Tittar på ultraljudsbilderna från igår. Så svårt att förstå att det där är du. Att du ligger i min mage. Att du ser ut som en liten människa och att jag kan känna dig nu. Den där lilla perfekt formade kroppen, det är den som nu rör runt på sig där inne, gör sig hörd på det enda sättet som går just nu.

Tittar på bilderna, profilbilden. Där är ditt ansikte, din lilla näsa och munnen. Pannbenet syns bäst. Jag tycker ditt huvud ser alldeles perfekt ut.

Tittar på det som är ditt ansikte alldeles framifrån. Du ser lite läskig ut men man ser att där finns två ögon, en näsa och en mun. Jag tycker att du liknar pappa fastän han inte alls är läskig. Han är världens bästa!

Tittar på bilden som togs först, du hade ansiktet mot min ryggrad och vände din egen rygg emot oss. Lite oförskämt men kanske är du av den blyga sorten? Det gör inget!

Ja det är fantastiskt att titta på de här bilderna, att titta på dig. På onsdag ses vi igen!