Senaste inläggen

Av madeleine karlsson - 5 juli 2014 16:32

Jag vill verkligen inte alls klaga nu när solen äntligen visar sig men det är väldigt varmt idag. Jag orkar mest bara sitta still och sukta efter mjukglass. Okej, jag har städat lite och hängt tvätt men mest varit stilla. Läst i boken "Att möta förlossningssmärtan" och inser att jag nog tänkt helt rätt och riktigt. Frågan är bara om jag lyckas med att slappna av när det väl gäller. Vi får se...

Ordningen är i det närmaste återställd här hemma efter garderobsflyttningen. Det blev väldigt bra men nu har jag så mycket plats över att det ser ut som om jag inte äger några kläder. Visserligen består min garderob just nu enbart av sådant jag faktiskt får på mig. Det andra ligger i en kartong på vinden. Tänker mig att jag säkert kommer att fylla på med lite nytt sedan när Bullen är ute.

Apropå att komma i saker, magen växer för varje dag men jag känner mig inte så begränsad av den som jag trodde att jag skulle göra. Däremot känner jag mig mer begränsad av de smärtor som uppstår här och där när jag gått, rört mig mycket utan att vila eller helt enkelt suttit still i samma position för länge. Mest känns det bak i svanken typ och mellan benen. Som om musklerna liksom får kramp, att det drar lite eller hur jag ska säga. Kan kännas på insidan av låren också och det gör ont i fogarna (antar jag) att speciellt lyfta upp höger ben typ när man ska ta på sig på underkroppen. Får nu mera stå och hålla i mig med vänster hand och luta lite åt det hållet samtidigt som jag liksom får "fiska" med byxorna och försöka få i foten i ena byxbenet utan att dra upp det så högt att det gör ont. Ja man får komma på olika avlastningstekniker allt eftersom. Man blir ganska påhittig minsann!

Vi har precis gått in i v29 nu förresten. Snart är det bara tio små veckor kvar. Hujedamej! Och ja, så här ser dagsformen ut...

Av madeleine karlsson - 3 juli 2014 13:04

Vi bor i Enköping, en väldigt rar och mysig liten stad. Jag trivs väldigt bra här men nu när jag är gravid kan jag kanske känna att det hade varit skönt att bo i en stad där det fanns ett större sjukhus med förlossningsvård, kunniga läkare och en barnmorskemottagning som har tillräckliga resurser under sommaren för att ha öppet som vanligt. Nu är det dock inte så.

Här finns knappt några resurser alls. Barnmorskemottagningen är underbemannad nu under sommaren. Vi blir alltså inte erbjudna några föräldrakurser eller andningskurser. Nej vi som skall föda i början av hösten får liksom klara oss själva. Det har jag tänkt mycket på och försökt att inte stressa upp mig över. Jag kan inte göra något åt varken det eller den kommande förlossningen. Det blir ju som det blir tänker jag. Känner en viss trygghet i att detta är något som jag aldrig upplevt förut. Hur kan jag vara rädd och orolig för något jag aldrig varit med om? Jag vet ju vissa fakta. Det gör ont och barnet ska komma ut ur min kropp. Jag kommer inte att dö. Det är ungefär det...

Men jag känner att jag gärna vill ha tillgång till olika redskap för att klara av de stunder som blir jobbiga och svåra. Det kan inte min barnmorskemottagning hjälpa mig med så då får jag ta tag i det själv. Jag har botaniserat på Bokus och Adlibris. Beställde hem fyra böcker men fick bara tre av dem, den jag helst av allt ville läsa (Att föda med mindfulness) var slut överallt. Blev lite ledsen över det för jag tänker mig att jag måste ha ett lugnt sinne. Inte jaga upp mig, bli rädd för smärtan eller fokusera på fel saker. Jag vill helst av allt bara känna ett lugn och se värkarna som lyktstolpar längs en väldigt lång motorväg. Det ska jag visualisera mig, tänker jag. Och barnvagnen, den fint bäddade vaggan och de små små kläderna som ligger och väntar.

