Jo men jag tror att jag börjar bli människa igen efter tre dagar med fruktansvärd huvudvärk...

Idag har jag till och med klätt mig ordentligt, sminkat mig OCH pyntat mina öron med ett par blå örhängen. Korvbullen sade att jag var fin idag när han kom hem. Fast det säger han i och för sig varje dag.

Dock så blir man inte så fräsch i magen av en massa värktabletter och brustabletter och allt vad det är. Jag har ju knaprat piller i olika former och färger i tre veckor snart och min mage vill inte ta emot fler nu känner jag. Den är stor, uppblåst och väldigt obekväm. Usch! Känns som om man ätit flottmat och druckit läsk i tre veckor fastän jag inte har det... Nåja, nu ska jag nog inte behöva fler tabletter. Eller rättare sagt så vägrar jag ta fler nu när huvudvärken typ är borta.

Ikväll så är det nåt marschallevenemang nere på stan i förmån för rosa bandet och bröstcancer. Jag har sagt till korvbullen att vi ska gå ner och tända en varsin marschall och ställa vid fontänen på torget för att stödja bröstcancerfonden. Vi har ganska mycket bröstcancer på mammas sida av släkten och risken att man kommer att drabbas är nog ganska så stor för min del. Därför tycker jag det är viktigt att på något sätt medverka i kampen mot denna vidriga sjukdom (och alla andra cancersorter). Jag tror att jag blivit mer medveten om allt sånt efter det här med cellförändringarna. Det känns liksom inte så avlägset, man kan faktiskt drabbas. Tänk på det!

Så alla som bor i Enköping, gå och tänd en marschall!

Usch, nu ska jag nog ta min uppsvällda medicinmage och läsa en bok eller plugga en stund innan avfärden ner mot stan.

Over and out!

Hahaha Aftonbladet kan det där med att ge sina läsare ett gott skratt. Läste precis att den däringa kända bläckfisken Paul avled inatt.

Haha va? En avliden bläckfisk? Det låter som om det vore någon kung eller annan känd människa som gått bort... När jag pratar om djur som dör, i synnerhet bläckfiskar, så säger jag nog inte att de avlidit utan att de gått hädan, trillat av pinn eller dött eller nåt sånt. Men nej Paul, han avled!

Jag skulle nog inte ens svänga mig med den termen om min sköldpadda Fille gick å dog.

Hahaha vilken jävla nyhet! Tack Aftonbladet.

Det här är ett klagomål, jag bara varnar dig. Det är tråkig läsning och en massa meningslöst babbel men jag tänker att huvudvärken kanske släpper om jag skriver av mig lite!

Börjar hemkomsten från skolan med att slänga ner två Treo i ett glas vatten...

Har ont i huvudet fastän jag försökt att ignorera det hela dagen. Jag är trött och less på att inte må bra nu.

I fem veckor har jag varit sjuk nu. Dödsförkyld, illamående, tabletter i massor, allergiska reaktioner, läkarbesök, astma, bla bla bla bla bla bla. Igår mådde jag inte heller bra, hade ont och kände mig allmänt konstig, skakig och varm fast jag frös. Idag har jag huvudvärk och är inte speciellt sugen på mat. Magen mår nog inte riktigt bra av alla mediciner och tanken på att jag nu ska svälja ner ett glas Treo får mig att vilja gå och kräkas... Men jag står inte ut med att ha ont i huvudet, det går inte!

(sådär, nu är huvudvärkstabletterna där de ska vara, i magen!)

För att muntra upp mig själv så tog jag en sväng på stan i Västerås innan jag åkte hem. Inte blev jag på bättre humör för det... Hittar en massa saker som jag vill ha men som jag inte kan köpa. Pengarna ska räcka till så mycket annat och jag får dåligt samvete för varje sak jag köper till mig själv när jag vet att pengarna borde läggas på annat.

