Ringde adressändring nyss eftersom min post, efter en månad, fortfarande kommer till min gamla adress. Personen i kundtjänsttelefonen sade att det hänt något konstigt och att de hade fått ett meddelande där det stod: Det är inte jag! på och därefter har de annullerat mitt ärende.

Jag förstod ingenting och personen i luren sade likadant. Jag har ju definitivt inte skickat ett sådant meddelande till adressändring. Vem har isåfall gjort det och hur? Jättekonstigt!!! Jag skulle i alla fall få nya papper att skriva på och skicka in eftersom att jag redan hade betalat för tjänsten.

Hur kan sånt här hända egentligen? Jag förstår verkligen inte... Det kanske inte är meningen heller.

Jag trivs bra här i min nya hemstad. Igår var vi på Ikea och handlade köket som ska sitta i den nya lägenheten. Det ska bli så roligt att få se hur allt träder fram och får sin plats. Det kommer bli så fint och mysigt när det är färdigt men just nu har vi väl ungefär en dryg månad av arbete framför oss innan vi kan flytta in. Skulle jag tro. Det ska bara bli roligt!

Naturligtvis så har vi varit förkylda i omgångar här hemma, nu, när korvbullen lagom har blivit nästan frisk så blir jag dyngförkyld istället... Jag som skulle ha åkt hem till Eskilstuna imorgon och övat in min sång med pappa-bandet. Icke sade nicke. Det går inte så bra att sjunga när man knappt kan andas och snoret rinner. Hoppas det går över snart och itne börjar om igen för vi har inte tid att vara sjuka mer nu.

Nu bor jag här. I Enköping.

Jag är sambo. Med korvbullen.

Det är härligt och jag har nog aldrig varit gladare, eller lyckligare kanske... Lycklig är ju ett relativt ord som jag egentligen inte tycker om att använda. Det låter så klyschigt och så fort man vågat uttala det så händer något dåligt. Nej, jag vågar inte säga att jag är lycklig. Däremot är jag väldigt, väldigt nöjd och glad.

Jag har jobbat hårt med att städa ur mögelgrottan och jag trodde, ärligt talat, att jag aldrig någonsin skulle bli färdig. Ju mer man städar desto skitigare tycker man att det är på andra ställen där man ännu inte hunnit fara fram med disktrasa och såpa... Det tog två hela dagar att städa allt från tak till golv och bara tanken på att det nu ska in folk för att smutsa ner och renovera skiten får mig att må illa. Det känns som att jag slösat två dagar på nåt som hyresvärden kunde ha låtit mig slippa.

Nåja nu är det äntligen gjort och jag ska lämna nycklarna på måndag. Sedan åker jag tillbaka hem, till Enköping.

Nu längtar jag tills vi får tillträde till den nya lägenheten så att vi kan börja riva och slita där. Det är så mycket som måste göras så jag tänker inte ens börja tänka på det... haha. Jag har aldrig varit med och renoverat något tidigare så det kanske är bäst att jag lever i ovisshet?

Idag har Fille flyttat hemifrån.

Men inte för alltid. Så fort vi har renoverat färdig i den nya lägenheten så kommer mamma och pappa och lämnar tillbaka honom så att han får bo med oss. Nu står han i deras extrarum och kommer säkerligen att bli bortskämd med både det ena och det andra... I och för sig så vägrar han att äta ungefär allt förutom larver och gurka men mamma kommer nog försöka ge honom det mesta i matväg som jag redan provat.

Maken till kräsnare padda har jag aldrig hört talas om.

Han är så rar och nu får jag klara mig utan hans söta lilla sura ansikte i ett par månader. Det kommer bli tyst för jag är van att höra hans grusrassel om morgnarna och kvällarna när han kryper till ro i sitt lilla trähus.

Han kanske tycker det är skönt med lite semester...

Jag vill sälja min fina säng som korvbullen köpte i Juli. Jag har knappt sovit i den så den är nästan som ny.

Sängen är 140 * 200 cm och består av sängbotten, bäddmadrass och ekben.

Hojta till om du är intresserad!

Idag är det för mycket.

Vaknade upp och såg mig i spegeln, under ögonen fanns rynkor som jag aldrig tidigare sett... Ögonen hängde och munnen orkade inte le. Magen gjorde ont och lusten att göra något var som bortblåst.

Hela lägenheten är full av lådor, jag kommer knappt fram och hittar än mindre saker som jag ännu inte packat ner.Jag var uppe till sent igår och packade och packade och packade och ändå är jag inte ens i närheten av färdig. Jag är så himla stressad inombords, det känns som att det lryper myror under skinnet men samtidigt vill jag inget hellre än att lägga mig under täcket och sova tills imorgon.

