Bad i pool, värmeslag, god mat utomhus på altan och en fin korvbulle! Nä, semestern hade inte kunnat börja bättre.

Befinner mig i Enköping och har det hur bra som helst även om jag tycker att det är lite överdrivet varmt... Man kan knappt diska utan att svettas ihjäl. Men nu ska man väl inte klaga antar jag.

Klockan är redan fem och vi har inte gjort ett dugg än... Termometern visar 36 grader och jag känner mig inte direkt lockad av att gå ut på långpromenad... Men nåt måste man väl hitta på? Svettigt lär det ju bli hur som helst.

Jag har insett att jag, i denna värme, skulle behöva något mer "avklätt" att ta på mig... Nån tunn klänning eller så.. Jag har bara en som jag gillar... Hmm jaja...

Nu ska jag återgå till att göra ingenting här hemma hos min korvbulle :)

Nja, just det här violteet var väl ingen direkt smaksensation. Måste nog prova på den där dyra sorten... Eller nåt.

Men jag sörplar vidare... det värmer gott i magen i alla fall. :)

Jag somnade gott i den nya stora och jättefina sängen. Lagom hård och utan en "grop" att falla ner i... I morse vaknade jag halv elva men låg kvar länge, bara för att jag kunde och för att det var så himmelens bekvämt, och läste en bra bok. En fin start på dagen. Den hade bara kunnat bli bättre om korvbullen hade legat där bredvid när jag vaknade... Men snart så kommer han hem och provsover han åxå. :)

Nu sitter jag här med en mugg violte... Japp, jag gick ner till stadens tebutik idag och frågade om de hade. Det hade dem så jag köpte ett hekto. Skall alldeles straxt se om det smakar bra. Annars får jag prova på någon annan sort. 

Imorgon är det jobbet som gäller igen. *suck* Hela helgen skall spenderas på demensboendet. *större suck* Jag vill hellre vara ledig och cykla ut till någon strand och bada hela dagarna men icke sade nicke... (Vem faan är den där nicke egentligen??? Och vad var det som han inte fick???)

I Onsdags när jag jobbade som kom min arbetskollega ner med ett kuvert i handen. Kuvertet var till mig och innehöll min löneförhöjning... Oj så trevligt tänkte jag och öppnade.

400 kronor. FYRAHUNDRA ynka kronor! Vilket skämt??? De hade lika gärna kunnat kasta en bytta potatismos i nyllet på mig. 400. Vad räcker det till? Om man räknar bort skatten på drygt 160 kronor och hyreshöjningen för i år så blir det ungefär 140 kronor kvar... När man sedan kom hem och fann en räkning från kommunal i brevlådan så upptäckte jag att de höjt den med en hundring så vi kan ta bort ännu en hundralapp på den så kallade löneförhöjningen och vad får vi väl kvar? Ungefär 40 kronor!  Hmmmm låt se, vad kan man få för det? Typ en limpa och en liter mjölk. Det är som ett hån mot en när man jobbar och sliter och gör sitt bästa fastän man varken orkar eller vill ibland. När man sedan tänker efter på allt jobb som vi på det demensboendet där jag jobbar, tvingas utföra så känns det hela mer som ett dåligt skämt. Vi jobbar för två men får lön för en halv... Ungefär så känns det. Att ensam ta hand om sju dementa personer tar musten ur en ibland (Ganska ofta). Dessutom är man konstant irriterad och arg över hur det fungerar, eller snarare inte fungerar inom vården.

Men, vem är jag att klaga, jag har en fast anställning, jag vet. Men jag avskyr den! Jag avskyr företaget jag jobbar för och jag avskyr att "stå" för deras värderingar.

Jag skall göra allt som står i min makt till hösten för att försöka hitta något annat jobb. 

Att samtidigt läsa notiser om tex Reinfeldts lilla löneförhöjning får en bara att vilja kräkas. Hur kan man ens kräva löneförhöjning när man får 135 000 kronor i månaden????? Det är ju inte klokt. När det nu råder en sådan finanskris så tycker jag att alla som redan har en lön som man kan leva på i ett halvår framöver inte behöver få någon löneförhöjning. De pengarna skulle istället kunna gå till annat. Anställa fler folk inom vården till exempel eller höja tjänstgöringsgraderna så att alla faktiskt kan ha en möjlighet att dra in mer än tio ynka tusenlappar i månaden oh kanske då kunna sparar lite till sin pension eller något annat... Men nej, där kommer den där nicke igen... 

Ibland blir jag så grymt irriterad på hur det är i samhället. Speciellt när det kommer till våra löner, vi som jobbar inom vården. Om alla bara visste hur vi sliter och jobbar för att få ihop de små kronorna som sedan landar i lönekuvertet... Om ni visste!