Är livrädd för att tappa kontrollen och bli tokig och arg. Det känns som att det bara skulle göra situationen värre. Jag vill koncentrera mig på andning och avslappning. Vill förlita mig på att min kropp vet vad den ska göra och att jag egentligen bara behöver följa med på färden. Stå ut. Jag är kraftens redskap och det är inte en omöjlighet. Jag är inte den första att föda barn.

Måste försöka lägga oron åt sidan och vara i nuet då. För visst finns det saker jag oroar mig för. Att bebisen ska drabbas av syrebrist eller något annat livshotande. Att jag ska behöva få en kateter (kan inte mä tanken av att ha en slang i urinröret). Att moderkakan ska fastna och de ska behöva dra ut den (får panik av den tanken, att nån ska dra ut något som sitter fast inuti mig), huvva! Sånt går jag och tänker på... Själva värkarbetet är egentligen det jag oroar mig för minst. Finns så mycket annat läskigt jag eller bebis kan råka ut för. Men det tänker jag inte fokusera på. Bara ha i medvetandet, det kan ju alltid hända oförutsedda saker.

Jag ska läsa de här böckerna och se vad de ger mig. Kanske finns det något där i som kan hjälpa mig då. Olika redskap, tekniker som jag kan prova om det ena eller andra inte fungerar. Tror att jag ska ta mig en tur ner till biblioteket någon dag också. Där kanske det finns fler bra böcker? Kanske finns något för mannen att läsa också, ur ett mansperspektiv? Kan ju inte vara lätt att vara den som sitter bredvid heller tänker jag, kanske är det nästan värre? Maktlösheten och känslan av att inte kunna göra någonting. Nä, jag är nog hellre den födande kvinnan faktiskt, hur ont det än gör.

Jag ser fram emot den där dagen med skräckblandad förtjusning!



30%

Av madeleine karlsson - 3 juli 2014 11:44

Igår var vi på barnmorskebesök igen. Allt gick fint. Jag är dock alltid nervös inför det där hjärtljudsmomentet, tänk om det är helt tyst där inne? Tänk om... Det spelar ingen roll att jag tidigare på morgonen känt små fossingar kicka runt där inne. Sedan det där missfallet så vet jag att vad som helst kan hända precis när som helst. Men det lät bra, fina hjärtljud och när man väl får höra dem så är det den mest ljuvliga musik man någonsin hört. Det där taktfasta bankandet, så klart, tydligt och starkt.

Det går framåt med full hastighet både i magen (Jag ligger så klart något över kurvan.) och här hemma. Den senaste veckan har vi börjat projekt vi-ska-få-barn-och-den-ska-bo-någonstans. Vi har rensat ut i princip allt förutom vår säng i sovrummet och beställt garderober och nattygsbord som ska komma i eftermiddag. Vi har rensat på vinden, kastat skräp på tippen och flyttat om datorer mm mm. Jag har varit helt slut om kvällarna. Sovit som en stock. Men så roligt det är samtidigt. Vi är igång och boar, skapar ett litet rum till vår bebis där i den gamla klädkammaren. Det blir så tydligt nu att någon ska flytta in där om några månader.

Vaggan är ihopmonterad också, nu ska den bara vitbetsas och bäddas. Jag har tittat runt på bäddmaterial, en ny madrass måste inköpas och sängkläder. Det finns så mycket fint! Beslutsångest har jag inför vad som skall inhandlas till vaggan. Där får bullen inte plats längre än kanske tre månader så det känns onödigt att lägga jättemycket pengar på sånt som inte passar i spjälsängen sedan när vi flyttar över till den. Dessutom vill jag ha någorlunda könsneutrala sängkläder eftersom vi faktiskt inte vet vad det blir. Hemtex hade så fina vita med grå prins- eller prinsesskronor på. Mycket frestad!

Vi måste börja köpa hem lite saker snart känner jag. Tittade på appen i morse, i dag återstår ynka 30% av graviditeten. Det är ju ingenting! Bara slutspurten kvar nu. Det är så sjukt spännande!

Snart är vi tre.



Av madeleine karlsson - 26 juni 2014 16:12

Har placerat mig på sängen en liten stund, tar en liten rast. Blir fort trött nu för tiden, alltså så där som att man vill lägga sig och sova en timme... Eller två.

