madeleine karlsson
15 september 2010 23:33
Änteligen! :)
Men när jag har en perfekt dag så känner jag mig fin och älskad, inte stressad utan glad och upprymd. Jag vaknar upp hemma i mitt slott för att upptäcka att, ja, jag bor faktiskt här tillsammans med den bästa människan på hela jorden.
När jag fattat det så kokas det te och dukas fram frukost, för det är ju en ledig dag och allt som skulle göras är gjort.
Mamma ringer och säger att allt är bra hemma och på eftermiddagen dyker bästa vänner över. Vi skrattar, dricker mer te och pratar minnen. När vi inser att vi blivit så himla gamla så skrattar vi bara åt saken och ser fram emot framtiden och allt spännande som kommer med den. Barn, hus, jobb, lön... Och så pratar vi om hur vi kommer att se ut... skrynkliga, tjocka, förkrympta och halta med rollatorer.
På kvällen, när de åkt hem spelas det lite sällskapsspel med korvbullen och hans vänner. Jag skrattar tills jag får astma, när det händer, då vet jag att jag har roligt! Vi dricker lite vin och jag proppar i mig choklad.
När natten kommer tittar jag på korvbullen och inser hur bra jag har det. Vi pratar om roliga saker och skrattar lite till innan vi somnar.
Allt som behövs för en perfekt dag är en bra känsla när man vaknar, vänner, familj, sin kärlek, skratt och choklad och då helst allt på en och samma gång! Eller ja, samma dag åtminstone.
När jag pratat med mamma och hört att allt är bra med alla där hemma samt träffat mina egna och korvbullens vänner så kan jag koppla av och veta att alla mår bra. Då mår jag också bra.
Det är nog i det närmaste en perfekt dag för mig. :)