Senaste inläggen

Av madeleine karlsson - 11 augusti 2014 06:15

Det går inget vidare att sova. Ger snart upp och är vaken hela dygnet istället. Kanske kan börja nattvandra eller gå ut och samla burkar ur papperskorgar de där mörkaste timmarna för att dryga ut min skrala inkomst istället? Blir lite smått tokig...och trött!

Jajaja jag veeeeeeeeeet att jag typ inte kommer att få sova mycket när bebisen gör entré men den är inte här än!

Jag blir irriterad, eller jag blev det igår när jag lade mig, för jag var så jävla trött rent ut sagt och det var så svalt och skönt ute (och inne) men så är kroppen som ett större värmeverk! Så är det ofta nu för tiden. Spelar tydligen ingen roll att det är kallare om kvällar och nätter, jag kokar inombords ändå. Jag avskyr den känslan. Ligger utan kläder i sängen med fönstret öppet och kramar om mitt lilla påslakan eftersom ett täcke inte är att tänka på. Alla kroppsytor som är i kontakt med varandra, sängen, kudden eller påslakan känns som typ eldar eller hur jag ska förklara det. Jag drömmer om att sväva fritt i ett kallt luftrum.

Inte nog med detta, vaknar av att jag är kissnödig flera gånger per natt (dricker mycket mer än förut, dels för att jag är törstig men mest för att undvika vadkramp) och varje gång man ska försöka möblera sin otympliga kropp (måste stödja magen på olika sätt vid vändning) så att man ligger någorlunda bekvämt. Har jag legat för länge på en sida vaknar jag av smärtor i höft och lår. Har jag en kudde mellan knäna blir det för varmt.

Igår efter att ha legat och "snurrat" i sängen över en timme utan att bli det minsta sval gick jag upp. Jag gick helt sonika och ställde mig, i bara underkläder, på balkongen med armarna åt sidorna och bara stod där. Det är skönt ute vid den tiden på natten, svalt, mörkt och jag sket fullständigt i om någon såg mig. Det handlar ju liksom om överlevnad det här! En nödsituation som måste lösas! Det hjälpte lite för när jag tog mod till mig och gick tillbaka till sängen så somnade jag efter en stund. Men jag har väl vaknat ungefär en gång i timmen sedan dess och nyss så sket jag helt enkelt i att försöka somna om. Fick en redig halsbränna och gav upp drömmen om en sovmorgon.

Nu ligger jag i soffan, i draget från balkongen och är svintrött. Klockan är strax efter sex och grannar börjar vakna till liv. Bilar startar nere på gatan, sommaren är slut och folk ska tillbaka till sina jobb. Även J. Nu är det slut på sommarledighet och jag får klara mig själv om dagarna. Känns rätt långsamt att gå runt här hemma och vänta alldeles ensam. Hoppas kunna roa mig med att fixa lite i Bullens rum inom en snar framtid annars vet jag inte riktigt hur jag ska få tiden att gå. Läsa böcker kanske...

Idag kommer det i alla fall besök från eskilstuna, mamma, pappa, mormor och syster. Jag ska laga lunch åt dem och hoppas att jag inte somnar ståendes ute i köket innan jag lyckats få in laxen i ugnen...

Nä men, god morgon på er då hörrni!

Av madeleine karlsson - 7 augusti 2014 10:44

Jag har absolut ingen "sence of style" i normala fall, är för kort och tjock för de små flickplaggen i butikerna. Men nu när jag är extra rund så kan man väl säga att den där "stylen" absolut icke existerar. Får ta på mig mjuka å sköna grejer som magen ryms i. Känner mig ofta mindre läcker...

Så idag tog jag på mig en kjol och ett linne. Linnet fladdrade och jag såg inte klok ut men jag tycker mycket om den blå färgen.

Dra på trissor, då kom jag på det! Klädknuten (finns nåt annat namn?)! Jag knöt helt enkelt ihop linnet så det formade sig efter Bullens hemvist. Toppen tyckte jag!

J däremot tittade mycket skeptiskt på mig och undrade vad jag gjort, skulle det se ut så där?

