Du står där så mäktig.

Din rygg vänd mot solen.

Bakom dig lyser guldet, den aura som en viss tid på dagen alltid skiner runt dig.

Du sträcker på dig så långt det går och släpper ifrån dig den ljuvaste av dofter.

En sommar utan dig vore ingenting.

Om natten när det blir lite kyligare kryper ditt skal ihop för att skydda allt det vackra inuti. 

När solen kommer åter slår du ut.