Det är så svårt att komma fram till en slutsats.

Det är så svårt att komma fram till dig.

Armarna är så långa men ändå når jag inte...

Kan vi inte mötas halvvägs?

Jag lovar att ta så stora kliv jag bara kan... Jag lovar att inte ge upp på vägen och jag lovar att jag ska komma fram.

En dag ska jag stå där framför dig och möta din blick. Det lovar jag.

Det är så ensamt här utan dig och dina leenden.

Det är så svårt att vara glad utan dig. 

Kan du inte skänka mig ett skratt, ett hjätligt sådant?

Kan vi inte skratta tillsammans?

Jag lovar att glädja dig i alla dagar... Jag lovar att aldrig sluta le och jag lovar att lova det.

Om du lovar att lova detsamma.... 

Jag bjuder på ett par bilder från helgens bravader åxå....

I fredags for jag till storstan tillsammans med syrran. Vi tyckte att det var dax att fly bort från Eskilstuna en stund...

Det var ett bra tag sedan jag var i Stockholm och det kändes litegranna som att ta ett kliv in i framtiden...

Stockholm är nämligen den staden där rulltrapporna har två hastigheter, där man inte behöver skruva på kranar för att få vatten ur dem, där skorna man köper kommer upp från lagret i en liten hiss i skobutikerna....

Stockholm är också den staden där man måste stå på höger sida i rulltrapporna... gör man inte det så riskerar man att bli nertrampad av ett gäng överstressade människor i varierande åldrar.

Det är inte klokt egentligen....

Rulltrapporna går ju i två hastigheter som sagt. En långsam när ingen befinner sig i dem (för att spara på elförbrukningen antar jag) men så fort man kliver på dem så ökar hastigheten och rulltrappan går mycket fortare än vad de gör här hemma i stan... Eller ja, här har vi nästan inga rulltrappor.... Ändå så ska de stackars stockholmarna rusa som skållade råttor för att "hinna" dit de ska. De ska bara veta hur fort deras rulltrappor faktiskt går... :P

När man väl kommit fram till den stora staden så behöver man använda sig av klosetten... Sådana finns överallt och jag måste ge dem en eloge för att det faktiskt är relativt fräscht på alla ställen där det finns personal som släpper in alla stackars kissnödiga själar mot en femma... Nåväl, efter det att man gjort sina behov så måste man ju tvätta händerna. Detta brukar man göra genom att skruva på kranen så att vattnet liksom får tillåtelse att rinna fritt men här fanns inga kranar att vrida på... Istället skulle man hålla handen under kranen eller ovanför en liten dutt som satt på handfatet... Myyycket praktiskt men sjukt jobbigt innan man kommit på hur man bär sig åt med nymodigheterna... Man står där som en idiot bland alla redan invanda stockholmare å fumlar med händerna för att försöka få fram lite vatten....

Ja det är inte lätt.....

En annan grej som kändes lite skumt var detdär med skorna... Jag hittade ett par skor på Din sko (Nån av alla 6493820 Din sko-affärer) som jag ville ha så jag gick fram med dem till kassan. I kassan stod två brudar, en av dem såg ut som om hon tagit något väldigt starkt typ en kvart tidigare för hennes ögon var knappt öppna och hon gjorde sina sysslor av ren rutin...

Ja ja, hon scannade in något nummer på skorna i en mojäng och ställde sig sedan vid en liten lucka och väntade.... och väntade... och väntade....

Tillslut så kom det tydligen något i den lilla luckan för hon öppnade den och tog ut tre kartonger ( Det var tre st som ville köpa skor så hon tog alla samtidigt.). Jahapp tänkte jag, så smidigt... Jag tog mina skor, betalade och kom sedan att tänka på den stackarn som alltså tvingas hålla till i källaren hela dagen... Där nere på lagret sitter alltså någon och väntar på orders från ovan utan att kunna se dagsljuset eller kunderna i affären... Stackars krake som blev anställd enkom för detta ändamål.

Jag hoppas, för de anställdas skull, att de kör med någon form av rotering bland arbetsuppgifterna där...

I Stockholm ställs man inför ett flertal val överallt.... Det finns minst 8 butiker av samma sort, H&M är ett bra exempel... Det finns banne mig en H&M butik vart man än vänder sig...

Ett annat val vi ställdes inför var när vi skulle käka lunch, syrran och jag.... Vi hittade ettt trevligt ställe med den somrigaste av fondväggar och bestämde oss för att fylla våra magar där... Vi kikade på menyn och kom fram till att vi nog ville ha varsin sallad...

- Hejsan, två sallader tack, med kycklingspett, sade vi.

- Jahapp ja då får ni säga vad ni vill ha i dem... sade den trevliga kvinnan bakom disken...

Framför oss stod nu säkert 30 burkar fyllda med diverse grönsaker och annat smaskigt. Vi fick välja typ sex saker att ha i vår sallad och när man väl valt allt och trodde att det var färdigt så skulle man välja röra till också... Dessa eviga välmöjligheter kan göra mig liiite smått trött ibland faktiskt. Allt vi vile ha var två sallader men det vi fick var istället 32729 olika val och när vi väl fått vår mat så var vi inte längre hungriga.

Dumt....och dessutom tidskrävande för personalen som jobbar där....

Fatta dem som säger att de vill ha oliver i sin sallad och sedan ångrar sig.... *suck*

Att man har tid med sådant i Stockholm???

Resan var mycket lyckad om man bortser från det försenade tåget på hemvägen... En hel del fina grejjer inhandlades och syster yster och jag tänker nog besöka storstan lite oftare hädanefter... om inte bara för att se vilka nya uppfinningar och finesser staden har att erbjuda...