Det känns som nån kastat ner en burk syra i lungorna. Det svider och gör ont i hela bröstet och det känns inte alls bra. Inte ett dugg. Det är en bajsdag idag och ingen praktikplats fick jag heller...

Ibland vill man bara gå och gömma sig, gråta en skvätt för att sedan gå ut ur sitt gömställe som en något bättre och mer revanschsugen människa. (Jag ska allt visa den här jävla astman att den inte ska få vinna och den där praktikplatsen, den var säkert ändå jättedålig!!)

Sådärja, då var det avklarat. Ibumetinen svald, ansiktet avsvalkat och viljan att sova infinner sig inte alls... Orkar inte sova, är för trött. Måste andas.

Nu är det ju så att alla dagar är inte bra dagar. Det vet jag. Men vafaaan...

Tur att jag har en spelande korvbulle här hemma som åker till affären, pyntar i badrummet och spelar lite till. Han är mitt allt!

Synd att vi inte har någon coccillana hemma. Det hade jag velat ha nu! Man somnar som en stock av 15 ml. Underbart!

Imorgon ska vi äta blodpudding! Gott men jag tror inte att jag kommer att känna vad det smakar. Tur att man liksom ätit det förut så att jag kan minnas smaken. Alltid något!

Kanske är det dags att sluta svamla nu och försöka sova fastän det e det minsta jag har lust med. Det känns som en plåga att lägga min varma, sjuka kropp under ett täcke och låta den ligga där och svettas tills det ljusnar...

God natt!

Okej, här sitter jag. Inte helt konstigt kanske ni skulle vilja säga och det är det väl egentligen inte heller.

Förutom att jag har en trasig stortå på klumpfoten och känner för att hosta ut lungorna. Förkylningen, den som jag så länge väntat på, har (och jag borde inte säga äntligen) nu dykt upp.

Jag har sovit på soffan inatt, snorat, hostat och andats så gott jag kunnat. Jag avskyr att sova när jag är förkyld för det är hemskt att sova med öppen mun och vakna av att hakan och kudden är nerdrägglad och munnen i sig är snustorr och liksom fylld av någon äcklig sömnbeläggning... VIDRIGT! Nä jag är hellre vaken dygnet runt och inväntar bättring.

Är hemma från skolan idag, det suger för jag satt hela kvllen igår och gjorde färdigt bilduppgiften tills idag. Men min astma sätter stopp för mig. Bara tanken på att gå uppför tågstationsbacken med, vad som känns som en halv lunga i kroppen, känns inte riktigt värt. Fyra timmar på tåg och buss känns inte heller riktigt värt när man bara vill ligga helt still och andas... Nåja, det här är ju som det brukar när jag blir förkyld. Det stter sig i luftrören på direkten.

Jag vill bli frisk nu för syrran kommer hem på Onsdag och tanken är att jag ska spendera tid med henne på torsdag och att vi ska åka till självaste storstaden på fredag. Men det är ju några dagar kvar...

Jag kom precis på hur jäkla obehagligt och faktiskt otäckt jag tycker att det är när det rinner snor ur näsan (som är helt täppt) utan att man faktiskt märker det förrän det börjar närma sig överläppen... Det hände precis nu! Usch! Tänk om man var på anställningsintervju och var lite täppt och förkyld och det började rinna snor ur ens näsa utan att man märkte nåt. Mardröm!

Note to self: Om du är förkyld/snorig/täppt i näsan när du ska på en arbetsintervju eller något annat lika viktigt, glöm då för fan inte att ta med näsdukar och preparera dig med nässpray! Ditt liv kan stå på spel...

Nu är det nog snart dags för lite mer te. Jag är dödstrött men det tar emot nå så förbannat att sova med öppen mun...

Efter gårdagens mailande med kontaktpersonen på tidningen så blev det idag annat ljud i skällan.

Mycket underligt!

Antingen så finns det väl praktikplatser till de som vill praktisera på ett företag, eller så finns det ett begränsat antal? Det trodde i alla fall jag och av min kontaktpersons uttalanden att döma, det vill säga att hon redan hade två praktikanter trodde jag var en ganska stor del i att jag inte fick plats där.