Det har varit en sådan turbulent period och jag tror att allt börjar landa nu och att det är därför jag känner mig så här. Helt slut! Ovanpå flytten, att försöka hitta sig ett jobb till sommaren, farmors bortgång och den kommande begravningen så tänker jag på skolarbetet. Är lika stressad där och vet inte hur jag ska få ihop allting just nu. Så här är det att leva!

Idag gav jag upp skolan, min kropp vägrade gå utanför dörren för att ta sig dit. Istället ska jag köra ett lass till tippen och plugga här hemma.

Jag vet inte om ni ser det jag ser, men det där långa strecket under mitt öga, det brukar inte vara där...

Äntligen, äntligen, äntligen!!

Idag tog jag det stora steget och sade upp mig från jobbet. Vilken underbar känsla att kliva ut från det huset och veta att man aldrig mer i hela sitt liv behöver gå in dit igen.

Jag har velat gjort detta ända sedan den dagen då jag tog beslutet att börja studera. Ja, ni som hängt med länge, ni vet!

Så nu är jag alltså officiellt arbetslös. Det känns väl lite sådär förstås för arbetslös, det har jag aldrig varit. Jag har jobbat och tjänat ihop mina egna pengar sedan jag var ungefär 14-15. Nu ska jag ge mig in i söka-jobb-världen och det är lite spännande för jag vet inte vart jag kommer landa eller om jag kommer att landa... Jag kan ju bara inte vara arbetslös hela sommaren så något måste jag ju hitta på. Det löser sig nog. Jag kan dela ut tidningar, sälja jordgubbar eller nästan precis vad som helst.

Nu tycker jag att vi ska fira min "frihet" med att rösta på låten need someone! :) Haha, ni kommer inte undan den här veckan heller! Smsa: p4sörm 5 till 72250. Det kostar tre kronor.

Det är så oerhört många saker som har hänt/händer just nu. Farmors bortgång och nu flytten till Enköping. Den senaste veckan har bestått av rensning i min gamla lägenhet, några vändor till tippen för att slänga saker jag inte förstått varför jag sparat, lägenhetsletning, olika besked, planering, ännu mer planering och uppsägning av lägenhet, internet och en massa annat jox.

Dessutom har jag gett mig in i jobbletarsvängen igen. Nu i veckan tänker jag gå till jobbet för att säga upp mig. Stressen om att få ett sommarjobb är enorm för tillfället... Kanske beror det på den kommande flytten till korvbullens och min lägenhet nu i slutet på Mars? Jag vet inte... Jag har i alla fall skrivit in mig på arbetsfömedlingen idag och inom två veckor måste jag gå dit personligen med diverse papper så att de kanske kan hjälpa mig med ett arbete till sommaren.

Jo, vi har fått tag i en lägenhet nu. En tvåa på 57 kvadrat. Den måste renoveras men när det är färdigt så tror jag att det kommer att bli världens mysigaste lilla lägenhet. Jag är så himla glad även om allt är lite kaosartat för tillfället. Det är så oerhört många saker som ska fixas. Lägenheter ska säljas och sägas upp, lån ska beviljas, inredning ska fixas, renovering ska grejas, pengar ska finnas, tid ska finnas, hjälp ska finnas och allt annat men det kommer nog att ordna sig så bra så.

Gud vad jag ser fram emot att sitta i den nya soffan i vår färdigrenoverade lägenhet och smutta på ett glas vin tillsammans med min sambo och i goda vänners lag.

Den synen ska jag ha fastklistrad på näthinnan i någramånader framöver när allt säkert kommer att kännas en aning övermäktiga... Det ska bli härligt!

Ja för nu, den 15e mars så blir jag sambo. Sambo... Med korvbullen den fina! Det känns lite underligt att veta att Enköping är min nya hemstad och att jag från och med nu ska bo här. Jämt. Kovbullen går nu från att vara min pojkvän till att bli min sambo. Det är märkligt hur man byter ord fastän man egentligen är densamme.

Får man säga att han är min pojkvän fortfarande eller byter man liksom till ordet sambo som för att visa allmänheten att man gått ett steg längre i sin relation? Jag vet inte, jag har aldrig varit sdambo med någon förut. Jag kommer nog automatiskt att säga sambo bara för att alla andra tjatar om det men han är ju fortfarande min pojkvän tills den dag då vi antingen förlovar eller gifter oss...

Igår när jag pratade med mamma så bad hon mig att hälsa "gubben din". Gubben min? Nä nä sade jag till mamma, än är vi inte två gifta femtioplussare...

Det är märkligt hur det blir när man flyttar ihop och hur andra börjar namnge en. Nu har alltså korvbullen jättemånga smeknamn. Korvbullen, pojkvännen, sambon och gubben... Jag kommer inte att använda mig av ordet gubben...än...på många år...

Tjo hej!