Dagens irritationsobjekt: Balsamflaskan!

Varför, varför, varför är balsamflaskan alltid mindre än schampoflaskan????? Kan någon ge mig ett annat svar än det att de som tillverkar dem vill tjäna lite mera pengar.

I dagens läge, för min del i alla fall, så går det nära på två balsamflaskor på en schampoflaska. Det e inte klokt! Varför inte bara tillverka lika stora flaskor för de båda produkterna och isåfall höja priset på balsamet? 

Man köper ju alltid både balsam och schampo i samma märke för att håret ska lukta gott. Det slutar alltså med att när balsamet är slut till det ena schampot så går jag och köper både ett nytt balsam OCH en ny schampoburk! Endast för att lukterna ska stämma överrens. Vilket tokeri! Helt onödigt och det värsta är nästan att man har ungefär femton flaskor med schamposnuttar ståendes i duschen som man inte använder förrän det verkligen krisar och man inte har råd med ännu en ny flaska.

Nä för fasen, kom igen å tillverka lite större balsamflaskor!!!!!

Innan jag far iväg över nyår så är det dags att göra en trip down memory lane. Det har hänt en så himla massa fantastiska saker det här året att det måste vara det bästa året någonsin! Kanske även det värsta...

Till att börja med så måste jag vara tacksam mot Kent som turnerat ännu ett år. Två konserter hanns med i år. Två otroligt fina och bra konserter. Jag saknade dig M på den i somras men det kommer fler som vi kan gå tillsammans på!!!

En festival i Säffle for jag också iväg på tillsammans med E, C, R och A. Mycket roligt fast det där med att inte tvätta håret på fyra dagar var mindre skoj... Syrran retar mig fortfarande för att jag är en sådan hårpedantisk människa och måste tvätta håret varje dag. Sådan är jag och festivalen var verkligen en hårprövning! Jag klarade det dock och såg ut som en ledsen våt hund när jag kom hem... Naturligt å snyggt... not...

Två mirakel har fötts i år också utav två av mina bästa väninnor. M och T, välkomna till världen!! Helt fantastiskt att få ta del av era resor i livet. Jag har känt era mammor så länge att det inte är klokt och nu får jag vara med och lära känna er, ni små knyten. Årets absolut finaste dagar var de dagar då ni föddes! Lycka till med allt ni fina familjer!

Ett bröllop hann jag också med. Ett vackert bröllop där jag fick använda mig av min kamera både till brölloppspresenten och på själva brölloppet. (En bild hamnade till och med i tidningen) Jättefint och roligt! Hoppas ni håller ihop länge C och "Rolle"! hahaha (Elouise, ja säger bara det...)

Jag gav upp mitt jobb det här året. Efter att ha mått mindre bra så orkade jag inte längre helt enkelt. Jobbet tog upp allt. Min tid, min ork, min kraft och mitt glada jag. Nu känner jag att JAG börjar återvända.

Det här året har varit MITT år, mitt år att tänka på vad jag vill och hur jag mår.

Jag tog mig i kragen och sökte till högskolan. Fick negativa svar och gick nästan sönder av olycka (Ett helt år till på jobbet hade tagit död på mig.) tills dagen då mitt slutliga besked kom. Jag hade kommit in på textdesignprogrammet. Tårarna sprutade av glädje och jag kände att allt faktiskt kunde ordna sig. 

Med skolstarten började det "nya" livet. Nya bekantskaper och andra saker att tänka på. Irritationen som funnits kvar från tiden på jobbet började sakta men säkert lägga sig och har nu nästan helt försvunnit. Att fokusera på mig själv och skolan har varit värt mycket. Jag har vuxit lite till inuti och kan nog mer än jag tror.

2008 har jag nästan helt struntat i min utsida för att fokusera på insidan. Vikten sitter såklart alltid på min högra axel och talar om för mig att den är för tung men jag orkade inte bry mig i år. Visst, jag har försökt tränat osv men det har resulterat i sjukdomar med tillhörande astma som vägrar försvinna så jag får väl ta tag i det nu när det blir ett nytt år igen. Utsidans år kanske?

