Alla inlägg under februari 2013

Av madeleine karlsson - 28 februari 2013 19:43

 


Allt är förlåtet nu.


Var tvungen att återupprätta min heder, och för att inte deppa ihop i tron om att jag mist förmågan att baka så ställde jag till med lite kvällssysselsättning här hemma. Det blev både chokladsnitt med hackad mandel och kolakakor. Nej, jag har inte glömt bort hur man gör. De blev hur fina som helst.


Så nu tänkte jag, i väntan på att det ska komma någon och fika, sätta mig i soffan och avnjuta en kopp varm choklad och en kaka.



Av madeleine karlsson - 28 februari 2013 16:20

Jag längtar efter solvarma dagar och fågelkvitter, barmark och plirande ögon. Tänk, vilken dag som helst kan man sitta på balkongen med en kopp kaffe och lapa i sig sol. Vilken dag som helst kan man cykla till jobbet eller ta en promenad utan att bry sig om halkrisken. Snart kan vantarna och halsdukarna krypa tillbaka ner i byrålådan. Snart är hela världen grön och spirande. Snart, mycket snart börjar ögon rinna och näsor klia. Men vad gör väl det?

Ja nu är det åter hopp om livet, nu när våren står bakom hörnet och lurar.

Av madeleine karlsson - 27 februari 2013 21:48

Här är den, kakjäveln! Den smakar socker och är alldeles flottig och degig trots sin tid på balkongen. Nä fy faan, den åker i soporna den här också...

Av madeleine karlsson - 27 februari 2013 20:34


Det här är året då jag ska fylla trettio. Det är inte klokt och jag kan inte för mitt liv förstå det. Det har gått så rasande fort.


Det här är året då jag och Korvbullen firar fem år tillsammans. Det är inte klokt och jag kan inte för mitt liv förstå det heller. Det har gått så rasande, rasande fort.


Alla blir vi äldre och det blir mer och mer påtagligt. Överallt. Vi håller inte längre några hejdundrande suparfester, istället samlas vi för att se på melodifestivalen eller spela något spel. Någon tar en öl eller ett glas vin. Ingen ligger och spyr på toaletten framåt morgonkvisten.

Ingen har tid att ses i veckorna längre på grund av jobb och familjebildning. Skoltiden, den fria, är över för de flesta. Vi är vuxna nu.

Jag börjar oroa mig för de äldre generationerna i släkten och inser att vi kommer inte att finnas här på jorden för evigt. Jag får också dåligt samvete över att jag befinner mig så långt bort när någon blir sjuk och hamnar på lasarettet. Jag kan inte komma och hälsa på när som helst.

Jag börjar fundera på sparande och pensionen. Är det dags nu, att börja lägga undan en slant till framtiden som jag hoppas att jag kommer att få?

Barn då? Jo, vi jobbar på saken. Inser att jag inte kommer att bli yngre än så här, någonsin. Jag vill vara med och jag vill att de andra också ska få vara med. Bevittna ett under, ett mirakel. Hinner de? Hinner vi?


Jag kan inte låta bli att bli en aning stressad inombords. Men samtidigt så är jag ju bara 29, snart 30. Det är ju ingenting. Det är ingenting om jag nu får leva tills jag blir hundra. Får jag inte det så har jag nog trots allt lite bråttom. Finns ju så mycket jag vill hinna göra och se.


Antirynkkrämerna börjar ta över mitt badrumsskåp också. Känns ju trist att erkänna det. Men så är det. Jag har en nattkräm, en dagkräm och en för runt omkring ögonen. Det sägs att den ska lyfta här och där men jag märker ingen skillnad. De två strecken jag har under ögonen är alltjämt närvarande hur mycket klet jag än smörjer på. Illa lluktar det också, kletet. Tänker att det säkert gör nytta då. Allt som är äckligt gör gott. Funderar på att köpa något som luktar gott nästa gång.


Har försökt komma igång på riktigt med träningen också. Det gäller ju att ta hand om sin åldrande kropp så att den inte förfaller helt och utvecklar alla möjliga sjukdomar. Det går dock inte så bra nu när jag jobbar. Känns som att jag är på jobbet jämt och när jag är hemma ska det städas, lagas mat och tvättas och sånt där ni vet. Det är liksom på något sätt aldrig en lugn stund och sedan blir jag trött. Den här vintern har också tagit ut sin rätt på mina lungor. Jag har säkert tagit Bricanyl tre gånger om dagen för att överleva. Får astma så fort jag gått utanför dörren eller tillbaka inomhus. Temperaturväxlingar är itne min kopp te, speciellt inte i samband med promenerande eller cykling. Nä, jag måste sätta igång nu när det blir barmark för jag längtar efter mina joggingrundor. Hjärt-kärlsjukdomarna kan ta sig någonstans!


