Stänger av tonerna och låter regnet vara DJ.

Grenar fångar varsamt de mjuka dropparna och formar dem till något annat för att sedan släppa dem vidare ner mot det platta, hårda. 

Pölar bildas i grupp eller en och en.

Molnen skyddar jorden från solens vassa fingrar en liten stund.

Törstig är vår runda boplats och girigt suger den i sig varenda droppe av det genomskinliga livselexiret. 

För att kunna föda allt liv som lever gråter himmelen.

Här och där faller ingen gråt, där får man leva på hoppet.

För att älska dina tårar måste man förstå hur det är att vara utan dem.

För att släcka sin törst måste man först veta hur det är att vara törstig.

Okej, det finns en negativ sak med att vara så pass blond som jag egentligen är... och det är att håren som man har på kroppen inte syns.

Jaha men så bra och så praktiskt tänker nog de flesta av er... Men det stämmer inte riktigt. Det är inte så roligt som man kan tro... 

Grejjen är den att när man som jag väljer att gå ifrån praktiskt taget nästan vitt hår till svart så uppstår vissa problem...

Inom ungefär en vecka efter färgning så uppstår den såkallade utväxten och man börjar känna sig lite sunkig och ful... Efter två veckor är det nästan olidligt att se sigsjälv i spegeln när man nyss har duschat och håret hänger i blöta tunga stripor längs sidorna på ens skalle...

Jag säger bara en sak, man är inte vacker!

Håret ser liksom ut att börja mitt i ingenstans... Om ni tänker er först ett huvud å så tänker ni er ett mellanrum mellan huvudet och där håret faktiskt börjar.... Där emellan huvudet och håret ser det alltså ut som att det inte finns någonting alls.... Det hår som efter två veckor fortfarande är svart ser alltså ut att hänga fritt i luften...

När man sedan kammar sin bena så vill man bara gråta. Där mitt på skallen uppstår ett tomrum, en kal ränna där ingenting till synes existerar... 

Det blir inte ett dugg bättre när man sedan fönar burret och försöker göra något med det så att "det kala" inte ska synas... Gör man en bena får man en kal ränna och sätter man upp det på sidan med ett spänne så kommer de vita bebishåren i tinningarna fram, de som först förlorar sin färg. Väljer man att sätta upp håret så ser det ut som om omkretsen minskat med minst fem centimeter runt hela skallen och det slutar med att man blir kallad Roger Pontare... Väljer man att sätta upp sin lugg så får man räkna med att hårfästet flyttar sig några centimeter uppåt. (Jag förstår hur ni karlar känner er när hårfästet tröttnat och börjar ge sig iväg...) 

Hur man än gör när man befinner sig i detta "tvåveckorsstadium" så blir det liksom inte bra. Tillslut så står man inte ut längre utan går och inhandlar sig en bytta färg och slänger i den på fem minuter...

Efter det kan man ju tro att problemet är löst...

Icke sa nicke!

Det är nu vi kommer till problem två och tre...

Problem två och problem tre kallas även för ögonfransar och ögonbryn.

När man färgat håret så försvinner ens genomskinliga ögonfransar och ögonbryn helt och man liknar närmast en cancersjuk patient... Det är helt sjukt så konstigt det ser ut. 

Det är i dessa stunder som man frågar gud (eller vem det nu är) varför man inte fick ett enda pigment i sin kropp!! 

Det är skitjobbigt att hålla på och färga alla hår hit och dit... Svider gör det också.

Ska man va fin får man... Ja ja ja jag vet men ändå, ETT enda litet pigment hade ju inte vart för mycket begärt...

Att färga ögonbrynen går rätt smärtfritt men ögonfransarna... Hujedamej... Det, mina vänner är en konst!

För det första ska man försöka kleta på vätska nummer ett utan att försöka få den i ögat. För det andra, när man låtit den "dra" någon minut så ska man på med de riktiga kemikalierna. De som liksom utför jobbet.

Det är nu det blir jobbigt...

Precis i ögonblicket när man smetar på den andra geggan som sköter själva reaktionen så blir det liksom en varm och svidande känsla och det är rent ut sagt skitsvårt att inte knipa igen sina ögon. Knipandet får naturligtvis inte ske för då slutar det med att man ser ut som en panda i typ en vecka framåt. (Färgen fäster rätt bra på huden asså.. :P) Inte så smickrande!!!

Ibland så lyckas man med denna konst och ibland inte... Vissa gånger har man fått smeta lite foundation eller täckstift runt ögonen för att man råkat knipa lite :p 

Men hey, knipa är ju bra säger dem... ;) Man vill ju inte börja läcka när man blir gammal...

Så ni som har begåvats med dessa ting som kallas för pigment ska vara riktigt glada!

Det är lite samma sak när man ska raka benen eller någon annan kroppsdel, jag har ju så ljust hår att jagsjälv inte ser det... Jag måste gå efter rakcremen för å se vad jag tagit bort och inte.

Ibland när man har varit på stranden eller ute i solen så kan man liksom se i solljuset att man missat vissa fläckar. När det börjar glittra mystiskt på benen eller under armarna så vet man att det är där man bör komma ihåg och raka sig nästa gång...