Japp, nu tänker jag se ut så här och återinföra denna praktiska knut! Är ni med mig?

Av madeleine karlsson - 6 augusti 2014 21:06

Nu är det tätare besök hos barnmorskan som gäller. Varannan vecka fram till förlossning och idag var jag där igen.

Allt såg toppen ut och vi kunde konstatera att Bullen nog inte blir nån jätteliten bebis. Jag ökar inte nåt enormt i vikt men magen växer ändå och ligger i den övre kurvan (34 cm nu i slutet av v33). Fast den följer sin egen kurva och det är ju bra. Hjärtljuden var fina och jag njuter varje gång jag får höra dem. Bullen har börjat kila fast sig också, sist var huvudet rörligt men nu endast ruckbart (Duktig Bulle!). Det känns ju att det liksom tynger mer nedåt. Det är inte speciellt bekvämt att gå långt och nu har de där sammandragningarna börjat. De gör ju inte ont men hela magen blir liksom stenhård. Mycket märklig känsla tycker jag. Oftast händer det när jag går från sittande till stående position. Det är spännande när de här sakerna som man tidigare bara hört om liksom händer en själv. Jag förstår ju att det närmar sig. Bullen gör sig redo och min kropp lika så.

Det bästa med den här dagen var ändå att jag äntligen fick reda på det där cellprovsresultatet! När jag fick den första blödningen (nån gång i mars) togs ett cellprov för att utesluta cellförändringar. Saken är den att jag aldrig fick något provsvar hemskickat. Varje gång jag varit hos BM har jag glömt av att fråga om hon kunde se svaren någonstans eller om det helt enkelt glömts bort... Men så idag så tog jag upp det och då klickade hon genast fram resultatet och det var helt normalt. Vilken lycka!!! Har faktiskt varit lite livrädd att det är cellförändringar som spökat igen. Nu kan jag släppa även de tankarna. Toppen!

Nu ligger jag här i sängen och tittar på när min underbara man målar den första vändan med vit färg på väggarna i Bullens lilla rum. Bullen hejar på pappa för fullt där inifrån och det blir så himla fint! Tänk, alldeles snart kan vi ställa in vaggan där inne och bädda iordning...

Av madeleine karlsson - 5 augusti 2014 12:35

Jag har druckit en kopp fömiddagskaffe idag, det är svalare ute och det har regnat en skvätt. En pytteliten skvätt. Fläkten snurrar vidare.

Vi har hunnit med att åka finlandsbåt och fira mormor hemma i Tuna den gångna veckan. Och så plötsligt befinner vi oss i augusti. Idag är det tio dagar tills jag fyller år. 31. Förstår ingenting, det har gått så fort och jag har liksom lagt hela mitt fokus på den här lilla växande människan inuti mig. Det har ju pågått hela det här året, utan någon enda liten paus. Jag har över huvud taget inte reflekterat över någon födelsedag. Har bestämt vilket datum jag och syrran bjuder på tårta, det är väl allt. Känns heeeeeelt oviktigt i år men jag vill gärna hem och träffa familj och vänner! Tänker att det nog inte blir så mycket resande efter det. Törs helt enkelt inte ifall nåt skulle hända. Det är ju inte så lång tid kvar, ungefär 50 dagar...

Och som jag längtar!! Tänker på kommande förlossning varje dag. Känner mig nog ganska lugn och trygg i att jag inte kan bestämma över den. Den kommer att hända och jag måste på ett eller annat sätt ta den i handen och följa med. Försöker se på det som en spännande resa, en resa med ett totalt okänt men redan så älskat mål. Vem är du där inne?

Jag kikar ner i lådan med de små kläderna i titt som tätt och vi (J, än så länge) fortsätter att renovera Bullens lilla rum. Idag ska taket målas. Vi har köpt bäddmaterial, lakan, påslakan och örngott samt plastad frottè. Babyskyddet står här i hallen och bara väntar. Egentligen är det nog bara vagnen som saknas nu och lite smått och gott. Och så måste jag komma på hur jag ska inreda Bullens krypin... Det blir ju helt vitt där inne och någon färg vill jag ju få in. Vi får se, det är sånt jag får pyssla med när J börjar jobba nästa vecka.