Jag mår bra nu, känner mig fin ibland, känner mig stark ibland, känner mig nyfiken ofta, känner mig glad nästan jämt, flyger på moln ibland, ler åt ingenting ganska ofta, skiter i att jag är en fattig student allt som oftast för man kan ha roligt och må bra utan pengar hela tiden om man vill, struntar i andras åsikter och gör som jag själv vill hela tiden osv...

Jaa, jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde för ett år sedan. Då jag bland annat stod och grät emot C:s axel högt och ljudligt i säkert en kvart utan någon egentlig anledning... Jag vill aldrig hamna i det tillståndet igen. Jag vill aldrig känna mig så olycklig som jag gjorde då... för ett år sedan.

Det ska bli mitt löfte detta kommande år... Att aldrig mer känna mig olycklig. Och om jag gör det då är det jag som gör något åt det och inte låter det gå så långt. Jag tycker inte om att gråta på vänners axlar. De förtjänar det inte.

Jag har kommit över en och annan gammal "flamma" också. Jag har hatat och avskytt, jag har gråtit och grinat, suktat och hatat ännu mera. Jag har bett om att få vara ifred så många gånger. Nu äntligen är jag ifred och fri. Fri från dig, dina påhitt, ditt hemska sätt, din lukt och din alkohol. Fri från alla lögner och falska ord, fri från allt som har med dig att göra. Aldrig ska jag göra mig själv så illa som jag gjorde när jag spenderade tid på dig. Aldrig!

Återigen tänkte jag på mig själv. Ja jag tänker döpa år 2008 till egoismens år! Det passar bra!

Nu har jag träffat någon som jag tycker om. Någon som får mig glad utan att behöva göra något alls. Någon som är varm och snäll och vacker både inuti och utanpå. Någon som får mig att känna mig fin vid tillfällen då jag kanske inte är så fin. Någon som låter mig vara precis den jag är...

Efter allt som varit så är jag så tacksam...  Du ger så mycket utan att kanske veta om det även när vi inte befinner oss på samma plats.

Nu vill jag inte låta alltför blödig och sentimental men det här året har varit ett underligt jättebra år. På så många vis.

Ett fint och jobbigt år. Ett år av nytänkande och andra vanor. Nya vänner, gamla som fallit bort. Ett år av saknad och längtan.

Kanske kan drömmar gå i uppfyllelse??

Gott nytt år på er allesammans! 

För ett tag sedan så fick jag syn på en viss Beonce Knowles på tv. Hon var iklädd en rymd/robot klänning och sjöng låten If I were a boy. Det var första gången jag hörde låten och första gången på evigheter som jag såg människan. Jag blev glatt överraskad. Där stod en gravallvarlig, nästan tårögd ung kvinna och sjöng himmelskt och nästan alldeles rent. Mäkta imponerad blev jag som avskytt allt hon sysslat med tidigare med Destinys child...

Jag har nu spenderat ungefär två dagar med Beyonce Knowels album I am Sasha Fierce.

Två dagar med Destinys child bruttan som man höll på att irritera ihjäl sig på för en del år sedan. Ni minns kanske alla låten survivor... Usch å fy! Jag dör hellre än å hör den låten igen.

Nu har dock min uppfattning om denna människa ändrats en aning. I början på sin solo karriär tyckte jag inte att hon var speciellt mycket att ha heller. Hon släppte någon jobbig låt när hon medverkade i samma film som dendär Austin powers snubben... (Här märker ni hur bra jag är på filmer och skådisar.)

Jag är dessutom allergisk mot Beyonces videor där hon alltid på något vis lyckas dansa på väldigt underliga sätt, i sand och på en parkering bland mycket annat. Hon har en förmåga att skaka sin kropp så att man undrar om det verkligen är dans eller bara någon ny amerikansk konstform...

Det här året har Beyonce gjort något rent och snyggt. Något utan krusiduller och skippat allt överdrivet wailande! Skivomslaget är också det rent och snyggt utan krusiduller. Likaså videon till If I were a boy är snygg. (Det är den enda videon från denna skiva jag sett.) Svart vitt går definitivt hem. I alla fall hos mig...

Låtarna är som ett paket smör. De glider ljuvligt mellan det ena och det andra örat bortsett från ett spår, Radio. Där sticker det till lite i hörselångarna och näsan rynkas.

