Nu är jag fri. Äntligen!!

Men, mitt ben tillhör inte mig! Just nu tillhör det en man som fått någon vidrig hudsjukdom! Så det så!

Benet är för det första så hårigt att det nu närmast liknar en skog. För det andra så har det bildats röda otäcka prickar överallt på huden så att det ser ut som om jag hade röda hund eller att varje hårsäck som finns vore inflammerad. För att toppa detta så snöar det, hudflagorna började falla redan på sjukhuset och det är så himla äckligt!!!

Det är nästan det vidrigaste, jag HATAR döda hudflagor. Det är ännu en grej man har med sig från jobbet. Ni anar inte hur torra gamla människors ben är...

Mormor var med mig till sjukhuset och var mitt moraliska stöd i det hela. Därefter, när jag var fri fick jag veta att jag helst skulle bära stödstrumpa! eftersom benet kan svullna ytterligare nu när gipset är borta... Stödstrumpa?? Jahapp, inte nog med snön, prickarna och håret... Tantvarningen på mig håller i sig!! hahaha

Sagt å gjort, mormor (den snällaste i världen) köpte ett par stödisar åt mig och en fet hudcreme att smörja med. Sedan bjöd hon på lunch och följde mig hem för att hjälpa mig på med strumpan... Herreguuuuud vad underbart det var att smörja in och massera sitt eget ben efter sex veckor. Helst vill jag slippa se på eländet, det ser riktigt äckligt ut! Blått är det åxå... Jag trodde blåmärkena hade försvunnit vid det här laget men icke sade nicke...

Så nu sitter jag här med ett omuskulöst ben som är torrt å hårigt och insvept i en tight vit randig stödstrumpa... Känner mig oerhört sexig!!! Bara så ni vet.... ;)

Kryckorna ska användas i två veckor till och om en månad kan jag börja jobba igen sade doktorn. Nu är det rehabilitering och gåträning på hög nivå som gäller för min del!

Nu måste jag försöka ta mig iväg till afären och hämta en kurslitteraturbok.

Over and out!

Det är spännande att se hur det blir. Hoppas allt läkt fint och så bara...

Kameralinsen längtar efter dina linjer. Det släta landskapet som putar och buktar på de rätta platserna.

Ditt anlete som sover i månljuset, jag saknar det.

Lugnet, det rofyllda i ditt uttryck, en sömnig mun som småler utan ansträngning.

Skärpan i ögonen när de vant sig vid ljuset. Leendet när du vant dig vid utsikten. 

Det sövande ljudet av din andning blir ett rinnande vatten. En fors genom drömmar och tankar som till slut leder in i dig. In i kammaren där det bankar och slår, den finaste platsen i människokroppen.

Sovande färger vrider och vänder sig bakom ögonlocken. Snart vaknar dem. För tidigt men inte heller sent. En ny dag växer sakta fram bakom molnen som vi aldrig hinner se. Där ute kvittrar fåglarna...

God morgon!

Ååååå det går så himla sakta. Tiden sniglar sig fram.

Jag vill bara att det ska gå fort så att det blir Tisdag snart. Klockan elva imorgon är det dags att skära bort gipset!

Jag längtar så mycket att det inte finns ord för det!

Det ska bli så himmelskt underbart att få bli fri från klumpen och börja gå normalt. Ska inte göra annat än att gå ut och gå så att jag snart kan vara utan kryckorna och börja cykla. GUD vad jag saknar min cykel!!! 

Eftersom doktorerna sagt åt mig att jag inte får raka benet så har jag nu tänkt om. I dag inhandlade jag mig en hårborttagningscreme för torr hud. En sådan som bara ska smörjas på  och sitta i tre minuter och sedan tas bort med en mjuk spatel. Det måste väl ändå funka/vara tillåtet?? Det är iaf inga vassa rakblad inblandade som kan skära upp den nu mera sköra huden.

Jag vägrar nämligen att gå och vara så här hårig i två veckor framöver... Det går bara inte!