Vi har börjat nu, börjat med den här förvandlingen. Sovrummet är ju snart inte längre bara mitt och korvbullens. Kanelbullen ska ju få plats också. Vi har en plan. En fin och bra plan som gör att vi kan bo kvar här hemma ett bra tag till. Jag tycker om att bo här och vill faktiskt inte gärna flytta till något större just nu. Tack vare vår klädkammare så kan vi nog få till en riktigt rar liten barnkammare.

För att få till det så krävs dock en rejäl utrensning, ett mindre snickarjobb och sedan tapetsering. Jag tänker mig nån fin barntapet i ljusa färger där inne. Just nu är det en helt värdelös och mörk "garderob" men får vi bara öppna upp väggen lite så kommer det här bli alldeles superduperfint. Jag längtar redan tills att allt är klart och jag kan få bädda den där lilla vaggan som jag själv legat i.

Igår flyttade korvbullen in skrivbord och datorer in i vardagsrummet. Där har vi nu "kontoret". Jag rensade bland papper och annat skräp som jag tydligen samlat på mig den senaste tiden. Det blev bra men sovrummet är knappast färdigt. Har rensat ur bokhyllan i dag, lagt böckerna i kartonger som ska upp på vinden. Såå jädra tråkigt! Nu är det en vägghylla och hela klädkammaren som ska rensas också. Sedan kan snickarpappan trolla lite med sågar, spik och lister.

Det är roligt att pyssla lite smått med det här. Det gör det ännu mer verkligt. Snart har vi en liten skrutt att ta hand om. Det är förresten full fart där inne i magen. Hela tiden. Det blir starkare puffar och knuffar för varje dag och det är alldeles underbart. Tänk att bebisen är så nära men ändå så långt bort. I morgon har vi gått 27 fulla veckor. Det är ju inte klokt! Det går rasande fort nu tycker jag. Rrrrrasaaaaande fort!

Av madeleine karlsson - 17 juni 2014 00:42

Halva juni har gått. Inte klokt. Snart midsommar och därefter vänder det. Men det blir nog inte så mörkt i år har jag en känsla av. För precis när det ska bli som svartast och kallast så kommer vi att ha något annat här hemma som lyser upp. Jag längtar så jag blir tokig samtidigt som jag faktiskt vill att tiden ska passera lite mer långsamt. Jag tycker att det går alldeles på tok för fort just nu och vi har massor av saker som vi måste förbereda...

I dag var vi i alla fall på ett till ultraljud. Tillväxtultraljud. Det gick jättefort och bara de berörda delarna kollades upp. Bullen har växt fint. Växt ikapp sig själv kan man säga. Det är inte längre lika stora skillnader. Jag blev så oerhört glad och lättad! Bullen kommer att bli alldeles perfekt! Trots att undersökningen inte tog mer än kanske fem minuter och vi inte fick se så mycket annat än två finfina lårben och en oval huvudform så blev jag så stolt. Vår bebis!

Det är inte klokt vad den bökar omkring nu! Svårt att tänka på något annat när man hela tiden liksom blir avbruten av sparkar och kullerbyttor från den där lilla människan. Men det är bra, boxa på där inne så du blir stor och stark!

Jag kan inte låta bli att tänka på det som doktorn sade sist, att jag och bebis varit stressade. Kanske är det därför den inte vuxit i rätt takt? De senaste veckorna har jag känt mig betydligt mer lugn och tillfreds. Allt har ju ordnat sig och jag känner att jag fått vara i fred från allt på ett helt annat sätt. Kanske har det påverkat tillväxten nu? Vem vet?

På vägen hem stannade vi för att göra något roligt! Vi beställde Bullens första åkdon, barnvagnen! Jättekonstigt! Om lite mer än tre månader så ligger det en liten människa där i som vi ska ansvara för och fostra till en egen individ. Det är så sjukt att tänka på det. Vagnen var i alla fall jättefin och kommer nog passa oss perfekt! Längtar lite tills den kommer så man kan bädda iordning och övningsköra runt i lägenheten.

