Jag har precis sett klart på dokumentären om författaren Berny Pålsson. En stark och överväldigande dokumentär. Den handlar om just Berny och hennes liv. Om hennes psykiska sjukdom, självdestruktiviteten och om hennes drogmissbruk som hon desperat försöker ta sig ur.

Det är också en film som visar hur riktigt jävla kasst sveriges sjukvård fungerar idag. Att få hjälp för sina missbruk verkar vara en omöjlighet och jag tackar den där högre makten för att jag själv inte är drabbad. Papper och remisser hit och dit men ingen tar ansvar för dessa människor som så gärna vill ha hjälp. Det är fruktansvärt.

Jag såg Berny första gången i en morgonstol i tv4. Där satt en blek flicka med ärriga armar och med ett hår likt cruela de vill i de 101 dalmatinerna. Hon satt där och berättade om sina böcker och om sitt liv som missbrukare. Jag fängslades redan då av henne men det blev aldrig av att jag läste hennes böcker. Det ska jag göra nu. Så fort jag får råd att köpa dem.

Efter denhär dokumentären så förstår jag inte hur denna flicka orkat leva vidare. När ingen hjälp finns att få fastän man bönar och ber om den så måste förtroendet för samhället minska och tillslut helt försvinna... Iallafall så var det det jag trodde men Berny, hon är envis. Hon vill bli bra och hon vill leva. Någonstans innerst inne.

Ni som missade dokumentären, leta upp den nånstans och se den. Hon är en sådan stark människa att man inte kan låta bli att bli imponerad och känna en liten, liten del av hennes viljestyrka.

Jisses vad duktig jag har varit idag. Jag har setat från klockan två idag fram tills precis nyss och arbetat med mina skolprojekt. Jag har skrivit klart nästan hela informationsdesignsrapporten samt min 150-ordare och gjort lite på datagrejjerna...

Med andra ord så känner jag mig mäkta stolt!

Jag känner mig heller inte alls lika stressad som jag gjorde imorse när allt jobb liksom bara hopade sig framör mig där det låg utspritt på hela golvet.

Nu är det åter igen ordning och reda hos maddluren och jag kan kanske träna imorgon utan att känna ångest för att jag inte är färdig med skolarbetena... Jag skulle behöva jobba lite också... denhär månaden tvingas jag leva på 7500 kronor... helt värdelöst men jag får ju skylla migsjälv liksom...

Oh yes, it`s fun to be a poor student...

Jahapp, jodå nu har jag precis kommit hem från friskis och svettis där jag och syrran har varit med om ett yogapass!

Det var väldigt skönt och avslappnande men min kroppstyp gör det lite svårt att kunna göra alla övningarna på ett korrekt sätt...

Min tuttar är liksom ivägen för det mesta. Speciellt den övningen där man på knä skulle luta sig framåt, sträcka armarna långt framför sig och sakta liksom rulla huvudet framåt och under sigsjälv så att nacken sträcks ut och i den övningen där man skulle sitt i skräddarposition, luta armarna framåt och sjunka ihop nedåt. Jag höll på att kvävas... av migsjälv... hahaha Det gjorde såklart att jag nästan började garva. Inte bra i en sal där tystnaden härskar och folk böjer ut och in på sina spänstiga kroppar. Mycket knasigt kändes det men vad ska man göra liksom? Jag kan inte direkt trolla bort mina bröst... hahaha

Jag gjorde mitt bästa och det var sjukt avslappnande och kroppen kändes verkligen levande i den sista övningen. 

Mycket handlar om att andas på rätt sätt och att lära sig att slappna av samt att ha full kontroll över sin kropp. Det har nog inte jag men man kan nog lära sig mycket av att gå på yoga.Jag kan tänka mig att det måste vara alldeles underbart att gå på ett sådant här pass efter en lång arbetsdag. Det var helt okej nu såhär på morgonen också förståss men stressen som en arbetsdag uppbringar måste rinna av en som vatten efter några yogaövningar.

Kanske går jag fler gånger för att kväva migsjälv, alltid lär man sig något och så övar man upp styrkan i sin kropp. Mycket bra! Jag rekommenderar er alla att gå på yoga i denhär stressiga världen vi lever i.

Over and out!

Såhär tidigt har jag inte varit uppe sedan jag slutade jobba...

Nu ska jag och syrran iväg på ett yogapass! Spännande minnsan...

Ensamheten på kvällarna är det värsta... Den gnager och äter upp en inifrån och får en att längta efter något annat.

Någon annan. 

Någon som inte finns.

Någon.

