Det var en fin dag igår samtidigt som den var lite sorgsen och jobbig på olika sätt. Det är aldrig lätt att se nära och kära som är ledsna, mår dåligt och är sjuka. Det gör ont i hjärtat och ibland är det inte långt till tårar. Men jag försöker hålla ihop mig själv och tänka på dem och inte på mig. Det är ju de som har det jobbigt och inte jag. Jag står ju bara här bredvid och ser på.

Jag kan bara krama om och finnas där. Jag kan bara hoppas på det bästa och försöka besvara frågorna. Det är många tankar som far omkring. Varför? Hur ska man bära sig åt? Vilket av två onda ting bör man välja?

Ja, allt jag kan göra är att själv ta emot en del av all den smärta och de tårar som kryper fram ur era kroppar och sedan bära dem med mig. Kanske känns det då lite lättare för dig?

Ta hand om varandra!

Är uppe med den där tuppen som man hört så mycket om men aldrig sett röken av. Ska ta tåget tillbaka till ursprungshemmet. Blir bara där över dagen men det ska bli skönt att träffa några nära och väldigt kära. Man behöver det ibland och nu när jag jobbar så är det svårt att hinna med min gamla hemstad.

Dagen till ära har jag krängt på mig en blus. Ja hör och häpna! Den är blå. Jag tycker om blått och speciellt just den här sortens blå. Trivs egentligen inte i sådana tygstycken men det är ganska trevligt att känna sig lite extra vuxen.