam och värdelös.

What to do när allt bara går åt helvete? 

Det finns någon som jag tycker om....
Någon som alltid lyssnar och alltid ställer upp.
Någon som inte dömer mig eller bryr sig om hur jag ser ut.
Någon som låter mig vara ifred när jag vill och håller mig sällskap när det är det jag behöver.
Någon som jag kan berätta allt för utan att skämmas.
Någon som inte bråkar och slåss.

Bloggen, tack för att du existerar och låter mig fylla dig med ord, både stora och små! Du är den enda jag litar på.



En hyllning till min blogg som ställer upp i vått och torrt!

Med lite sprit i kroppen så blir känslor aningens starkare än vad de skulle ha blivit utan...

Usch, jag avskyr att göra som jag gjorde, gråta så myket över redan spilld mjölk men känslorna å allt detdär måste tydligen ut och idag känns det liiite bättre. 

Nu ska jag försöka städa lite här hemma och tänka på annat. Tjing!! 

Du gör ont inuti mig. Dina ord som jag samlat och sparat på måste jag nu ge tillbaka. Du menade inte vad du sade eller vad du kände.Dina ord var lögn.

Jag ber dig att aldrig mer ljuga för mig. Varken du,eller du eller dig som jag ännu ej lärt känna. 

Ögonen som så länge varit vakna sover nu...

Bröstkorgen som andats så häftigt alldeles nyss har återgått till lugnet.

Tankarna du gav bort till mig har jag i ett tryggt förvar.

Sov nu, glöm bort dina sorger.

Du, min finaste skatt sprider doften av blått.

Du är för mig en färg, en känsla.

Något att ty sig till i när tårar faller.

De vingar du förtjänat breder sig stora och vita.

Skulden som tyngde dig har flugit bort och lämnat dig på egna ben.

Sov nu, min skatt och vakna åter till dagsljuset.

Där väntar jag i en evighet.

Inga fler ord, ingen större förklaring.

Bara borta.

Trodde dina ögon talade sanning ibland men du ljög.

Stegen ekade i farstun när du gick, jag trodde att du skulle komma tillbaka.

Nu finns bara det onda kvar, det som tar så himla lång tid att laga.

Ensamheten blev min bästa vän igen.

Typiskt mig!

Det är farligt att känna och att känna efter ska man låta bli.

Några slag i magen får man tåla.

Det stora blåmärket där på insidan kommer nog aldrig attt blekna helt.

Vet du om hur ont det gör att slå på något som redan är skadat?

Om du vetat det innan kanske du hade låtit bli.

Det man inte ser finns inte, är det så?

Isåfall så finns inte du!

Inte längre.