Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något färgglatt på bordet. Det är så härligt med vår i år!

Jag kan inte undgå att tänka tillbaka på förra året vid nästan exakt den här tiden. Jag var precis i början på graviditeten och precis i början av alla problem som liksom bara hopade sig framför mig. Det var blödningar, sjukhusbesök, ultraljud, åkturer till Uppsala och sjuksrivningar varvat med cykelstölder, kamp med försäkringskassan och jobbet. Blir matt bara jag tänker på det! Hur orkade jag?

Idag när jag sitter här med mitt snusande lilla barn vid min sida känner jag en sådan enorm lycka! Han kom till oss till slut och allt blev bra. Han är det dyrbaraste vi har och jag känner en stor tacksamhet över att graviditeten till slut gick bra och att vi fick en frisk son. Snart blir han ett halvår och det är totalt obegripligt! Tiden bara springer förbi en och ibland blir jag riktigt stressad av det.

Det är mest det här med jobbet! Jag kan inte jobba i vården mera, det går inte! Jag känner hur det tåras bakom ögonlocken och det börjar krypa i kroppen bara jag tänker på det. Jag mår fysiskt illa! Ja det känns nästan precis som innan jag började plugga på högskolan. Det bara går inte! Jag har en sådan ångest och tiden går så fort och jag hinner knappt något annat än att ta hand om vår son. Jag måste hitta ett nytt jobb och det snabbt! Jag vet bara inte hur jag ska bära mig åt! Känner mig helt vilsen och faktiskt lite ledsen över att det ska vara så förbannat svårt! Jag skulle nöja mig med vad som helst som inte är vård- eller städrelaterat. Jag kan sälja korv på torget eller rensa rabatter, vad som helst bara jag slipper vården. Jag är klar med det. Jag är rädd att jag faktiskt går in i väggen eller drabbas av depression eller något om jag tvingas tillbaka. Det är i alla fall så det känns... Det som hände i somras var liksom droppen som fick min andra "vårdbägare" att rinna över. Jag känner igen tecknen från förra gången och nu tänker jag inte ignorera dem. Det är så här jag känner!

Jag måste skriva nytt CV och ta tag i det här nu. Peppa mig själv och se det här som en ny möjlighet! Jag är öppen för det mesta bara det är något helt nytt

Nu vaknade lillen i vagnen här bredvid och kaffet är urdrucket. Tänk att jag inte sitter ensam på balkongen i år...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...

Han vaknade nyss. Jag har sovit ca två timmar. Är så trött att det värker i hela kroppen. Han sover i vagnen när vi är här hos mina föräldrar. Jag satte mig upp, vaggade, vaggade, vaggade. Totalt mörker. Vaggar, gungar, vaggar. Inget fungerar. De ...