I dagens korrespondens från samma person står det nu att hon blivit förvirrad av min utbildning, att jag läser till informationsdesigner med inrikting mot textdesign. Samt att det hon kan erbjuda sina praktikanter är skriv och fotojobb och att hon aldrig förstod att det var det jag var intresserad av.

Hallå???? Jag skrev att jag i den mån det är möjligt och tillåtet för en praktikant gärna vill delta i det arbete som man utför på en tidningsredaktion. Talar jag i tungor eller i nattmössan om jag skriver så? För mig så betyder det i alla fall att jag vill skriva och fotografera, korrläsa, intervjua osv. Alltså det man gör på en tidning.

Vidare skriver hon i mailet att hon ber om ursäkt om hon missuppfattat mig och om jag fortfarande vill ha en praktikplats så skall jag skicka in ett arbetsprov så att hon kan bedöma min skrivförmåga. Hon skriver också att datorerna på arbetsplatsen är upptagna men att det finns rum lediga och om jag har en bärbar dator så kan jag använda mig av den.

Vänta nu va? Var inte platserna slut? Arbetsprov? Kunde hon inte ha bett om det tidigare, eller kanske frågat mig vad min utbildning innebär? Hon har inte frågat mig någonting annat förutom vad jag vill med min praktik.

Så nu finns det alltså platser i form av, till och med, lediga rum! Det tackar inte jag nej till! Jag hade nöjt mig med en stol i ett hörn, bara jag får sitta där och skriva. Vad var det hon inte förstod egentligen? Jag förstår ingenting, det här blir rörigare och rörigare för varje dag som går.

Nu ska jag börja putsa på en artikel som jag tänker skicka in som arbetsprov. Jag kan ju det här, jag kan ju skriva! Sedan ska jag fan ha den där praktikplatsen!

I can do this!!

Vad tänker du på när du hör ordet praktik?

Vad innebär det för dig?

Nyss såg jag att jag fått mail från personen från tidningen där jag ville praktisera. Äntligen ett besked tänkte jag som väntat ända sedan i måndags på att få höra någonting...

Det var bråttom med att jag så snabbt som möjligt, igen, förklarade vad jag ville med min praktikplats då hon inte riktigt var på det klara med det.?

Så i måndags skrev jag ett mer utförligt mail, efter att jag tagit kontakt med min lärare. Jag skrev att jag i den mån det är möjligt och tillåtet som pratikant vill prova på arbetet på en tidningsredaktion. Om det innebär att skriva en krönika, intervjua, korrläsa eller något annat kan ju inte jag svara på eftersom jag aldrig varit på en tidningsredaktion förut. I min hjärna så innebär en praktik just det, att få prova på det arbete som praktikplatsen erbjuder.

Tydligen så hade jag fel. Idag stod det i mailet att hon tyvär inte kunde erbjuda mig en praktikplats dels för att de redan skulle ha två praktikanter de veckorna och för att hon fortfarande inte var på det klara med vad jag ville med min praktik.

Va? Inte på det klara? Vad är oklart?

Jag har ju svarat så gott och så tydligt jag kunnat, utifrån min egen kunskap, på hennes frågor. Jag vet inte vad annat jag skulle ha sagt. Ville hon att jag skulle koka kaffe och handla lunch åt redaktörerna och den andra personalen? Städa lokalerna? Eller vad?

Jag kan inte för min värld förstå vad jag har svarat fel på! Jag vill prova på att arbeta på en tidningsredaktion. Är det svårt att förstå innebörden av den meningen? Är det inte det som är meningen med en praktik?

Jag kunde inte hålla mig utan skrev tillbaka ett mail där jag i princip skrev detsamma. Jag skrev att om jag inte får analysera, skriva en rapport om företaget/arbetsplatsen och inte heller prova på yrket som sådant så kan jag inte heller förstå vad man som praktikant gör på deras arbetsplats.

Är det jag som är helt dum i huvudet? Jag känner mig i alla fall något vilsen, vad ska jag säga till nästa företag som jag söker praktikplats hos när de frågar vad jag vill med min praktik??? Att meningen med praktiken INTE är att få en större insikt i hur arbetsplatsen fungerar och att jag absolut INTE vill prova på arbetsuppgifterna? Nä, jag kokar kaffe och står för underhållningen på fredagseftermiddagarna...