Jag hittade ett par byxor för 200 spänn som jag ville ha men såklart så gick det inte att få ner dem i mina skor, jag såg ut som en stoppad korv så då var det ju ingen mening med att köpa dem. Ett par till skor har jag absolut inte råd med även om det vore väldigt trevligt att faktiskt kunna välja mellan två par skor när man går hemifrån på morgonen... *suck*

Sedan går jag där på stan och velar och tänker att jag inte borde köpa något. Tittar avundsjukt på människor med stora shoppingpåsar, dyra skor som håller bättre än mina egna (sånnadär stövlar som jag ändå inte får på mig för att jag har för tjocka vader), fina byxor och sköna koftor som inte noppar (de är med andra ord inte köpte på HM eller Gina Tricot)... Själv går jag där i mina nyaste skor som ändå ser slitna ut (och är trasiga i dragkedjan, för andra gången skall tilläggas), leggings och en tight kjol och letar efter REA-ställningarna. Precis som vanligt! Jag är så trött på det! Jag ser likadan ut varje jäkla dag me det är just för att jag aldrig har råd att köpa mig en ny garderob. Man får liksom välja mellan en tröja, kjol, klänning och några leggings varje månad. Jag kan inte köpa en hel utstyrsel på en gång... Att köpa ett par byxor för 600 finns liksom inte i min världsbild hur gärna jag än skulle vilja. Därför blir det billiga basplagg på HM som går sönder och vrider sig i tvätten... *suck igen*

Nää idag är jag så jävla trött på mig själv!! Jag är trött på att jag aldrig har pengar så att jag åxå kan köpa mig ordentliga saker som håller. Jag är trött på min så kallade garderob och jag är trött på hur jag känner mig. Jag är trött på att vara student, så in i helvete trött! Jag vill bli klar nu, klar och färdig så att jag kan söka jobb. Jag vill ha ett jobb så att jag kan få en riktig lön!

Jag handlade lite på stan i alla fall, fastän jag inte borde! Mina underkläder börjar se ut som gamla urtvättade trasor och det känns inte riktigt fräscht. Såklart så har Lindex slutat sälja mina favorittrosor som jag köpt i flera års tid så nu måste jag hitta några andra som är lika sköna och sitter där jag vill att de ska sitta. Jag köpte några på Kappahl istället, de kommer säkerligen inte vara lika bekväma men jag avskyr att ha urtvättade och äckliga underkläder så det får väl gå ändå. Dessutom köpte jag en ny bh faktiskt. Jag har den senaste tiden rensat ur mina gamla och slängt nästan alla som var bra. Jag hade faktiskt en rabattkupong så jag tjänade in nästan 100 kronor på den. Å så köpte jag en svart tröja. Det var allt. Nu kanske jag känner mig lite fin under de andra kläderna i alla fall...

Usch, det kliar fortfarande på min kropp av det där penicillinet eller vad det är. Har inga utslag direkt men det kliar lite... Blä! Låt mig bara vara ifred nu tack. Inga fler sjukdomar!

Nä idag önskar jag att jag vore miljonär så att jag kunde köpa en dyr jävla huvudvärkstablett så att huvudvärken försvann å sedan skulle jag boka mig en resa till någon stad där jag kunde shoppa allt som jag ville ha (och fick på mig). Sedan skulle jag bara gå runt och njuta av alla de tunga kassarna som innehöll nya kläder. Och när jag kom hem, då skulle jag slänga ut allt som finns i min garderob och bara lägga in nya fräscha saker där. Så fin jag sedan skulle känna mig när jag kunde välja och vraka bland flera olika och nya plagg samtidigt och på så vis inte se likadan ut jämt...

Man får väl drömma?

Nu borde jag egentligen åka till affären och handla toalettpapper och nåt ätbart till middag. Är inte så sugen på soppa igen faktiskt. Är iofs inte sugen på nåt alls... Åååh kan inte min ickeexisterande slav åka och handla medan jag tar en dusch, lägger en ansiktsmask och smörjer in mig själv med någon härlig kroppscreme??

Gode gudi, ge mig styrka! Idag är inte min dag.

Det är inte så att jag på något vis tycker synd om mig själv. Jag är bara förbannat trött på att vända på slantarna varje månad och inte kunna ge tillbaka till korvbullen. För det vill jag! Jag vill ge honom saker och jag vill kunna betala. Oftast så klarar jag mig men ibland tar pengarna liksom slut...  Jag har vart student i snart tre år nu och det är inte roligt längre. Jag är van vid att kunna betala för mig själv men när det ibland inte går så känner jag mig liksom misslyckad. Jag är ju inte uppfostrad så, att det är okej att få hjälp av någon annan. Har jag inga pengar så kan jag heller inte köpa något eller betala räkningar eller vad det nu är och så är det med den saken. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid det... Det har pappa präntat in i huvudet på mig sedan jag var liten.

Visst, jag är inte dödsfattig men det räcker ändå inte. 8000 är inte mkt. Det räcker inte långt även fastän jag försöker. Jag vill så mycket men kan så lite.

Klagomuren är fullklottrad nu tror jag. Huvudvärken är inte ett dugg bättre och jag vill bara gå och lägga mig. Vänta på korvbullen och sedan ge honom en stor varm kram för att jag tycker så mycket om honom. Min fina!

Jag ska väl sluta med min självömkan och mitt klagande för det kommer inte att sitta 5000 mer på mitt konto imorgon som jag kan shoppa för... Inte dagen efter det eller dagen efter det heller.

En dröm är en dröm och nu måste jag flyga tillbaka till verkligheten.

Hej då!

A å förresten så är det jävligt mycket som ska göras i skolan och jag vet inte hur vi/jag ska lyckas hinna med det men det löser sig väl antagligen. Det gör allt säger korvbullen. Och jag tror på honom!

Hej igen!

Det blev akuten i alla fall...

Imorse hade jag svullnat ännu mer i handleder och knän. Det känns ungefär som om nån stoppat in frukostkorvar under skinnet på mig, speciellt i och runt knäna... De är så tjocka att jag inte kan böja på dem. Helt sjukt!

Nu har jag fått mer kortison och en tavegyl så jag hoppas att jag blir mig själv igen inom en snar framtid! Det värsta är att det gör så ont. Det spänner och stramar och värker och kliar.

Jag ska aldrig mer äta penicillin!!!

Nä men okej, asså jag har ju inte mått så himla bra av de här penicillintabletterna som jag nu ätit i tio dagar. Illamåendet har stått som spön i backen men nu i slutet av kuren så har det varit liiite bättre.

Samtidigt har jag ätit kortisontabletter. Dessa slutade jag med igår och gissa vad som har hänt nu?

Jo såhär va, jag har väl fått en allergisk reaktion mot penicillinet (som antagligen kortisonet tidigare hindrat)!! Jag är en prickig korv och det kliar och gör ont på armar och ben! Det är vidrigt!

Jag har aldrig varit med om maken. Jag tog min näst sista tablett imorse och gick och lade mig för att en stund senare vakna upp av världens jävla klåda på knäna. Ni vet en såndär hemsk klåda (typ myggbettsklåda fast det vägrar sluta klia) som man inte kan låta bli att klia på. Jag tänkte att det går nog över men det har det inte gjort. Det är värre nu. Jag var tvungen att ringa mamma och hon trodde, precis som jag, att jag fått en allergisk reaktion av penicillinet som visade sig nu när jag slutat äta kortison... Om jag svullnar upp i ansiktet också så måste jag åka till akuten för då kan ma dö sade mamma! Men jag har inga utslag där. Bara på benen och på armarna. Jag ser förskräcklig ut! På bipacksedeln kan jag läsa att vanliga biverkningar är just hudustlag och nässelutslag men asså det är väl inte normalt att få så här. Det är nå sjukt vad det kliar och jag kan inte göra någonting åt det!!

Så nu hoppas jag att det här går över om ett tag (nån dag eller två) för annars måste jag till doktorn igen! Vafaaan, jag orkar inte. Har ju en massa andra grejjer jag vill göra! Just nu kan jag bara tänka på hur mycket det kliar, hålla i mig i något för att jag inte ska klia och dessutom låta bli att klia så att jag inte ska se ut som en spetälsk eller nån med trasiga och variga vattkoppor eller nåt sånt...

(Nu kliar jag!) Låt bliiiiiiiiiii!!!!

Guuud jag tror jag dör!! Kanske måste sova med vantar på... Eller om korvbullen bara binder fast mig så att jag inte kan klia. Stackarn, han har en sådan hemsk flickvän som blir sjuk, gör sig illa hela tiden och nu är en prickig korv!

Jag är ett äckel just nu! Hej svejs!

Magen är varm och fylld av pannkaka. Ögonen vill vila sig i en bok fastän jag vet att det finns annat som måste göras. Golvet dammsuger tydligen inte sig självt och ingen gör mina läxor om inte jag gör dem...

Har setat och läst några gamla blogginlägg från förra året och jag inser hur bra jag har det nu. För ett år sedan var jag mitt inne i cellförändringshärvan och det var inte alls roligt. Allt kommer tillbaka nu när jag läser om det igen. Det är jobbigt men samtidigt är jag enormt glad och stolt över att jag klarat av det. För det har inte varit lätt!

Jag inser vilken tröst min korvbulle har varit i allt det här. Vilket stöd han faktiskt är och har varit. Han behöver inte säga något, han behöver inte göra något, han bara är där. Det är så fint. Han är så fin.

På söndag firar vi två år tillsammans. Två år! Det är inte klokt. Jag tänker på allt som hänt under de här två åren och att jag nu bor tillsammans med min fina korvbulle i en jättefin lägenhet i min nya hemstad Enköping.

Jag är lycklig nu, jag är lycklig här och jag vill inte vara någon annan stans.

I helgen planterades det ut ljung på balkongen. Det blev väldigt härligt tycker jag och nu känns det verkligen som om hösten håller på att övergå i vinter.

Det var frost på asfalten imorse när jag gick till tåget. Direkt så blir jag feg, vill ha något att hålla fast mig i och går väldigt långsamt för att jag inte ska ramla och bryta benet igen... Det är märkligt att det fortfarande ska sitta kvar så starkt i skallen det där med att halka. Tycker absolut inte om att gå i trappor, våta nerförsbackar, hala löv och annat farligt.

Bläsch! Jag mår så dåligt av all medicin jag stoppat i mig. Jag vill helst inte äta och illamåendet kommer och går. Jag kan vara förbannat hungrig men så fårt jag sätter mig vid bords så säger magen till mig att inte stoppa ner någon mat i den. Jag får tvinga i mig och det är äckligt! Mestadels så lever jag på riskakor just nu...

Jag vill ju må bra nu! När man inte äter så blir man trött och orkeslös och det har jag ingen lust med nu. Jag har alldeles för mycket att göra och nu känner jag mig faktiskt jävligt lat men jag orkar inte ta tag i något. Jag är en dålig människa! En latmask och en soffpotatis.

Idag har jag ätit 1 yoghurt, 3 riskakor och en liiiten chycklingwrap (En såndär för 20 kronor på Mc Donalds). Snart kommer korvbullen hem och då är det middag. Jag vill inte ha! Jag vill inte stoppa ner något i magen. Men jag måste. Annars blir korvbullen arg.

Ovanpå illamåendet ligger den där jag-har-så-mycket-läxor-och-skolarbete-att-göra-att-jag-inte-vet-vart-jag-ska-börja-klumpen. Jag ligger efter med 3 bilduppgifter plus att jag måste skriva två rapporter. 'suck*

Min plan är att börja med allt och gå ut stenhårt imorgon! Imorgon ja.

Dessutom, kom jag på nu, måste jag skriva en liten rapport om praktikplatsen som ska inlämnas till läraren nästa vecka tror jag... Jisses!! Jo förresten, jag fick en praktikplats! På Västerås tidning. Det ska bli så förbaskat roligt samtidigt som jag känner mig en aning nervös. Det är ett stort steg att bryta sig loss från studierna för att faktiskt få praktisera sina kunskaper och visa allt vad man lärt sig. Jag hoppas att allt kommer att gå bra!

Over and out!

Jag var väl blind eller nåt för det var inget utskick från Postkodlotteriet utan miljonlotteriet...

Oh whatever, same but different!