Nu däremot ska jag försöka söva både mig och Bullen. Det är allt annat än lungt där inne just nu... I morgon är det tisdag och jag hoppas på att få sova lite längre.

God natt du härliga lilla värld!






Av madeleine karlsson - 15 juni 2014 21:50

Ojoj, i dag har det verkligen inte varit en lugn stund i magen. Bebis har jobbat på från morgon till kväll. I går däremot var det ganska lugnt, då kändes det däremot som om den var vänd åt andra hållet och sparkade på inälvorna. Inte fullt så behagligt kan jag tycka. Mycket skum känsla. Men i dag när den sparkat utåt så har det varit alldeles underbart. Trots tröttheten. Har försökt vila på soffan men då är det precis som om den vet vad jag tänker göra (eller inte göra) och protesterar ännu mer. Speciellt om jag ligger på vänster sida, det verkar inte alls populärt...

Men jag är glad, lugn och nöjd dagar som dessa. Det är ju vårt lilla liv där inne som lever om och har det bra. Förhoppningsvis. I morgon ska vi på ultraljud igen, jag försöker att inte fundera så mycket på det utan se det som ännu ett besök där inne i magens värld. Det är allt lite spännande och roligt samtidigt!

Veckorna går så rasande fort nu och jag blir bara rundare och rundare. Jag trivs att vara gravid faktiskt. Jag har ju inte gått upp mer än ca 4 kg än så länge så kroppen känns faktiskt rätt mycket som vanligt. Förutom när jag går förbi en spegel då eller ett skyltfönster... Man får ju en smärre chock ibland. Men det är häftigt, tänk vad kroppen kan göra! Vi får se vad slutvikten landar på men jag hoppas att jag inte går upp mer än ca 10 kg.

Apropå vikt så ska jag smälla i mig kvällsmacka och varm choklad nu. Sedan tänker jag smaska i mig lite lösgodis och glo på fotboll med min man.



Av madeleine karlsson - 10 juni 2014 12:21

Känner mig fruktansvärt uttråkad idag. Vet inte vad jag ska ta mig till. Det är så varmt ute och jag svettas så fort jag rör mig. Har inget speciellt på agendan heller vilket gör att tiden går ofantligt långsamt.

Jag brukar se till att ha i alla fall minst ett "mission" varje dag under den här sjukskrivningen. Så att det ska kännas som om jag gör någonting och har en tid att passa osv. Men idag...ingenting. Bara vankar runt här hemma i värmen. Klappar magen. Pratar lite med Fille som aldrig svarar. Han bara glor på mig som om jag vore knäpp. Det kanske jag är?

Nää jag har faktiskt tråkigt i dag. Jättetråkigt. Inga måsten, inga krav. Skulle väl behöva städa som vanligt men det känns som att det är det enda jag gör så jag har ingen lust med det heller. Hatar när man är så här rastlös men ändå inte kan ta sig för med något... Värdelöst! Nu har ju halva dagen gått och jag har inte gjort något annat än rullat ur sängen och ätit frukost.

Nej i dag känner jag mig rätt överflödig, seg och rastlös. Får väl hoppa in i duschen och svalka av mig åt minstone... Tjipp!

Av madeleine karlsson - 9 juni 2014 21:17

Jag sitter i soffan, tittar på magen. Är helt förundrad över de små armarna och benen som bökar runt där inne så att det syns här utifrån. Det är en sådan häftig känsla. Man kan liksom känna hur bebisen sakta rör sig och liksom "laddar upp" för en spark. Och så vips, om man tittar tillräckligt länge, så ser man hur något buktar ut. Det går fort men har man tur så händer det flera gånger om.

Det börjar bli mer verkligt nu, att det faktiskt ligger en liten människa där inne. Jag kan nästan inte tänka på det för det känns liksom lite övermäktigt. Ungefär som att tänka på rymden ni vet... Men det är så jädra häftigt!



Presentation


Förflyttad Eskilstunabo som nu mera samboskapar i Enköping.

Omröstning

Har du varit här förut?
 Jajjemensan!
 Aldrig!
 Inte en susning!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Gästboken

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards