Den här tröttheten! Den har jag liksom dragit med mig som en unken gammal fuktig yllefilt sedan sist jag skrev om den. Är så otroligt trött, skulle kunna sova bort hela dygnet.

Jag vill helst inte sova på dagarna så nyss var jag tvungen att gå upp och vandra ett varv i lägenheten. Annars hade jag somnat bums här i soffan där jag nu sitter och lyssnar på de där Timellbröderna som lagar mat i skärgården. Finns det inget annat att sända än matprogram förresten?

Gick till apoteket och köpte järntabletter. Ska inte börja förrän vecka 20 men jag tänker att det kanske är det som gör mig så här seg? Lika bra att prova tänker jag för det här är ju jättejobbigt. Är pigg på förmiddagen men ju längre dagen lider desto mer vill jag gå och lägga mig. Jag menar jag har räknat ner timmarna ikväll med början klockan nitton nollnoll. Klockan tio, har jag bestämt, får jag gå och sova. En och en halv timme kvar i skrivande stund.

En annan grej också förresten, jag ska till tandplågaren imorgon och jag kunde inte bry mig mindre! Ni som känner mig vet ju att det brukar vara det absolut värsta jag vet. Men nu, alltså jag vet inte vad som hänt. Jahapp tänker jag bara. Trist att jag inte får någon sovmorgon. Ska jag gå eller ta bilen dit och åka till affären direkt efter?

Jag måste vara sjuk! Detta har aldrig hänt. Jag brukar ha ångest flera veckor innan. Även gråta av rädsla ibland. Men nu finns det annat i tankarna, det kanske är det? Jag är faktiskt betydligt mer nervös för rutinultraljudet nästa torsdag. Det har varit så ångestladdat och tårfyllt de andra gångerna vi fått se den lille. Jag tror fortfarande att den kanske kommer att vara död. Att det bara är en svart tom livmoder kvar. Jag vet ju att det finns något där inne, jag har ju sett den. Flera gånger. Men så finns det där men:et. Det kan gå illa precis när som helst, jag tar inget för givet. Det ska bli så otroligt skönt när jag börjar känna de där sparkarna! Då behöver jag inte tänka på olika dåliga scenarion som eventuellt skulle kunna uppstå. Hoppas jag.

Ja, jag säger väl god natt nu då, sov så gott när ni går och knyter er!

Mvh tröttmössan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...