Det är Lördag!

Det är en grå, regning Lördag och här sitter jag.

Jag - En stor klump av tristess, gamla tankar och lite ångest.

Idag befinner jag mig någonstans halvvägs ner i detdär mörka hålet jag brukar prata om. 

Detdär onda mörka hålet som lockar mig med gammalt groll jag inte kan släppa och drömmar jag ännu inte uppfyllt eller fått uppfyllda. 

Idag är en dag då jag inte vill vara ensam.

Idag är en dag då jag behöver en kram, två eller kanske tre. 

Idag är en sådan dag då jag saknar detdär som jag aldrig upplevt.

Detdär stora varma, att alltid ha någon vid sin sida, någon som man älskar mer än något annat.

Det är en tom dag som jag knappt lyckats fylla till häflten. 

Jag vill mer.

Jag vill ha mer och jag vill ta mer.

Idag vill jag ta plats hos någon, vara någons.

Jag har ingen vars plats jag kan utnyttja och ingen som jag kan kalla för "min".

Ensamheten är, dagar som denna, ett faktum.

Ett faktum med gammalt bäst före datum.

Hur länge ska det vara såhär?

En evighet?

Isåfall, hur lång är en evighet?

Kan man överleva en evighet?

Jag blir tokig av att stirra ut genom fönstret på den gråa massan som flyter omkring där bakom trädens grenar och blad.

Jag känner mig lika vissen och nertyngd som blommorna i spöregnet.

Jag känner mig lika ensam som en hund i koppel utanför en affär.

En hund som sitter där och gnäller och tittar storögt med hundögonen på folk som passerar och säger:

- Hallåååå!!! Här är jag, ser du mig? Klappa mig lite! Ta med mig hem och bjud mig på mat och låt mig stanna hos dig.

De flesta som passerar ignorerar hunden, några säger åt den att vara tyst å inte skälla så mkt och en del bjuder generöst på ett och annat gulligt ord...

Men ingen tar med hunden hem, ger den mat, klappar den och talar om för den hur fin den är.

*suck*

Du står där så mäktig.

Din rygg vänd mot solen.

Bakom dig lyser guldet, den aura som en viss tid på dagen alltid skiner runt dig.

Du sträcker på dig så långt det går och släpper ifrån dig den ljuvaste av dofter.

En sommar utan dig vore ingenting.

Om natten när det blir lite kyligare kryper ditt skal ihop för att skydda allt det vackra inuti. 

När solen kommer åter slår du ut. 

Borde gå ner i vikt.

Borde ta bort det halvt avskavda nagellacket.

Borde förmodligen ringa om ett nytt astmamedicinrecept.

Borde ringa mina vänner oftare.

Borde äta frukost varje dag.

Borde diska.

Borde glömma.

Borde kanske inte låta det vara så som det är.

Borde införskaffa mig lite ny musik.

Borde försöka bli lite mer ekonomisk.

Borde hälsa på mormor å farfar oftare.

Borde säga till alla jag tycker om att jag tycker om dem och att de betyder mycket för mig.

Borde vara nöjd med mitt liv.

Borde slänga en massa gammalt skit jag har i en av de tre garderoberna.

Borde rensa lite i källarförrådet.

Borde åka hem till mamma och pappa och laga mat åt dem.

Borde damma.

Borde träna oftare.

Borde rensa mitt kylskåp oftare så att ja slipper alla mögliga grejjer (millan du vet ).

Borde antagligen frosta ur frysen.

Borde göra slut på en schampoflaska innan jag börjar på nästa.

Borde färga håret.

Borde spela mer gitarr.

Borde spela mer trummor.

Borde starta ett band.

Borde ta sånglektioner.

Borde tvätta köksmattan.

Borde försöka dra ner på lypsylanvändandet.

Borde inte titta så noga i hörnen.

Borde skicka fler vykort (Hurra för snigelposten!!)

Borde säkerligen gå upp tidigare om dagarna när jag är ledig.

Borde säga att jag är en fin människa till migsjälv i spegelen varje morgon när jag känner mig som fulast.

Borde göra en hel del men det jag vill kan jag inte göra.

Idag känns det lite tomt inuti.

Fast ändå känns det bra.

Ja jag vet inte... kluvet på nå vis.

Bra, inte bra, mindre bra, eller helt okej...

Du får själv välja hur jag känner mig. 

Jag orkar inte bry mig...

Vill egentligen ha en sådandär underbar känsla, sån som man har när verkligen allt stämmer och klaffar å det bara känns varmt i hela kroppen.

Jag tror ja har en sådandär fulperiod nu igen.

Kan va det som stör...

Känner mig ful å tjock å allmänt ointressant. 

Blä!!

Jag vill känna mig fin och uppskattad men det gör ja inte nu.

Usch en kass känsla e det...

Nööe nu får den lilla maddluren sluta klaga å göra nåt åt problemet!!!!

Kram till alla som behöver en!! 

Där står en tom festisflaska..

Undrar vad den väntar på?

Ett innehåll?

Att bli bortkastad?

Pantad?

Den ser lite övegiven ut där den står med sin tomma mage.

Naken är den sånär som på den lilla etiketten med dess namn på.

Måtte den inte frysa när natten kommer.

Den lilla orangea korken sitter lite på sniskan.

Va det en hård kväll igår?

Eller kanske personen som utnyttjade dig senast inte orkade skruva på korken ordentligt?

Hade du öron skulle jag fråga dig hur det egentligen stod till.

Nu får du stå där tyst tills jag orkar ta mig i kragen och lyfta dig från platsen där du är nu till påsen med övrigt pantningsbart materiell. 

Där får du sedan vänta med de andra på döden och återuppståndelsen. 

Kanske blir du något du drömt om att bli i ditt nästa liv?

En två liters colaflaska i hårdplast? En alldeles ny flaskform som någon student i Uppsala uppfunnit? Fleece så att du kan värma någon? Eller något helt annat...

Något som bara du vet. 

Din dröm.