Så dumt!

(Om någon riktig och vettig människa som jag förstår mig på, och som förstår sig på mig, har en praktikplats att erbjud så går det bra att höra av sig)

Hej då, nu åker jag!

Snart lämnar jag dig igen, du som fostrat och tagit hand om mig så länge. Snart åker jag, men bara för att återvända. Jag tar med mig din gamla höst och blandar den med min nya.

Snart åker jag ifrån ett hem till ett annat. Håller du mig i handen då? Du som känns så trygg och välbekant, gör du mig sällskap? Vi kan prata om hur vi hade det förr, hur allt var så mycket annorlunda då. Ja, kom vi gör sällskap hem till mig.

Du ska få se hur jag bor, hur fint jag har det och hur bra jag trivs. Du ska få se min gata och mitt hus, mina nya promenadvägar och alla som jag känner. Du ska få smaka på luften och se allt det gröna byta färg. Jag vill visa dig torget, som är mycket mindre än ditt. Men du får inte bli avundsjuk, för jag kommer tillbaka.

Det var trevligt att råkas igen men nu vill jag hem, hem till min säng, mina saker och min fina korvbulle.

Vi ses igen Eskilstuna!

Okej, nu har jag väntat länge!

För ett tag sedan så upptäckte jag en nyhet här på bloggen, nämligen det lilla fältet där vem som helst kan ställa en fråga, ja vilken fråga som helst.

Varje gång jag loggar in på min blogg så hoppas jag så innerligt att någon orkat uppfylla min lilla önskan så att jag, de gånger jag inte har något vettigt att dela med mig av i alla fall kan få besvara någons frågeställning.

Men icke!

Det är visst ingen som undrar något, och det förstår väl jag för det finns ju både uppslagsverk, mobiltelefoner och Google...

Men jag kommer inte att sluta vänta, för den som väntar på något gott...

Sitter i syrrans gamla flickrum och hör bekanta ljud utifrån vardagsrummet.

Kaffebryggaren låter hemtrevligt och rösterna, de som jag känner så väl mummlar svagt i bakgrunden. Jo, kaffet smakar precis som det brukar.

En pappa spelar avkopplat på oinkopplade gitarrer som annars står på rad mot den vita väggen. Där gör de sig bra tycker han. Inte alls, tycker hon.

Tjutet från kranen i badrummet gör sig påmind genom väggen. Balkongdörren öppnas och stängs som så många gånger förr för att släppa ut den envisna rökaren. Hon som blossar för glatta livet.

Någon nästan somnar i fåtöljen, fastän det inte är fredag och morgondagens middagsplaner börjar redan diskuteras. Vad kan det tänkas bli?

Tidiga godnatt-ord från trötta föräldrar, och kanske är de lite äldre? Lite gråare men fortfarande så fulla med liv. Det knarrande golvet vittnar om framfart och läggdags. Så livligt det kan bli en helt vanlig kväll. Så trevligt det kan vara, en helt vanlig kväll.

Smörgåsar har gjorts i ordning, matlådan i kylen, besticken och plastpåsen med de hårda knäckemackorna i ligger framme och väntar till morgondagens gryning och på en trött fader som så envist ska cykla och vina fram på vägarna. Modern, hon som också jobbar lägger inte fram något på köksbordet. Precis som vanligt.

Och ute åker bilarna runt, runt och runt. Jag hör hur de cirkulerar. Precis som de cirkulerade förut. Jag hör träden viska i natten och i gatlyktans sken ser jag dem vinka åt mig. Som för att välkomna mig åter och tala om hur mycket de saknat mig och mina sånger...

Jag är hemma och allt är som vanligt. <3

Jag fick brev idag. Från lasarettet i Enköping.

Jag är frisk nu och alldeles normal!

Det känns så oerhört skönt att kunna släppa allt det här nu. Jag ska inte på någon mer undersökning förrän jag blir kallad igen om ett år. Ett helt år. Det känns nästan konstigt att jag nu slipper gå runt och vänta på besked av olika slag.

Nu skulle jag vilja ta mig en sup för å fira det hela men det får jag vänta med till helgen kommer.

Nu ska här levas!! :) Wihoooooooooo