Idag känner jag mig helt bäng!

Jag känner mig ful, tjock och lat trots att jag denhär veckan tränat tre ggr, gått promenader och cyklat en del...

Jag känner mig ensam och dammråttorna under sängen hånar mig med sina små luddiga leenden.

Jag känner alla måsten som tynger ner mina axlar, måste städa, måste byta gardiner, måste träna, måste gå ner i vikt, måste fundera på vad jag vill med mitt liv, måste plugga, måste vara duktig och höra av mig till alla vänner som man aldrig hinner träffa, måste fundera ut vad jag vill plugga, måste ta tag i migsjälv, måste sluta grubbla på sådant som redan varit, måste måste måste måste måste......

Jag blir tokig!

Om ändå inte alla dessa krav fanns.

Dessa krav som gör att man känner sig helt otillräcklig och aldrig nöjd med sigsjälv. 

Idag avskyr jag migsjälv och allt som har med mig att göra. Jag vill bara sätta mig ner mitt på golvet och gråta floder av salta tårar. Jag vill bilda ett maddluriskt hav där jag kan simma i lugn och ro tillsammans med allt jag tycker om och alla jag älskar. Ett hav där ingen press, stress eller ångest existerar. 

Detta hade jag också gjort om det nu inte var så att jag precis målat på mig mascara...

Söndagar har en tendens att framkalla elaka känslor inuti mig. Dessa gråa tråkiga dagar då ensamheten tycks vara som allra mest påtaglig. Söndagar då ens vänner åker med sina respektive på söndagsmiddagar. Söndagar då alla par sitter hemma i sofforna och myser framför en film med en chipspåse i näven. Söndagar då söndagspromenader hand i hand är det mysigaste som finns. Söndagar då jag sitter här själv framför dator och bubblar ur mig ord som inte intresserar en enda själ förutom migsjälv...

När man är singel så finns det absolut ingenting positivt med söndagar... De är bara tråkiga, gråa och värdelösa...

Idag vill jag bara ha en stor varm kram!  

Jag vill inte göra dig illa...

Jag vill hålla om dig med mina långa armar och aldrig släppa taget.

I dina mörka ögon finns ett ljus som kan lysa upp det mörkaste av rum.

I ditt hjärta pumpas värmen ut, den som bedövar mig.

Djupt därinne finns drömmar som skall väckas till liv.

Jag vill inte glömma dig....

När benen inte bär längre och ögonen är trötta ska jag tänka på dig.

Det goda bakom det onda och envisa.

Din doft sprider sig precis som doften av ett regn mot asfalten en solig sommardag.

Dina skira blad tar emot varje droppe, lämnar inget kvar.

Jag vill inte vara utan dig...

Du som ännu inte existerar...

Ditt anlete som jag aldrig skådat och ditt väsen som jag aldrig mött.

Att ovetandes gå in i en framtid som glöms så snabbt lockar.

Vad döljer sig i alla skrymslen och vrår?

Bakom varje hörn?

Sökandet efter dig gör mitt liv till en utmaning....