Nu är det bara skuggorna som syns. Skuggorna, de som överlever natten endast för att dö när morgonen gryr.

Grenar spretar åt alla håll utan att nå marken.

Månen lyser med sin fulla kraft men kan ändå inte värma oss.

Strålarna träffar mig med ett styng av smärta, var det det enda du hade att erbjuda?

De vita strimlorna på väggen upphör när ljudet av motorer passerar.

Flugorna som surrat under lampan vilar sina vingar mot golvet, livet gav upp.

Vattendropparna på diskbänken blev vita fläckar som alldeles för lätt torkas upp och glöms bort.

Ledsna krukväxter minner om vad som händer om man går utan vatten och mat på tok för länge. 

Frusen mat i en låda utav papp på ett rullband framför en snart sjukskriven kassörska tinar sakta upp.

Eviga köer på apotek och banker, sena bussar och förbannade SJ!

Det lyser i allas fönster, allas utom ditt.

Sömniga små ögon plirar med sina blåa färger rakt in i dina och ger dig åldersnoja.

Snö på tak som lutar för mycket begraver minnen på trottoarer som behöver asfalteras om. 

För många cirklar i en rund rondell, för många runda rondeller i en fyrkantig stad.

Ett kyrktorn där ingen får vistas, ett torg där ingen borde vara. 

Fler kameror i trädtoppar och i badhus, storebror den största av gudar vakar över oss alla.

Vem fångar mina tårar när dem faller?

Vem skyddar mitt inre från det yttre?

Vem bestämmer vad som är rätt eller fel?

Vart går jag när det känns som om jag går sönder inuti?

Hur gör jag för att få alla nöjd och glada utan att försumma migsjälv?

Vem ropar jag efter när kylan bestämmer?

Vem är det som håller min hand i ett stadigt grepp när osäkerheten styr?

Hur gör jag för att övervinna alla monster?

Vad gör jag när jag saknar dig?