Man blir nästan sjuk av längtan när man börjar med allt det här pysslet! Men tiden går fort nu och jag försöker tänka att de här dagarna vi har kvar är de absolut sista som J och jag har på tu man hand, vi kommer ju aldrig att bara vara vi två igen sedan. Vi måste njuta av det och bara vara. Konstigt hur man både vill stanna tiden och samtidigt snabbspola den framåt.

Tänk vilken tid vi har framför oss...

Ful

Av madeleine karlsson - 26 juli 2014 16:21

Jag känner mig så otroligt ful, oattraktiv och ofräsch i den här hettan.

Det är ingen idé att ens duscha på morgonen för efter tio minuter är jag likadan igen. Orkar inte bry mig om att tvätta håret för det tar en evighet innan det torkar och att använda en fön är inte att tänka på. Frisyren har varit densamma sedan sist jag tvättade burret (en vecka sedan idag). Smink? A nä men jag skulle inte tro det! Jag hoppar till och med oftast över insmörjning efter eventuell dusch just för att det bara klibbar. Deodoranten torkar heller aldrig och lämnar spår på varenda jäkla klädesplagg.

Jag svettas så mycket nu för tiden att det rinner i nacken och samlas små pölar under skinkorna som sedan sugs upp i tightsen. Så otroligt härlig känsla! Ansiktet är konstant rött och det rinner droppar nerför näsan och i pannan...

Jag känner mig otroligt ful men det är för varmt för att jag ska orka bry mig. Just nu sitter jag halvt avklädd i köket efter en bilfärd till och från Intersport. Jag har kanske gått 50 steg sammanlagt och det bara forsar svett! Det är inte roligt. Inte någonstans.

Har sovit på soffan med öppen balkongdörr samt fläkt i natt för det går inte att sova i sovrummet. Jag kokar bort.

Jag vill få känna mig lite fin och sval. För jag trivs annars väldigt bra med den här gravidmagen. Det här med att jag känner mig ful har inte nåt med att jag gått upp i vikt att göra. Det är endast den här hemska avskyvärda värmen. Jag har fått NOG!


Av madeleine karlsson - 24 juli 2014 22:04

Herregud alltså, klockan är snart tio och det är så varmt och kvavt ute att det inte går att andas. Man är som i ett vacuum. Jag känner mig trött och orkeslös så här på kvällskvisten men det kanske inte är så konstigt...

Var hos barnmorskan i morse. Det gick fint! Allt är som det ska, blodtrycket, magen, bebis, hjärtljud och vikt. Jag har bara ökat ett halvt kilo på tre veckor. Sammanlagt har jag gått upp ganska så exakt sex kilo. Mindre än ett kilo per graviditetsmånad. Känns inte som en omöjlighet nu att de här kilona "försvinner" efter förlossningen. Men vi får se, det är två månader kvar så lite till går jag nog upp.

Det är så härligt att höra de där hjärtljuden tycker jag. Livet självt och det bor inuti mig. Bullen ligger med huvudet ner och rumpan upp precis som den ska. Den har inte kilat fast sig än men det är ju lite tidigt för det. Känns skönt att den ligger rätt redan nu tycker jag. Nu vet jag vilka delar som ligger vart så att jag kan dutta Bullerumpan här utifrån. :) Så rart!

Har fått några rejäla sparkar idag så att till och med svärföräldrarna på andra sidan bordet såg hur magen for runt. Så himla häftigt! Nu kan man känna de små fötterna utifrån.

Jag målade klart vaggan idag också, i värmen. Den blev så himla himla fin. Känns en aning overkligt ändå att den snart ska komma till användning.

Apropå Bullen, medan jag var hos barnmorskan och med svärmor och köpte tyg till babynestet så ordnade snickarpappan och J med Bullens lilla vrå. Nu är väggen borttagen och det blev som ett helt nytt rum! Känns mycket större och det kommer bli jättebra när det är färdigt. Nu börjar jag kunna tänka mig och fantisera om hur det kommer att se ut där inne. Så mysigt!

Vad mer? Njäe men inget speciellt förutom att barnmorskan sade åt mig att bada. Det var ingen fara med det. Skönt!

Nu hoppas jag mirakulöst på svalare luft så att man får någon sömn inatt...





Av madeleine karlsson - 23 juli 2014 15:29

Min mage fungerar inte utan Lactulos. I morse tog jag det sista ur flaskan och jag förstod ju precis vad det innebar. I dag skulle jag inte komma undan.

Har dragit ut på det så länge som möjligt, vill inte gå utanför dörren!! Vill inte! Tittar på termometern som visar nästan 40°. Vill kräkas, gråta, sparkas och slåss. Men jag vet ju att det inte hjälper och att Lactulosen inte tar sitt pick och pack och knallar hem till mig... Så för en stund sedan var det bara å ta sig i kragen.

Gick ut till cykelrummet, värmen slår emot mig och jag känner hur svettpärlorna redan börjar tränga sig fram i ögonbryn och mustage. Går in och krånglar med nya cykelns alla tusen säkerhetslås (ok, två bara men det räcker). Tar fle nyckel till fel lås. Måste typ krypa ner på golvet för att få upp låshelvetet som sitter fast i cykelstället. Magen är i vägen och jag känner hur irritationen ökar med ungefär hundra procent när jag sedan fastnar mer styret i de två andra jävla cyklarna som står nedkörda i stället. Sliter och drar, känner att jag ger faan i om nån av cyklarna går sönder. Svär högt och kommer till slut ut ur cykelrummet.

Cyklar sakta ner på stan. Jättesakta. Svettas ändå. Tänker att Lactulosen borde finnas i en tvåhundralitersflaska så man slapp det här! Svär lite till och torkar bort svett under solglasögonen. Om det ändå kunde fläkta lite...

Kommer ner på stan, låser de tusen cykellåsen och vankar mig fram mot torget. Vidare till apoteket. Går in, ser en ny duschcreme och bodylotion med jordgubbs och kiwi-lukt i presentförpackning. Kostar 99:- och egentligen har jag inte råd men jag tycker att jag är värd den här lilla presenten. Ser framför mig hur jag hoppar in i iskall dusch när jag kommer hem och får smörja in mig med den där röda väldoftande smörjan. Stoppar fort ner asken i kundkorgen innan jag ångrar mig och styr snigelstegen mot maghyllan. Snor åt mig den största flaskan (som tydligen inte är tillräckligt stor) och går till kassan. Svetten rinner vid det här laget och jag fibblar med handavettiga händer upp plånboken ur väskan. Det blir min tur att betala och kassörskan ser på mig och utbrister"Du tycker väl att det är lite varmt idag förstår jag..." och tittar på min mage. "En aning", svarar jag. "Men du har väl inte så långt kvar nu (hon syftar på magen och menar väl att jag snart slipper det här)? "Öh, jo, två månader", säger jag...

Hon avslutar med ett "Jahaja oj då" och berättar att hon själv varit höggravid mitt i sommaren och att hon förstod hur jag kände mig. Mhmm... Jag är alltså en sådan där nu. En sådan som ser sprickfärdig och enorm ut trots att jag har flera veckor kvar. Okej. Kul.

Går ut ur apoteket med stor tung påse. Går in på Lindex. Behöver ännu fler trosor. Det går åt några om dagen för jag svettas så mycket. Rövsvett uppstår så fort jag går omkring ute i värmen i princip. Känns som man kissat på sig efter ett tag. Alldeles ljuvligt! Har inte råd med fler trosor heller egentligen men jag kan liksom inte dra igång tvättmaskinen bara för ett par trosors skull. Känns inte så ekonomiskt. Köper tre par gravidisar och två på rean som en kan ha sådär i nödfall. Gillar inte såna som sitter under magen egentligen men det får duga nu i nödfall. Provar en skön mjuk BH också men där får jag sätta upp stoppskylten. Finns inga pengar på kontot. Alls. Betalar och går tillbaka till cykeln.

Cyklar hem och känner redan halvvägs att jag blir arg över att jag vet att jag ska klämma in cykeln i cykelrummet igen. Mycket riktigt, tar (igen) fel nyckel till fel lås och börjar nästan maniskt att hacka in nyckeljäkeln i extralåset innan jag inser felet. Kryper tillbaka ner på golvet mellan cyklarna och knölar in låset mellan ekrar och ställ. Solglasögonen som jag haft på huvudet ramlar naturligtvis ner och jag ser inget för svetten rinner i ögonen. Jag hatar det här!! Vid det laget känns inte ens den nya duschcremen rolig...

Åker hiss upp, förbannar allt och är äntligen tillbaka hemma. Irriterad, arg och törstig. Kommer på att jag glömt handla handtvål...

Den här bilden på vår lilla krukväxt som helt gett upp sitt levande får gestalta mig i dag. Faan va härligt det är att vara gravid mitt i sommarn hörrni!

Av madeleine karlsson - 20 juli 2014 20:40

Det är hemskt att vara höggravid på sommaren, jag hatar värme och graviditet samtidigt! Fy faan, jag vet exakt vad min kära stackars mor gick igenom. Två gånger.

Jag vet att jag tjatar men det skiter jag i för det är nästan så att jag vill sätta mig och gråta. Jag kan inte ta vägen någonstans alls. Jag får panik och svetten forsar ner i ansiktet. Det spelar ingen roll att jag ligger stilla i soffan, jag klibbar fast i kuddarna och soffdynorna. Luften är ingen luft och det känns som jag ska kvävas sakta. Jag mår illa, dricker litervis med vatten och har ingen aptit över huvud taget. Samtidigt så vet jag att jag måste äta. Jag har öppnat alla dörrar och fönster men det är kav lugnt ute, inte ens en liten barmhärtighetsvindpust. Trädkronorna hänger alldeles stilla och jag blir irriterad av blotta åsynen.

Jag har inte ens orkat duscha idag för det känns inte som nån mening, detta resulterar i att jag inte luktar speciellt gott. Väntar med det tills mörkret fallit, då ska jag ställa mig under en iskall stråle vatten. Nu rinner det en svettdroppe i hårbotten och längs med nacken. Vidrigt!

Läste på om det här med badande när man är gravid och det ska man ju tydligen helst inte heller hålla på med pga olika infektionsrisker så här i sista trimestern. Nej tack, jag vill inte ha någon infektion på platsen där mitt barn snart ska klämmas ut! Så nu tänker jag att jag inte ens kan svalka mig i sväföräldrarnas pool eller i sjön. Okej, nu är tårarna nära... Det var liksom droppen på nåt sätt! Bad är annars min enda överlevnadsstrategi när det är så här jädra varmt! Så har det alltid varit, man kan i alla fall liksom kasta sig i sjön... Nä, inte nu tydligen när man behöver det som mest.

Å så då det här med aptiten. Den icke existerande. Idag har jag ätit två smörgåsar, en nektarin, lite chilinötter och en smoothie. Detta har jag fått tvinga i mig. Är inte ett dugg hungrig och klockan närmar sig nio. Jag dricker i alla fall. Men jag kom på en snilleblixt, att göra iordning mat en dag i veckan (idag), frysa in och bara plocka fram vid tillfälle. Jag pallar liksom inte att stå i köket med matos varje dag. Då kanske det går bättre att äta, om jag slipper det? Så nu har jag tvingat mig själv att göra två olika matpajer och sedan efter det ska kyckling in i ugnen. Då har vi nåt som är lättillgängligt och inte behöver lagas till. Till kycklingen tänker jag mig grönsaker och kall sås.

Så nu har jag dödat ett par timmar framför spisen och svettats lite till men jag hoppas jag har igen det resten av denna heta vecka. Det känns i alla fall skönt att slippa tänka på mat. Hatar att tänka på mat nu. Blä!!

Måste nog åka till ICA imorrn å köpa lite grönsaker och melon för nu har jag använt upp det mesta.

Sådärja, nu kom halsbrännan också!

Gud vad jag längtar efter hösten, på fler sätt än ett!!

Presentation


Förflyttad Eskilstunabo som nu mera samboskapar i Enköping.

Omröstning

Har du varit här förut?
 Jajjemensan!
 Aldrig!
 Inte en susning!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Gästboken

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards