Tigerlily Hamwich of Buckleberry Fern

Haha hittade nån sida där man kunde få sitt namn omvandlat till hob och älvnamn.... Ni vet, figurerna i sagan om ringen.

Namnet ovan är mitt hob- namn. Det klingar bättre än Madeleine Karlsson tycker jag... Riktigt tjusigt.... Ska nog döpa om mig till Tigerlily.... :P

Det gör ont i öronen.

Ögonen svider.

Räknar tyst, 1, 2, 3, 4...

Hjälper det, frågar du?

Jag svarar inte för jag har inte kännt efter. Jag törs inte känna efter. Allt jag vet är att det svider och gör ont. Det andra låtsas jag inte om. Det förblir en hemlighet som jag stoppar in i en mörk vrå nåstans i lillhjärnan.

Något som glöms. Något som göms.

Du visste hur man skulle göra, jag såg det och jag kände det.

Armarna dina var lite för långa, det såg ut som om du kramade digsjälv. Jag fnissade lite vid tanken...

Du var så fin där du stod med din väska i handen och mp3-hörlurarna inproppade i öronen. Du såg ut som vanligt. Samma skor, samma jacka och samma du. Däremot var något på insidan inte likadant som igår. Där fanns något nytt. Något hade tillkommit.

Där fanns värme och nya insikter.

Du var finare än någonsin. Vuxen. Ståtlig.

Jag tordes knappt titta, du kändes barnförbjuden. Naken fast alldeles påklädd.

Du log också.

Jag log också.

Vi log.

Det hade aldrig hänt förut.

Inte såhär.

Sedan föll jag utan att någonsin landa.

Lite kallt här på golvet...

Har setat här för länge.

Borde göra något annat.

Borde gå och lägga mig. Sova. Vila ut.

Jag är hungrig.

Lamporna lyser fortfarande, släcks de aldrig?

Ensamt.

Som vanligt.

Allt är som vanligt.

Ska det alltid vara så?

Vill duscha, vill ha en kram. Värme.

Jag vill mycket.

Måste hitta någon som vill samma saker.

Nån som vill dela, ta en bit av mitt liv.

Jag ger gärna bort en bit, det är ju det man är till för.

Ge av sigsjälv och ta av någon annan.

Vill du ta emot en bit av mig? En bit av mitt liv?

Barn är det vackraste som finns!!

Det finns bra och dåliga saker med att åka på kryssning.

De bra sakerna överväger de dåliga, iallafall oftast.

En bra sak är att man kan köpa relativt billig sprit, en annan är att man får tillgång till havet.

Jag fullkomligt älskar att stå i fören, känna vinden susa igenom håret och se på solnedgången.

Jag älskar åsynen av havet.

Jag älskar ljudet där ute till havs... Det är tyst fast ändå inte...

Jag älskar de mjuka vågorna långt därunder mig.

Det mörka, svarta, mystiska, stora havet.

Det är vackra saker som de ovan som överväger allt det negativa.

Solnedgången överväger verkligen det pyttelilla badrummet med den gigantiska spegeln där man tvingas se sigsjälv naken.

Vidrigt.

Jag fullkomligt hatar att se migsjälv naken.

Det är då man inser hur ful man är utan kläder...

Det är då jag inser hur svårt det är att känna sig nöjd med sigsjälv.

Samtidigt så e det ju bara att acceptera att det är så man ser ut....

En bättring måste dock ske. Snarast!

Inte nog med att det finns speglar i badrummet, det finns för tusan speglar ÖVERALLT!!

I taket, i matsalen, i korridorer, i spelhallen, i taxfreen, Överallt!!!!

Det är nog det värsta.

Överallt tvingas man konfronteras med hur man ser ut.

Det e bara att gilla läget tillslut liksom...

Så fort man vänder sig åt höger eller vänster så står man där...

Jahapp, tänker man tillslut, där är jag igen... Å jaa, jag ser fortfarande ut sådär....

Man vänjer sig efter ett par dar ombord på ett fartyg med speglar överallt.

Eller så slutar man titta, jag vet inte riktigt vilket....

Nu ska jag resa bort...

Var väl sisådär ungefär ett år sedan jag lämnade denhär staden sist. Tragiskt.

Visserligen ska jag inte fara så långt bort men det blir skönt att se något annat. Miljöombyte är i behov om man säger så.

Dessutom tycker jag mycket om att åka stor båt!! :) 

Havet är vackert, luften är frisk, det gungar lagomt när man ska sova, ja det finns många fördelar me att åka på kryssning.

Helsingfors är också vackert, nu har jag ju dessutom en kamera så att jag ordentligt kan dokumentera min lilla utflykt. 

Nä ni, ungdomar, fyllekajjor och annat löst folk, nu drar ja iväg ett par dar.

SKEPP Å HOJ KAPTEN! 

Övertydlighet.

Ibland så stör jag mig på folk som liksom ska överförtydliga saker och ting eller artikulera med sin mun så att man tror att käkarna ska gå ur led. Sånna människor som liksom genomo sitt sätt att tala dumförklarar andra.

Detta släkte av människor borde kanske ta och tona ner sig lite?

Jag kan inte låta bli att irritera mig på detta fenomen.

Idag till exempel så kilade jag ner på stan för att handla ett par grejjer. Jag smög in på Hennes & Mauritz (Förresten, vartifrån härstammar detta underliga butiksnamn?) och kikade runt bland hyllorna. Där fanns lite jag gillade och gick efter en stund till kassan. Redan på håll, där bak i kön, kunde jag höra den klara, höga välartikulerande rösten. Hon förlöjligade personerna som handlade framför mig. Ja iallafall så var det precis så det lät. Hon pratade med samma stämma som till ett litet barn som för 639208 gången vägrat lyssna på sin mamma.

 Nåväl, när jag kom fram till den lilla kassörskan som knappt syntes där bakom disken sade hon med sin högst pedagogiska röst :HEJ! och tittade på mig och mina saker jag lagt på disken. Storögt tittade hon. (Om hon åtminstone hade knipit igen sina stora ögon litegrann där bakom de tjocka glasögonen.) Jag tog fram mina kort, betalkortet och klubbkortet (Klubbkort skall annars stavas med ett engelskt c och ett b för att det ska se häftigare ut men jag är ju svensk så jag använder mig således av ordet klubbkort.) och då säger hon efter att hon efter fem minuter lyckats blippa in koderna på mina saker :Får jag be om clubkortet först??? Jag räcker fram klubbkortet och när det är draget så säger hon med dendär äckligt övertydligt pedagogiska rösten att NU kan du dra ditt kort... NÄHÄÄÄÄÄÄÄ????? Hade ja ingen aning om.... Jag vet väl för fasen hur ett betalkort fungerar. När hon sedan har packat ner mina grejjer i en liten plastispåse så kommer det värsta av alltihopa. Hon klämmer ur sig följande fras: Jaha då va det dina TRE saker där i påsen! Jaha? Tre? Räknas alla varor nu åxå?

Näää usch jag får rysningar. Sluta upp med dessa fasoner. Jag vet väl själv för det första hur jag ska betala utan att få "hjälp" på vägen och för det andra så är antalet ting i min plastispåse alldeles ovesäntligt. Varför i allsin dar säga så? Här är dina tre saker i påsen.... suck! 

Nästa gång hon jobbar ska jag köpa 639292 saker bara för att se om hon räknar dem då åxå och delar med sig av siffran högt, pedagogiskt och tydligt så att jag verkligen förstår att jag handlat så mycket. 

En sådandär blick.

En sådandär blick som liksom suger sig fast i en.

En sådandär blick som lockar fram ett töntigt leende som är så svårt att sudda ut. 

En sådandär blick som betyder mer än tusen ord.

En sådandär blick som gör ens kinder rosa och kroppen alldeles varm.

En sådandär blick som glänser av självförtroende.

En sådandär blick till svar på en svår fråga.

En sådandär blick som sänder rysningar längs hela ens ryggrad och ända ner i lilltårna.

En sådandär blick som man ser så sällan.

En sådandär blick som får en att må så fruktansvärt bra.

En sådandär blick att döda för.