Nä, det går inte att undvika åldern och hur den banar sin väg framåt hur vi än försöker. Det är bara att hänga med och hoppas på det bästa. Man vet aldrig hur det går förrän efteråt som jag brukar säga...



 






Av madeleine karlsson - 27 februari 2013 20:15


Blir så förbannad!


Jag är, som alla vet, tokig i choklad. Kan nästan äta hur mycket som helst utan att må det minsta dåligt. För någon vecka sedan så fick jag Coops medlemstidning i brevlådan och i den trängdes det ena receptet efter det andra på smaskiga chokladkakor och andra bakverk. Jag beslutade mig genast för att gå och handla ingredienser och slänga ihop en browniekaka. Sagt och gjort.


Gjorde en dubbel sats för jag tyckte att formen jag tänkte använda var en aning stor. Det gick åt en jäkla massa ägg, socker och smör. Ställde in kakan i ugnen och lät den stå där tills jag tyckte att den var klar. Jag tar nämligen aldrig någonsin tid på grejer jag stoppar in i ugnen och jag misslyckas sällan. Nåja, jag tog ut kakan och skulle fortsätta med glasyren eller som man säger idag, frostingen. I receptet stod det att man skulle använda mjölkchoklad så jag tog ett par maraboukakor och tänkte att det går väl att smälta. Hej och hå så fel jag hade. Det blev en smulig röra som skar sig direkt och inte gick att rädda. Blev sur men tänkte att kakan går nog kanske att äta, så kan jag göra en ny frosting bara.


Smakade på kakan. Den var hård och kompakt som en tegelsten. Bara att kasta.


Idag tänkte jag att jag skulle baka om kakhelvetet, jag vill inte låta mig besegras av ett dumt recept nämligen. Jag gjorde en enkel sats av browniesmeten och gräddade den exakt i tjugo minuter precis som det stod i receptet. Tog ut kakan och började med frostingen. Tänkte för mig själv att nu jävlar måste det bli rätt. Köpte ljus blockchoklad istället och tänkte att det nog var där skon klämde. Nähädå! Jag hade i resterande ingredienser och smeten blev tjock som cement och inte ett dugg smidig och glansig som på bilden. I ren ilska tjoffade jag på "frostingen" på kakan och ställde den åt sidan.


Nyss kom Korvbullen och undrade hur det gick med kakan. Jag försökte skära upp en bit men hela skiten var som en smetig gegga och föll bara ihop! Den smakade gott men allt är liksom i samma konsistens, så jäkla äckligt! I ren ilska kastar jag receptet hårt i papperskorgen och ställde ut kakan på balkongen. Korvbullen tror att den kommer att bli bättre då. Det tror inte jag. Men jag tror på min Korvbulle.


Vilket skitrecept!






Av madeleine karlsson - 27 februari 2013 20:03


Jag vet inte hur jag ska ha det! Blev det bättre? Sämre? Jag har verkligen inte öga för sånt här pill med header, färger, typsnitt, pixlar och va fan det nu är. Om det var något jag lärde mig på högskolan så var det det, att jag absolut inte är ämnad för sådant.


Jag hittade det där typsnittet och tyckte att det passade mig, lite spralligt och tokigt sådär. Precis som jag. Men jag är tveksam till om det ser för barnsligt ut att ha det som typsnitt i rubrikerna till blogginläggen. Jag fyller ju trots allt snart trettio. (Herregud!) Men jag orkade inte gå igenom alla tusen typsnitt för att eventuellt hitta något som kanske passade huvudrubriken (Maddlur). Det fick helt sonika bli samma. Ni kan väl tala om om det blev bättre eller sämre? Jag vet att jag suger på det här som sagt så jag kommer inte att ta åt mig. Frågan är snarare om och hur jag kommer att kunna få till det bättre....


Hahaha! I need help!


Det ser ju inte så proffesionellt ut... Jösses!

Av madeleine karlsson - 27 februari 2013 19:12


Jag känner för förändring, något nytt här. Trött på utseendet här på bloggen men jag har ju så jäkla dålig fantasi och kan inte riktigt meka med sånt här. Vet helt enkelt inte hur man gör.


Vilka färger och former bör jag använda? Vart? Hur? När?



Å jag måste nog i alla fall ge mig på ett försök för jag tänker att jag måste ta hand om det här lilla bloggbarnet som jag försökt uppfostra så länge. Vi får se om jag kommer någonvart!

Presentation


Förflyttad Eskilstunabo som nu mera samboskapar i Enköping.

Omröstning

Har du varit här förut?
 Jajjemensan!
 Aldrig!
 Inte en susning!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Gästboken

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards