Nu är det dax att krypa till kojs...

Det är dax att självsova tillsammans med min fula frisyr...

Det är nu dax att lägga sig i helvetessängen och tänka på allt som aldrig går som jag vill att det ska gå.

Det är dax för den dagliga dosen av ångest, den som kryper uppför ryggraden och intar mitt huvud fastän jag inte vill.

Det är nu det är meningen att man ska slappna av och drömma sig bort till en vackrare värld där allt är rosa och vitt och människor flyger fram med små vingar av glas... Istället fylls min insida med ensamhet.

Kan jag inte bara få vara den som jag vill vara?

Kan jag inte bara få det som jag vill ha?

Kan inte mitt hjärta bara ge sig hän någon endaste gång och låta mig känna sånt som jag längtar efter?

Skall jag aldrig glömma?

Skall det alltid vara såhär?

Jag såras och sårar utan att kunna ge första hjälpen.

Den andra hjälpen är du, du som tar mig upp till ytan gång på gång och låter mig ta friska djupa andetag.

Det är ditt liv jag får låna ibland, vill du låna mitt nån gång?

Du får gärna gå i mina skor en dag eller två, ta en titt i min dagbok eller så...

Jag vill att du ska förstå men det är det ingen som gör. Det är ingen som hör.

Det snöar nu, är det du som faller? 

 

Tuffs...

31 januari 2008 13:42

*kram*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...