Ååå imorgon blir den bästa dagen på evigheter!! Det kommer att kännas sjukt konstigt och säkerligen en anings ostabilt men faan va gött. Snart kan jag stå upp och duscha, gå och handla alldeles själv, gå ner i tvättstugan och sköta min egen byk (Tvätt för er som inte vet det...) osv....  Dessutom slipper jag snart min hemska ryggsäck när jag åker hem till J! Rullväskan ska snart få rulla igen! Wohooooo!!!

Förresten så är det vår på riktigt nu för mina duvor är tillbaka i trädet!! :) 

Randig på kinden efter att ha sovit för länge på manchesterkudden. Värmen som inte fanns smög sig hit i alla fall.

Boken på golvet med hundöron i.  Tappad och vikt men läst.

Tekoppen med mögelkulturen i står där den stod förut. På fönsterbläcket till fönstret där man inte längre kan se ut.

Brödsmulor på köksgolvet, den fulla dammsugspåsen. Släpper in duvorna. Bajset som de lämnar efter sig kan man moppa upp. 

Kranen i badrummet droppar. Hörs inte när grannarna duschar så jag ber dem duscha jämt.

Sätter upp en lapp i farstun. En post-it med tejp på. 

Gummistövlarna torkar aldrig. De får sällskapa med herr paraply i duschutrymmet. Undrar vad de talar om?

Dammråttorna skriker efter uppmärksamhet och jag ser dem. Överallt. Jag hatar dem. Överallt. Jämt. Håll käften!

Diskberget toppas av den kletiga stekpannan. Fylld av flott från gårdagens mättnad. Vinglasen ekar tomt men visar stolt upp den intorkade rödvinsranden och läppstiftavtrycket på kanten. Vackert. 

En strumpa i sovrummet letar efter sin andra hälft och byxorna har slutat andas. Tröjorna och underkläderna leker kurragömma och ingen hittar dem. Vi får gå nakna idag.

MEN du är så fin där du ligger i röran. Det enda som ligger så prydligt och vackert.

Vit och skör men levande.

Mjuk och varm men ensam.

Får jag...?

Det regnade.

Ingen såg när jag grät.

Långsamma steg över en blöt trottoar.

Skorna läckte in. Torra strumpor var det enda jag längtade efter.

Och dig.

Fanns det fler som mig? Vandrande själar som vättes av himlens ledsamhet och vätte jordens torra skal. 

Ett givande och tagande.

Varför grät jag? Jag hade allt. Har.

Regnet blir en skyddande sköld, maskerar tårarna. Bara regn. Inget annat.

Grimaserar man inte syns man inte.

Inget konstigt.

Bara regn. På utsidan.

På insidan. Bara grimaser.

Det skänker tröst att gråta med himmelen. I smyg. När ingen ser fast alla tittar på.

Nej ingen ser när en tår lämnar ögat, landar i en vattenpöl. Inte i regnet.

Dog dina fingrar, de som nyss rörde vid mig?

Flugorna surrar... landar någonstans där de inte syns.

Kaffet kallnar fortare idag än imorrn.

Hur ska det gå?

Går det?

Går du nu?

Låt allt vara en stund. Stanna.

Flugorna surrar... landar där de irriterar.

Solen går i moln oftare imorrn än igår.

Hur gick det?

Gick det?

Gick du nu?

God morgon!

Idag vill jag tipsa om årets vår/sommarnyhet från OP.

En sko som passar alla, både stora som små och unga som gamla. Den är enkel, både att använda och till utseendet. Den röda detaljen på spännanordningen gör sig bra nu till våren och lyser upp den tråkigaste av vardagar.

Denna fulländade sko med modern kilklack finns att beställa i färgerna svart och blått. Olika "snörning" förekommer.

Har du brutit benet får du skon alldeles gratis, annars går det bra att ringa närmaste sjukhus/Ortopedmottagning.

Lycka till!