Alla som inte jobbat inom vården borde komma förbi mig på mitt jobb och prova på en vecka! Välkomna!

I slutändan, när jag nu tänker efter så går jag back trots denna så kallade löneförhöjning. Höjningen på exempelvis mat och sådant annat livsnödvändigt har jag inte ens orkat ta med i beräkningarna... Men vem faan bryr sig, det är ju bara pengar... Inget viktigt!

Inatt blir sista natten i min gamla trånga säng. Imorgon flyttar den nya sängen in hos mig. Det ska bli härligt!

Wohoooo!

Hon delade sin hud med någon annan. För första gången. Naken och utlämnad men inte ensam.

Skinnet som låg där bredvid, alldeles vitt, andades långsamt. Inte alls som nyss. Flämtande och ansträngt.

Kinderna var rosiga, som på ett litet barn med feber och armarna, de unga, låg mellan de tunna bröstkorgarna som rymde så ofantligt mycket. Fingrarna blev en matta, flätad och knuten utan ansträngning. Inget tvång. Snarare ett plåster eller en sträng av torkande klister. Något som binder två ting samman. Vackert. Varmt. Tryggt.

En stråle sol landar på skuldran. Punkterar kylan.

Det pansar som växt sig så starkt ger upp. Att ge är svårt men att ta emot är svårare. Kanske värre. Kanske hemskare.

Hur? Hur gör man?

Vill inte synas, vill inte finnas till. Rör inte och låt bli! Låt det vackra vara vackert.

Nää, jag vill inte gå upp, jag ville inte ens gå och lägga mig. Faan och hans moster har besökt mig inatt och sömnen lyste med sin ficklampa rakt in i ögonen. Den ville inte låta mig sova.

Så, nu sitter jag här, har setat alldeles för länge. Kommer kanske bli sen. Oansvarigt. Om jag ändå kunde känna ett enda litet uns med lust...

Förbannade jävla slipsknut och vägra göra som man vill! Heleeeeeeeeeeeeen!!! Kan du komma och hjälpa mig med slipsen?

Har någon sett sillburkarna vi handlade igår? 

Varför skall man alltid envisas med att lägga in sillen själv? Bråttom bråttom.

Barnen klär sig i de nya sommarfina kläderna... och spiller ner dem med frukostjuicen. Ta ALDRIG på nya kläder INNAN frukost. Att man aldrig lär sig...

Faan åxå, jordgubbarna! Är det någon som handlat dem?

Så klart inte.

Pappa får åka ner till affären och köpa. Jordgubbsståndet som stod där senast igår har packat ihop sig och flytt sin väg. Det får bli frysta jordgubbar i år också.

Solen som sken så vackert nyss hatar midsommar och gömmer sig bakom ett moln. Regnet kommer som på beställning men vem faan var det som beställde??

Dukning ute eller dukning inne? Nä vi dukar långbord ute, solen kommer säkert ångra sig. 

Det gör den inte. Det gör den aldrig. Så när alla satt sig till bords vid det dukade långbordet, utomhus, och preciiis börjat skära i den första färska potatisen öppnar sig himlen och regnet fyller de öppnade sillburkarna.

Fruarna och barnen grabbar tag i det viktigaste, jordgubbstårtan, och springer sedan in under altantaket. Karlarna svär och spiller sillspad över skorna. Någon suckar när han inser att snapsen han just hällt i sitt glas nu inte längre är lika stark som innan. Förbannade jävla skitregn! Låt det stå för faan ropar någon annan och ger upp.

Men nej, man ger inte upp, inte ens då, trots att hela dagen varit ett helvete. För midsommar, det firas bara en gång om året, exakt likadant... varje förbannat jävla år. 

Glad midsommar på er allihopa!

Så var det då dax igen... efter regn kommer bestämt solsken och med solstrålarna även pollen. Idag är det nå fruktansvärt så allergisk jag är. Snuva, rinnande ögon, nysningar och klåda i i stort sett hela ansiktet... Alldels underbart!!

Cyklade ner på stan en sväng och inhandlade allergimedicin som jag nu proppat i mig. Nackdelen är att jag vet att jag om ett par timmar kommer att vara så trött att jag skulle kunna somna ståendes. Nåväl, tanterna och farbröderna lär hålla mig sysselsatt så sömn kommer inte att finnas i min värld förrän klockan nio i afton.

Nu har jag snart klarat av två veckor på jobbet... Om drygt en och en halv vecka så har jag två veckors semester. Tack och lov!