Jag har haft svårt att sova några nätter och då har döden kommit och besökt mig. Inte i fysisk form men han har funnits där i tankarna, den där jävla döden. Om det nu är en han vill säga?

Konstigt kanske ni tycker, men döden är faktiskt närvarnade. Alltid. Jag har tänkt mycket på och kring döden sedan farmor gick bort. Vad händer efter döden? Kommer vi någonstans och får vi möta alla älskade människor som gått vidare före en själv någon gång efter att vi tagit vårat sista andetag? I så fall så undrar jag om vi så att säga stannar i åldern när vi dör? Eller kan man dö flera dödar? Förstår ni vad jag menar?

Både min morfar och min farmor är nu döda och har de stannat i sina åldrar där på andra sidan? Jag får hoppas det för annars kommer de ju att hinna dö en gång till och så kommer det att fortsätta i all evighet utan att vi någonsin kommer att hinna mötas igen.

Jag antar att jag inte kommer att få något svar på mina frågor förrän jag själv befinner mig i stunden då jag tar mitt sista andetag...

Döden... Jag kan få panik över den ibland trots att jag varit med om den så många gånger. Jag har hållit många människor i handen när de passerat till eftervärlden, eller vart vi nu kommer. Det är i den stunden som man inser att den där människan som precis levt ett liv och lämnat så många spår efter sig i form av minnen, barn och annat aldrig mer kommer att kunna ta på eller se dessa någonsin igen. Det är en så sorglig tanke. Och det är det jag är rädd för, att dö ifrån allt eller att allt ska dö ifrån mig. Själva döden är jag inte rädd för, det är snarare att man lämnas eller lämnar som gör så himla ont i själen. Hur ska man klara av det?  Och åter igen så finns inga svar...

Jag tittar på farmor där hon sitter ovanför sin ängel och önskar att hon kunde tala till mig och berätta hur hon har det och vad som väntar en efter det där sista, avgörande andetaget... Men hon förblir tyst och jag tänker att hon kanske väntar tills jag somnat med att berätta något. Genom drömmar kan de döda åter få liv och jag hoppas att jag snart får träffa farmor igen, i en dröm.

Döden tar ju förstås inte upp hela min vardag om det är det ni tror. Jag fotar också och nu var det min tur att gå in genom linsen. Det var ett tag sedan men här kommer jag. :)

Jag har vågat köpa mig ett sådant där skärp, eller som pappa säger: en livrem! Hiss eller diss?

Dagen till ära så målade jag naglarna rosa.

Ja så här ser jag ut nu för tiden. Lite tjockare men lite gladare! :)

Får man inte peta I näsan så kan man peta UTANFÖR den.

  Hmmmmmm

Sisådäringa suddigt...

Det var allt för nu. Over and out!

Jag fick nyss en chockerande och fruktansvärt hemsk nyhet!

Fantomen är död och tigrarna är borta.

Parken zoo har bestämt sig för att släppa taget om sina två största varumärken, de vita tigrarna och självaste Fantomen för att istället låta Kalle kunskap (Vem faan nu det är??) ta över rodret...

Jag undrar lite hur de tänkte här egentligen samtidigt som jag nog tycker att Parken Zoo om något behövde en rejälv makeover i form av både djur och aktiviteter. Fantomen har funnits i parken sedan evigheters evigheter och har nog alltid fyllt sitt syfte, dvs att skrämma, glädja, lära upp och uppmuntra barn i alla åldrar oavsett hur gammalmodig han är. Tigrarna, de vita vackra skapelserna, har alltid fascinerat mig med sina stora mjuka varma kroppar som på ett majestätiskt vis sveper förbi de tjocka glasskivorna som skiljer de från dess åskådare. Deras enorma tassar och stora gap som fångats i så många människors kameror och nu sitter bortglömda i hlt vanliga fotoalbum. Parken blir nog inte detsamma utan varken det ena eller det andra...

Å andra sidan så förändras ju allt, hela tiden, moderniseras, skapas om, förnyas. Så varför skall inte Parken Zoo även hänga med i den svängen? Det kan jag inte svara på det känns bara knasigt att de nu, på en gång, precis innan de ska öppna för sommaren avslöjar at de två största dragplåstrena nu inte finns mer och har ersatts av nån fjantig kanin som ingen över 3 år kommer tycka är rolig och absolut inte ett dugg spännande... Jag minns hur det var när de försökte bygga Lilla Annas och långa farbrorns land i en del av parken... Det fungerade inte alls och var inte speciellt intressant för någon över 5 år. Jag tror tyvär att samma sak kommer att hända nu. En kanin? Hur jäkla spännande är det på en skala?