De som bidragit med text och musik har gjort ett genialiskt jobb. Melodierna fastnar direkt och Beoynce får faktiskt använda den fina rösten hon har.  Tonerna är längre och klarare än i något av hennes tidigare album. De är också stundtals väldigt mörka. Det passar henne bra även om jag ibland undrar om hon klarar de partierna live.

Albumet känns nytt och fräscht. Lite som en revansch. Det här är en vuxen del av Beyonce och den tackar jag för. Nu har hon bevisat att hon kan göra något annat än de där hemska popdängorna som ofrivilligt fastnar i huvudet. I den här skivan ryms främst ballader. Ballader om brustna hjärtan, känslor, styrka och förhållanden. Ballader som säkerligen är skräddarsydda för denna stjärna. Överproducerade musikalsnuttar med förinspelad musik. Naturligtvis inga riktiga musiker förutom möjligtvis några gitarrer. Det mesta har säkerligen skötts rent digitalt.

Det skiter jag i den här gången. Jag är så överraskad av denna brutta att jag måste gilla det här. Dessutom är låtarna roliga att sjunga till. Och eftersom jag gillar att sjunga och vräka ur mig ballader så blir plattan ännu bättre. Den får därför fyra av sex M.

Nu tänker jag vara fruktansvärt egoistisk och lägga upp hela sju (7) bilder på mig själv. Tagna idag av mästerfotografen mig själv.

Håll till godo gott folk! :) 7 ggr Maddlur...

Nu är den vackra fina julen över och snart är det åter dags att packa ner den i lådor av papp. Gömma undan den i ännu ett år.

Det är lika sorgligt varje gång. Mina fingrar krampar när julstjärnor och gardiner skall tas ner och munnen är inte alls lika glad som när pyntet hängdes upp.Som tur är behöver jag inte ta farväl av några lagomt tjocka och glada jultomtar för dem hittade jag inte när det var dags att ställa fram dem.

Jag får heller inte sjunga tillsammans med Carola i alla dessa vackra, härliga julsånger som ibland får mina armhår att resa sig upp. Det är nästan det värsta, att inte få höra julmusik på ett helt år. Det finns liksom ingen annan musik som är så stämningsfull.

Än är det ju inte riktigt dags att begrava julen som tur är. Man får njuta en liten, liten stund till. Jag ska suga i mig minsta lilla stjärneljus och pepparkakssmula.  Å jag ska lyssna på Carola till tjugondag knut. För det får man!!! Egentligen ända till påska om man ska vara noga men det känns ju inte riktigt rätt....

Om några dagar är det nytt år också... 2009. Det är banne mig inte klokt!

Det snöar! DET SNÖAR!!!!!

På självaste julafton så snöar det. Vita vackra flingor som sakta faller ner och lägger sig till rätta på asfallt och bland trädkronor...

Det trodde jag aldrig!!!!!

Julen är räddad!!!!!

En julsaga hör väl julafton till?

En saga som handlar om precis vad du vill...

En dröm att smyga sig in i när snön faller tungt..

En saga att läsa högt när allt annat är lugnt.

Vackra ord om julens alla himmelska mirakel.

Mura något vackert med hjälp av minnenas kakel.

En saga börjar med det var en gång...

På en plats där jesus föddes bland änglarnas sång...

En vinternatt så mörk och kall,

ja så berättas det i alla fall.

Den lille gossen växte och blev ung.

Ingen kunde väl ana att hans uppgift skulle bli så tung.

Bar korset sitt genom staden denna dag.

Tills blodet rann och kroppen blev svag.

Han höll huvudet högt trots spott och spe.

Han bad till gud, han fortsatte le.

Ända tills den sista stund,

då ögonen nått sin ändlösa blund.

Ingen vet vad som sedan hände.

Somliga säger att han återvände...

Ett mysterium med gamla anor,

en juletid med kristna vanor.

En snövit värld i juletid,

skänker ljus inuti och julefrid.

God jul!

Idag är det den sista skoldagen det här året! Jag kan inte förstå att jag har klarat av en hel termin redan.

Dessutom utan några missöden. Visst det har varit svårt många gånger men jag har alltid klarat av det till slut.

Nu har alltså fyra månader gått sedan den första nervösa skoldagen. Det är inte klokt! En sommar och en höst har passerat och nu står jag här, några dagar innan jul och undrar vart tiden har tagit vägen...

Med åldern rinner sanden fortare genom timglaset tror jag...