Stäng mina ögon och visa mig livet.

Stäng in mig i din värme och låt mig se dig le.

Dina glittrande ögon smeker min kind med ömma blickar.

Mina händer är varma där de ligger i dina, det är sådana här stunder man aldrig kan glömma.

Vita tänder mot solstrålar bländar de blå och minner om den kalla årstiden då den glömda snökungen härskar.

De gröna stråna kittlar på vaden, molnen där ovan visar blå-vit film.

Ett moln blir en blomma som blir en kanin som blir en kompis som blir en dröm när man sluter ögonen...

De varma färgerna mot ditt skinn gör mig avundsjuk.

Ditt färggranna liv målar en kuliss där jag kan låtsas att jag hör hemma.

Ditt varma inre tinar upp de frågor som vilat alltför länge.

Mitt mod byggde jag upp igår, med klister och tejp kan det inte rasa... 

Lugnet efter stormen river upp något fint hos oss båda.

En vit strimma av hopp, ett hopp över den vita randen.

Så tydligt den syns där i fjärran, så starkt den lyser där ovan.

En ledstjärnas tid tar aldrig slut.

När mitt liv korsar ditt och vi ler, är allt på plats!