Den här tröttheten! Den har jag liksom dragit med mig som en unken gammal fuktig yllefilt sedan sist jag skrev om den. Är så otroligt trött, skulle kunna sova bort hela dygnet.

Jag vill helst inte sova på dagarna så nyss var jag tvungen att gå upp och vandra ett varv i lägenheten. Annars hade jag somnat bums här i soffan där jag nu sitter och lyssnar på de där Timellbröderna som lagar mat i skärgården. Finns det inget annat att sända än matprogram förresten?

Gick till apoteket och köpte järntabletter. Ska inte börja förrän vecka 20 men jag tänker att det kanske är det som gör mig så här seg? Lika bra att prova tänker jag för det här är ju jättejobbigt. Är pigg på förmiddagen men ju längre dagen lider desto mer vill jag gå och lägga mig. Jag menar jag har räknat ner timmarna ikväll med början klockan nitton nollnoll. Klockan tio, har jag bestämt, får jag gå och sova. En och en halv timme kvar i skrivande stund.

En annan grej också förresten, jag ska till tandplågaren imorgon och jag kunde inte bry mig mindre! Ni som känner mig vet ju att det brukar vara det absolut värsta jag vet. Men nu, alltså jag vet inte vad som hänt. Jahapp tänker jag bara. Trist att jag inte får någon sovmorgon. Ska jag gå eller ta bilen dit och åka till affären direkt efter?

Jag måste vara sjuk! Detta har aldrig hänt. Jag brukar ha ångest flera veckor innan. Även gråta av rädsla ibland. Men nu finns det annat i tankarna, det kanske är det? Jag är faktiskt betydligt mer nervös för rutinultraljudet nästa torsdag. Det har varit så ångestladdat och tårfyllt de andra gångerna vi fått se den lille. Jag tror fortfarande att den kanske kommer att vara död. Att det bara är en svart tom livmoder kvar. Jag vet ju att det finns något där inne, jag har ju sett den. Flera gånger. Men så finns det där men:et. Det kan gå illa precis när som helst, jag tar inget för givet. Det ska bli så otroligt skönt när jag börjar känna de där sparkarna! Då behöver jag inte tänka på olika dåliga scenarion som eventuellt skulle kunna uppstå. Hoppas jag.

Ja, jag säger väl god natt nu då, sov så gott när ni går och knyter er!

Mvh tröttmössan