Ja, såhär ser jag då nu ut i lugg!!!

Fult och hemskt. Jag hatar det och jag känner mig återigen som om jag vore sju bast å mamma nyss försökt klippa luggen rak...

Den är så ostyrig och fråga mig inte hur människan klippte den för den är helt ojämn på ALLA ställen, jag har fått justera den lite själv...

Dessutom ser mitt ansikte numera ut som ett stycke fotboll, ett klot, jag är rund och ful!!!

Denhär frillan gör ju inte direkt min viktkämpning och hoppningsvis nedgång ett dugg rättvisa!!! 

Gode gud låt denna lugg få växa ut så fort som det bara går....

Nån som vet hur mkt håret växer per dag? Tala gärna om det för mig så att jag kan räkna ut när jag återigen kommer att kunna se normal ut!

BLÄ!!! 

Nu är det dax att krypa till kojs...

Det är dax att självsova tillsammans med min fula frisyr...

Det är nu dax att lägga sig i helvetessängen och tänka på allt som aldrig går som jag vill att det ska gå.

Det är dax för den dagliga dosen av ångest, den som kryper uppför ryggraden och intar mitt huvud fastän jag inte vill.

Det är nu det är meningen att man ska slappna av och drömma sig bort till en vackrare värld där allt är rosa och vitt och människor flyger fram med små vingar av glas... Istället fylls min insida med ensamhet.

Kan jag inte bara få vara den som jag vill vara?

Kan jag inte bara få det som jag vill ha?

Kan inte mitt hjärta bara ge sig hän någon endaste gång och låta mig känna sånt som jag längtar efter?

Skall jag aldrig glömma?

Skall det alltid vara såhär?

Jag såras och sårar utan att kunna ge första hjälpen.

Den andra hjälpen är du, du som tar mig upp till ytan gång på gång och låter mig ta friska djupa andetag.

Det är ditt liv jag får låna ibland, vill du låna mitt nån gång?

Du får gärna gå i mina skor en dag eller två, ta en titt i min dagbok eller så...

Jag vill att du ska förstå men det är det ingen som gör. Det är ingen som hör.

Det snöar nu, är det du som faller? 

Alltså dethär med frisörer.....

Idag kände jag mig så fruktansvärt ful så jag bestämde mig för att gå och klippa mig.. Det brukar ju hjälpa liksom...

Inte det inte...

Jag gick dit, fick en tid, satt mig i stolen och allt började bra.....

Hela håret rensades ur och längden blev bra men det är när luggen skall friseras som vi kommer till det som får mig att vilja börja gråta...

Jag förklarade precis hur jag ville ha luggen och människan säger ja men jag klipper av här så får du säga till om du vill att jag ska klippa mer sedan...

Japp, det lät ju bra så jag lät männskan klippa!!!!!!!!!!

När jag sedan öppnar mina ögon så har jag lust att börja skrika, men eftersom att man är en väluppfostrad svenssonjävel så gör jag inte det.

Det som skulle ha vart en fin snelugg som liksom började vid ena ögonbrynet tvärs emot benan (A ni kanske inte fattar men det böev inte alls som jag förklarat...) blev typ en pannlugg som börjar vid ögonbrynet på samma sida som benan. Jag hade dessutom klart och tydligt båda sagt och visat att jag absolut inte ville ha en pannlugg...

Gaaah!

Vad är det med frisörer nuförtiden? Är de inte utbildade ordentligt???? Fattar de ingenting???

Enligt mig så skall en frisör veta vad som passar personen de klipper, hur dess hårkvalite är och hur håret blir i vissa frisyrer... Vissa hårtyper kan ju faktiskt inte klippas i vissa frisyrer... 

Efter plattångsmassaker och pannluggsklippning och typ 7392020 olika hårprodukter så kände jag mig ännu fulare än när jag klev in genom dörren. Håret låg helt platt mot skallen och jag hade en kort kort lugg i min panna....

:(

Precis såhär var det för nästan ett år sedan, ni som läst min blogg vet... Usch!!!!

Så nu är det bara en jävligt sne bena och övertäckning (Överkamning som gamla gubbar gör ni vet) av luggen som gäller. Hårnålen har just blivit min nya bästa vän! Jag tänker inte gå ut utan den förrän luggen växt ut till en passande längd!!!!

Jag vill bara gråta!! 

Det är så svårt att komma fram till en slutsats.

Det är så svårt att komma fram till dig.

Armarna är så långa men ändå når jag inte...

Kan vi inte mötas halvvägs?

Jag lovar att ta så stora kliv jag bara kan... Jag lovar att inte ge upp på vägen och jag lovar att jag ska komma fram.

En dag ska jag stå där framför dig och möta din blick. Det lovar jag.

Det är så ensamt här utan dig och dina leenden.

Det är så svårt att vara glad utan dig. 

Kan du inte skänka mig ett skratt, ett hjätligt sådant?

Kan vi inte skratta tillsammans?

Jag lovar att glädja dig i alla dagar... Jag lovar att aldrig sluta le och jag lovar att lova det.

Om du lovar att lova detsamma.... 

Jag bjuder på ett par bilder från helgens bravader åxå....

I fredags for jag till storstan tillsammans med syrran. Vi tyckte att det var dax att fly bort från Eskilstuna en stund...

Det var ett bra tag sedan jag var i Stockholm och det kändes litegranna som att ta ett kliv in i framtiden...

Stockholm är nämligen den staden där rulltrapporna har två hastigheter, där man inte behöver skruva på kranar för att få vatten ur dem, där skorna man köper kommer upp från lagret i en liten hiss i skobutikerna....

Stockholm är också den staden där man måste stå på höger sida i rulltrapporna... gör man inte det så riskerar man att bli nertrampad av ett gäng överstressade människor i varierande åldrar.

Det är inte klokt egentligen....

Rulltrapporna går ju i två hastigheter som sagt. En långsam när ingen befinner sig i dem (för att spara på elförbrukningen antar jag) men så fort man kliver på dem så ökar hastigheten och rulltrappan går mycket fortare än vad de gör här hemma i stan... Eller ja, här har vi nästan inga rulltrappor.... Ändå så ska de stackars stockholmarna rusa som skållade råttor för att "hinna" dit de ska. De ska bara veta hur fort deras rulltrappor faktiskt går... :P

När man väl kommit fram till den stora staden så behöver man använda sig av klosetten... Sådana finns överallt och jag måste ge dem en eloge för att det faktiskt är relativt fräscht på alla ställen där det finns personal som släpper in alla stackars kissnödiga själar mot en femma... Nåväl, efter det att man gjort sina behov så måste man ju tvätta händerna. Detta brukar man göra genom att skruva på kranen så att vattnet liksom får tillåtelse att rinna fritt men här fanns inga kranar att vrida på... Istället skulle man hålla handen under kranen eller ovanför en liten dutt som satt på handfatet... Myyycket praktiskt men sjukt jobbigt innan man kommit på hur man bär sig åt med nymodigheterna... Man står där som en idiot bland alla redan invanda stockholmare å fumlar med händerna för att försöka få fram lite vatten....

Ja det är inte lätt.....

En annan grej som kändes lite skumt var detdär med skorna... Jag hittade ett par skor på Din sko (Nån av alla 6493820 Din sko-affärer) som jag ville ha så jag gick fram med dem till kassan. I kassan stod två brudar, en av dem såg ut som om hon tagit något väldigt starkt typ en kvart tidigare för hennes ögon var knappt öppna och hon gjorde sina sysslor av ren rutin...

Ja ja, hon scannade in något nummer på skorna i en mojäng och ställde sig sedan vid en liten lucka och väntade.... och väntade... och väntade....

Tillslut så kom det tydligen något i den lilla luckan för hon öppnade den och tog ut tre kartonger ( Det var tre st som ville köpa skor så hon tog alla samtidigt.). Jahapp tänkte jag, så smidigt... Jag tog mina skor, betalade och kom sedan att tänka på den stackarn som alltså tvingas hålla till i källaren hela dagen... Där nere på lagret sitter alltså någon och väntar på orders från ovan utan att kunna se dagsljuset eller kunderna i affären... Stackars krake som blev anställd enkom för detta ändamål.

Jag hoppas, för de anställdas skull, att de kör med någon form av rotering bland arbetsuppgifterna där...

I Stockholm ställs man inför ett flertal val överallt.... Det finns minst 8 butiker av samma sort, H&M är ett bra exempel... Det finns banne mig en H&M butik vart man än vänder sig...

Ett annat val vi ställdes inför var när vi skulle käka lunch, syrran och jag.... Vi hittade ettt trevligt ställe med den somrigaste av fondväggar och bestämde oss för att fylla våra magar där... Vi kikade på menyn och kom fram till att vi nog ville ha varsin sallad...

- Hejsan, två sallader tack, med kycklingspett, sade vi.

- Jahapp ja då får ni säga vad ni vill ha i dem... sade den trevliga kvinnan bakom disken...

Framför oss stod nu säkert 30 burkar fyllda med diverse grönsaker och annat smaskigt. Vi fick välja typ sex saker att ha i vår sallad och när man väl valt allt och trodde att det var färdigt så skulle man välja röra till också... Dessa eviga välmöjligheter kan göra mig liiite smått trött ibland faktiskt. Allt vi vile ha var två sallader men det vi fick var istället 32729 olika val och när vi väl fått vår mat så var vi inte längre hungriga.

Dumt....och dessutom tidskrävande för personalen som jobbar där....

Fatta dem som säger att de vill ha oliver i sin sallad och sedan ångrar sig.... *suck*

Att man har tid med sådant i Stockholm???

Resan var mycket lyckad om man bortser från det försenade tåget på hemvägen... En hel del fina grejjer inhandlades och syster yster och jag tänker nog besöka storstan lite oftare hädanefter... om inte bara för att se vilka nya uppfinningar och finesser staden har att erbjuda...

Sitter här och glor på konståkning...

Vilken vacker sport det är!!

Jag önskar att jag kunde flyga fram sådär på isen och ha sådana graciösa armar....

Det ser så fridfullt ut.

Jag vill kunna göra sådana piruetter och kunna dra upp ena benet så att knät nuddar den ena kinden samtidigt som jag snurrar...  Eller varför inte en bielmanpiruett.... Eller kanske ett kvadruppelhopp...

Något annat roligt med konståkning är kläderna. Man ser direkt vilka som kommer från Finland och Ryssland, precis som i alla andra sporter där alla inte bär samma "lagkläder".

De grälla färgerna, gärna rosa och turkost bärs endast av åkarna från Finland och Ryssland. Det skall också gärna hänga och dingla och vara hål både bak och fram i de kvinnliga åkarnas dräkter... 

Nåt vi inte ska tala om är allt glitter..... HERREGUUUUUUUUUD!! Ibland bländar de en genom tv-rutan... :P

Men det är ju sånthär som e kul... Att hissa och dissa precis som de gör på morronzoo i radion....

Dessutom så undrar jag om hockeyfrillan någonsin kommer att försvinna helt??? Eller är den fortfarande på modet i Ryssland????? 

Stäng mina ögon och visa mig livet.

Stäng in mig i din värme och låt mig se dig le.

Dina glittrande ögon smeker min kind med ömma blickar.

Mina händer är varma där de ligger i dina, det är sådana här stunder man aldrig kan glömma.

Vita tänder mot solstrålar bländar de blå och minner om den kalla årstiden då den glömda snökungen härskar.

De gröna stråna kittlar på vaden, molnen där ovan visar blå-vit film.

Ett moln blir en blomma som blir en kanin som blir en kompis som blir en dröm när man sluter ögonen...

De varma färgerna mot ditt skinn gör mig avundsjuk.

Ditt färggranna liv målar en kuliss där jag kan låtsas att jag hör hemma.

Ditt varma inre tinar upp de frågor som vilat alltför länge.

Mitt mod byggde jag upp igår, med klister och tejp kan det inte rasa... 

Lugnet efter stormen river upp något fint hos oss båda.

En vit strimma av hopp, ett hopp över den vita randen.

Så tydligt den syns där i fjärran, så starkt den lyser där ovan.

En ledstjärnas tid tar aldrig slut.

När mitt liv korsar ditt och vi ler, är allt på plats!