Ursäkta bloggtiteln men idag blev jag riktigt irriterad...

På vägen hem från en god vän så stannar jag vid ett övergångsställe. Jag bedömer att jag inte kommer att hinna över vägen innan bilarna som kommer farandes framåt så jag stannar med cykeln. På vänster sida om mig stannar då en bil och vill att jag ska cykla över men bussen som kommer som mötande trafik på andra sidan stannar inte... alltså blir det lite svårt att korsa gatan med cykeln utan att bli påkörd... Dessutom är refugen i mitten så smal att jag inte får plats med min cykel där.

Jag väntar då på att bilen som stannade ska köra före mig. Det gör den inte utan står och väntar tills  bussen och ungefär tre andra bilar passerat från höger. Jahapp, det va ju osmart av den bilisten tänkte jag. Dumt att stå där och vänta på mig som ändå inte kan ta mig över gatan.

När bilisten tillslut tröttnat på att stå där och bärjar köra kikar jag in genom rutan och vad får jag se då?????? Jo en kvinna i min ålder som pekar finger åt mig och glor utav bara faan med två arga ögon.

Va?? Hur faan tyckte hon att jag skulle bära mig åt? Bli påkörd eller? Nä sådantdär tål jag banne mig inte.

Jag avgör väl när jag vill cykla över och som bilist så har man ju en skyldighet att se till så att trafiken fungerar och flyter på. Om bilarna som kör i motsatt riktning inte stannar så är det rätt meningslöst att släppa förbi någon som redan har stannat för att vänta på ett uppehåll i trafiken och dessutom inte får plats med en cykel på refugen. Jag står ju inte där för att jag tycker att det är roligt utan för att jag vill vara säker på att komma över gatan utan att bli ihjälkörd.

Dumma idiot!

När jag sedan väl kommit över gatan och ska cykla över bron så cyklar jag om två män som tar upp ungefär hela gång och cykelbanan. Tror du inte att de är tvungna att kläcka ur sig, ingen omkörning här inte! när jag cyklar förbi?? Jag var på väg att vräka ur mig x antal väl valda ord men höll käft och ökade tempot istället.

Vad är det med folk och vad är det med cyklister??? Lär er cykla för fasen och lär er trafikregler och se till så att alla är säkra i trafiken. Att vänta dödar ingen!!

Nu gör ingenting ont. Vanan gjorde skinnet så tjockt. Din smekning kändes knappt, istället fick du slå så hårt. Blåmärkena som dök upp först senare blev en påmnnelse. En sådan som sade att jag skulle låta bli i fortsättningen.

Den spetsiga blicken punkterade ena lungan. Så svårt att andas. Svetten börjar rinna och handflatorna blir två vattenfall. Det som hamnar på marken sugs upp direkt. Jag har alltid hävdat att moder jord är girig.

Fasaderna göms i solljus och ögonen kisar. Jag ser bara hälften av dig. Igenom glas blir allting klarare och lite vackrare. Allt utom jag. Därför tittar du inte. Du låter bli på ditt egna vis och lämnar ögonlocken stängda.

Små trevande steg på en kall trottoar. Barfotafötterna är gömda nu. Väntar på att få klä av sig nakna igen. Ingen vill vara instängd. Händerna värmer varandra utan dig. Trodde aldrig att det skulle gå. Du gick!

Jag ligger här å läser ur Rune Pettersons bok om informationsdesign... Det är intressant men inte ett dugg kul. Boken har denne svensk såklart skrivit på engelska.

Det var några år sedan sist jag begravde näsan i en engelsk bok och nu känner jag hur orden liksom bara snurrar runt i skallen på mig.

Hur i hela friden ska jag få ihop fyra a4 sidor med text i dethär ämnet???????? Jag vet inte hur det ska gå till ärligt talat men jag kämpar på. Kunde inte Rune ha skrivit denna bok även på svenska???

Jisses amalia säger jag bara. Jag har nappt två veckor på mig att göra färdigt den fyra sidiga uppgiften... Känns liiiite jobbigt faktiskt! 

Grejjen är den att innan jag läste  denhär boken, eller ja, kopierade delar ur den så tykte jag att jag hade en rätt bra koll på vad informationsdesign var men nu snurrar denne petterson till dethela och delar in allt i små grupper som han så pedagogiskt han bara kan försöker förklara... Å jag känner mig alldeles vilsen... Jag tänker skriva denhär rapportenpå hur jag ser på det hela tror jag... om det nu går... Vi ska nämligen reflektera över saker han skrivit och om saker som är informationsdesign.

Det är svårt dethär!