Idag var jag på mitt första gympabesök på över en månad å sju helsike va bra det kändes!

Min tunga kropp blev plötsligt lätt som en fjäder och munnen började att le.

Att träna är medicin för kropp och själ. 

När jag stod där bland alla de andra glada människor så slog det mig att de flesta av oss var överviktiga. De flesta som stod där runtomkring mig i varierande utstyrslar hade antingen en ring, en kula, en bula, en valk eller en kagge runt/på midjan.

Då slog mig en annan sak, funkar dethär med Friskis och svettis verkligen??????

Jag har då inte sett någon, som under de år jag tränat där, blivit smalare eller mer vältränad... Inte sådär direkt iallafall... Dessutom så syns de smala människorna knappt till på gympapassen så fram tills idag så har jag inte tänk på vart de befinner sig. Vart befinner de sig???

Är det så att jag som går på baspassen hör till den "Tjocka och lite sämre" gruppen medans de smala kanske går på medelpassen och då hör till den"Smala och vältränade" gruppen???  Är det därför de aldrig syns till, dessa tunna smala människor? 

En annan sak som slog mig där jag stod i den varma salen var att alla var så vackra och fina. Alla var och en på sitt sätt. Varma och svettiga men glada och lyckliga. Det spelar ingen roll hur ens kropp är byggd, om man har bristningar, ärr, sår, skavanker, fettlager, bilringar, rynkor, gäddhäng, kärlekshandtag, tunt hår, dubbelhaka och allt annat som räknas som "fel" på våra kroppar.  Vi är lika fina iallafall. Det är bara synd att vi ska gå och glömma bort det så himla ofta. Att dessa fina tankar om oss själva ska skuggas över av onda tankar och dåliga självbilder. Det är synd. Det är synd att vi tror att vi inte duger och att vi tror att andra tycker att man är ful pga hur man ser ut.

Det är synd att inte alla ser det jag såg idag. Det är synd att jagsjälv är precis likadan, tror illa om migsjälv osv....

Jag hoppas att F&S är ett bra hjälpmedel i kampen mot vikten. Jag hoppas ochså att fler människor tar sig dit och smittar ner oss andra med sina leenden och svettigt röda ansikten.

Nu fortsätter min kamp mot min övervikt och de som vill är välkomna att följa med på min resa! 

Utan dig kommer jag ingenstans.

Utan dig vill jag sluta andas. 

Utan dina tröstande ord vill jag gömma mig i guds händer.

Utan dig faller mina armar längs sidorna för att aldrig mer röra sig.

Utan din uppmuntran vägrar benen att ta sig framåt.

Utan din hjälp löser jag inga problem.

Utan din mun förstår jag inget tal.

Utan  lånet av dina händer finner mina fingrar inga ord.

Utan dina ögon blir världen mörk och ensamen.

Utan din värme fryser jag till is.

Utan dina tankar stannar världen.

Utan dina skratt dödas glädjen.

Utan din tro tappar jag hoppet. 

Utan ditt hjärtas slag tappar jag takten. 

Utan dig är jag ingenting. 

Ibland så kommer man på hur mycket alla ens nära och kära betyder för en. Texten ovan är till er! Till alla mina vänner, till min familj och alla andra som betyder något för mig och får mig att fortsätta andas!