Jag har sett mig om litegrann, här och där börjar människor summera det gångna året. Vad som hänt, vad man gjort, hur det gått och så vidare.

Jag brukar tycka om dessa summeringar, även de jag själv skrivit. Det har oftast varit fina år, speciellt sedan jag träffade Korvbullen. Varje jul och nyårsafton har jag känt mig alldeles varm inombords. Jag har tittat på min man och tänkt att jag har allt. Vi klarar allt. Vilken oerhörd lycka att jag har honom och våra respektive familjer och vänner.

Precis så är det fortfarande. Det är bara det att i år så finns det ett men och ett om. Det känns inte som att det finns så mycket att skriva om det här året. 2013. I mångt och mycket har det varit ett jävla skitår som jag helst av allt skulle vilja ställa ut på balkongen tillsammans med granen ( mer om det senare) och låta blåsten och regnet riva och slita i det. Men nu går ju inte det...

Året, det som började så underbart. Året som skulle bli det finaste och lyckligaste. Vi skulle bli en till i familjen och alla var så glada. Sedan bara tårar och elände. En sommar som gick. Jag var ledig från jobbet mycket. Ledsen inombords och utanpå. En kropp som strejkade, hudutslag och underligheter. (Vissa har jag inte fått bukt på än, min hud är torr, fläckig och konstig.)

Sommaren blir höst och jag kan inte undgå att fundera på hur vårt lilla knytte hade sett ut. Den 29 november skulle du ha kommit till oss. Istället jobbade jag hela dagen. Ville inte tänka. Lättare sedan, efter det datumet. Kan inte hålla på och tänka på det där om:et. Det hjälper inte.

Nu har hela året gått, jag har varit förkyld och hemma från jobbet igen. Tack gode gud för december månad. Mycket jobb första halvan men sedan tid för vänner, sambo och familjer. Julbak, skriva en hel drös med julkort, köpa julklappar och slå in dem, göra julgodis, äta apelsiner, ställa in granen osv. Skönt att ha fullt upp!

Har varit på besök i Eskilstuna. Hälsat på och njutit av god mat och sällskap. Öppnat julklappar och haft det bra. Firat jul här i Enköping med extrafamiljen, öppnat fler klappar och skrattat mycket. Härligt! Sedan den där astman som smög sig på...

Nu sitter jag här i soffan och funderar över det här året. Fick gå upp på vinden och hämta ned jullådan. Vi är allergiska mot julgranen har vi kommit fram till. Korvbullen snorar och jag kan inte andas trots en massa mediciner. Jag har aldrig reagerat på gran förut men i år så klart så väljer kroppen , återigen, att strejka. Blev så arg. Är fortfarande arg. Nu kan vi förmodligen inte ta in någon gran mer. Det här året har också tagit ifrån mig den möjligheten. Jag avskyr plastgranar så kom inte här och berätta om hur bra och praktiska de är.

Nä, jävla skitår!

Visst har det funnits bra saker med 2013 också men det bleknar liksom i jämförelse med allt det andra. Jag är tacksam över den svenska sjukvården och all hjälp jag fick när det behövdes. Jag är tacksam över den svenska mödravården som är alldeles gratis. Där upptäcktes mina problem med sköldkörteln och min B12-brist. Jag är otroligt tacksam över min fina man och våra familjer. Vännerna också. Utan dem, ingenting.

Nästa år då? Framtidstankar. Orkar knappt bry mig om 2014, det blir som det blir och har jag otur så blir jag arbetslös igen nu i januari. Måste börja om igen, söka jobb, arbetsförmedlingen, dålig ekonomi. Nä, jag väljer att inte tänka på det nu. Orkar inte. Vill inte.

Om det är något som jag önskar mig för framtiden, en liten liten sak, så är det tur. För det tycks jag helt sakna. Annars har jag nog allt.

Nej jag tänker inte be om ursäkt, det här blev en tråkig sammanställning men den speglar det här året ganska bra. Från min synvinkel då alltså. Kanske låter jag bitter, missnöjd och tråkig men det är jag inte. Innerst inne är jag lycklig. Lycklig för allt fint jag har här i livet och det väljer jag att försöka fokusera på nu när det nya året, med sina utmaningar, snart börjar.

Jag vill önska er som fortfarande kikar in här då och då en god jul och ett riktigt gott nytt år!