Det är ju bra mycket häftigare att ha setat och varit modig i fantomens knä och fått en stämpel på handen och faktiskt besökt hans grotta där det finns en massa skatter... Dessutom tycker alla pappor at det är skitskoj!

Nåväl, jag säger väl lycka till till Parken Zoo och jag tänker nog aldrig mer gå dit. Inte betalar jag över 200 spänn för att få se en människa i kanindräkt...

Jag och kameran var nyss på ett kort besök i nya lyan...

Det stod en dörröppnare innanför dörren.

Vardagsrummet väntar på sitt golv.

Här skall jag snart stå och baka bullar! :)

Så här ser det ut, från sovrummet sett. Svart och fint!

Här kommer en kyl och en frys att stå...

Det lyser redan i den fina lilla fläkten!

El.

Radioantenn mot vägg. Intressant...

Så här blev stolarna som jag målade om. Fina va? Nu letar jag svarta stolsdynor men det verkar inte finnas nu för tiden. Är jag helt ur mode??

Kaklet som skall sitta i köket kommer att se ut så här.

Tre nyanser av kissgult, den nya showen av och med killinggänget. Eller inte. Telejacken skall få en fräsch vit kulör...

... med hjälp av det som finns i den här påsen.

Slutligen vill jag bara visa vad jag köpte till farmor idag. En ängel! Nu sitter min filmstjärnefarmor så fint ovanför sin ängel och vakar över oss alla. Hoppas att du har det fint där du är nu!

Idag känner jag mig fruktansvärt irriterad utan någon anledning alls... Jag känner för att gråta en skvätt, skratta hysteriskt, vara grinig, handla en massa choklad och bara gömma mig under en filt och se på film hela dagen.

Magen gör ont så jag kan ju ana varför mitt humör är som det är och varför det bankade i mitt huvud igår... Det är irriterande att vara irriterad utan anledning, speciellt när man egentligen är så himla glad och nöjd över allt. Man blir liksom arg på sig själv. Hormoner! Ibland så hatar man dem bara! När de bestämt sig för att ta över ens kropp så kan inget stoppa dem. Ni tjejer vet vad jag menar...

Nu ska jag åka och måla en vägg istället tänkte jag. Kanske känns bättre efter det...

Egentligen så funderar jag på att cykla till Coop för att se om de har färg att måla om stolar och bord med så jag kanske skulle göra det först och börja med stolarna också. Eller så väntar jag.. åhh jag vet inte...

Jag får rådfråga min korvbulle.

Nu har vi jobbat i 11 dagar med lägenheten. Vi har kommit långt och nu börjar man se hur slutresultatet kommer att bli.

För er där hemma i Eskilstuna och alla andra som kikar förbi så kommer här en alldeles färsk uppdatering i bildform! Mycket nöje!

Idag åkte vi härifrån...

...med dessa...

...hit. Balkongen med tak är våran balkong och där skall vi, inom kort, sitta och insupa utsikt med tillhörande solsken.

Så här ser det ut precis när man klivit innanför dörren. Rakt fram: vardagsrum och till höger ligger badrummet och till vänster kök och sovrum.

Nu är det vitt nästan överallt. Här är hallen och badrummet samt en garderob.

Här är vardagsrummet som nu har blivit klätt i en fräsch vit kulör.

Här är fondväggen i vardagsrummet som ännu inte är ommålad. Här ska målas med en gråvit kulör.

Vita mattan är utrullad i köket. Det nya golvet är lagt och tapetseringen är färdig även här.

Fönstret i köket och vår fina fondvägg.

Från köksfönstret kan man se ända in i badrummet.

Det nya golvet är inlagt även i sovrummet. Här syns också fondväggen i köket.

Så här ser det ut till vänster i sovrummet.

Så här ser det ut till höger i sovrummet och ingången till höger är klädkammaren.

Tapeten i köket ser ut så här.

Det var allt för den här gången...

Jag återkommer med fler bilder när köket börjar ta form. Det kommer förhoppningsvis att ske nästa helg. Vi har en del stommar, lådor och skåp att bygga samman och sätta upp. Dessutom skall kyl och frys beställas och lister skall sättas upp på diverse ställen i hela lägenheten.

Vi börjar alltså se slutet på den här renoveringen nu. Jag längtar tills vi kan flytta och boa in oss. Jag ska baka bullar i vårt nya kök...

Kram alla!

Jag kom ihåg kameran! En av mina bästa vänner. Här följer ett bildreportage:

Här har vi vår tjusiga ytterdörr fotad inifrån. Lägg märke till den oerhört smickrande grårandiga nittiotalstapeten!

Badrummet finns direkt till höger när man kommer in i lägenheten. Den är för tillfället målad i en skogsgrön nyans som klär det här badrummet alldeles ypperligt. Det lila och gula som står på hyllan är påskkort som vi fått i brevlådan från påskkärringarna som kvastade sig förbi vår lya.

Här är resten av badrummet, också kallat fikarummet, nämligen duschen!

Till vänster om badrummet och rakt fram från ytterdörren så har vi vardagsrummet. Just nu används det här rummet som ledningscentral och materialutrymme. (Sponsras av Coop Bygg)

Fortfarande vardagsrummet. Stolarna som står här skall sedan målas om i vitt och placeras i köket tillsammans med ett runt köksbord.

Här har vi vår fina utsikt från balkongen! Vädret var inte det bästa men man ser riktigt långt bort faktiskt...

Direkt väster om vardagsrummet så har vi köket. Där står korvbullen och målar fönster. Han är duktig han!

Här i köket skall det nog dukas långbord!?

Direkt från köket har vi ingången till sovrummet där elefantsnabeln,diskmaskinen och ugnen får vila lite innan de ska placeras in bland ikea-luckor och stommar.

Det här är min (eller ja, våran) walk in closet! Lyckan är stor!

Här kokas det berömda B(r)yggkaffet! Utan denna dryck skulle vi inte klara en dag. Tack gode gud för b(r)yggar`n!

Både i sovrummet och i vardagsrummet har vi sådana här pluttigt gulliga små fönster som släpper in sådnat där som man kallar ljus!

I hallen hänger Lillens måne och lyser upp vår dammiga lilla värld!

Det växer målarblommor i ett av vardagsrummets hörn!

Snickarevästen!

Tomma handskar, stol, skruvmejsel, en hink och dammsugaren.

Vi har nu arbetat med lägenheten en vecka. Vi har rivit ut allt som skall rivas ut, spacklat, putsat bort tapetskarvar, putsat lite till, dammsugit och sopat, tejpat fast papper på golvet, tapetserat hallen, målat taken och alla dörrkarmar och fönster, druckit så många koppar kaffe att det är omöjligt att räkna och köpt ungefär ett ton målar och snickeritillbehör så som tapeter, klister och färg. Jag har säkert missat något, ja just det, vi har burit och släpat en massa också! Kroppen får jobba när man renoverar och det är härligt tycker jag! Att lungorna har förvandlats till två cementklumpar efter min tapetputsning, det ger jag blanka fasen i! Det här är fruktansvärt roligt och det är spännande (japp där kom det igen) att se allt växa fram och bli något. Det återstår en hel del tapetsering, målning, golvläggning och ditsättning av kök så det dröjer lite innan allt är färdigt. Men vi jobbar på och utan korvbullens far så hade det nog inte gått så här smidigt! Det är rena lyxen att ha en snickare i familjen! Vad skulle vi göra utan B????

Vi håller på och renoverar för fulla muggar i den nya lägenheten. Det går bra och det är roligt. Mycket att göra men det kommer bli så fint när det är färdigt!

Ska försöka att inte glömma kameran imorgon och faktiskt fota lite i lägenheten. Roligt att se skillnaden sedan.

Idag kom mamma och pappa för att se vart vi ska bo och hur långt vi kommit med jobbet. På vägen in så snubblade jag så klart medans jag bar på en stor kartong å föll handlöst ner i marken. Skrapade upp högerbenet... Typiskt mig!! Nya strumpbyxor fick genast inhandlas men lika glad är jag för det för idag fick jag äntligen hit min fina cykel så korvbullen och jag har tagit en premiärtur här i min nya hemstad!

Nu önskar jag alla en riktigt glad och fin fortsatt påsk så ska vi se om inte jag kan få upp lite bilder här imorgon! :)

Ha det fint!