Tittar på ultraljudsbilderna från igår. Så svårt att förstå att det där är du. Att du ligger i min mage. Att du ser ut som en liten människa och att jag kan känna dig nu. Den där lilla perfekt formade kroppen, det är den som nu rör runt på sig där inne, gör sig hörd på det enda sättet som går just nu.

Tittar på bilderna, profilbilden. Där är ditt ansikte, din lilla näsa och munnen. Pannbenet syns bäst. Jag tycker ditt huvud ser alldeles perfekt ut.

Tittar på det som är ditt ansikte alldeles framifrån. Du ser lite läskig ut men man ser att där finns två ögon, en näsa och en mun. Jag tycker att du liknar pappa fastän han inte alls är läskig. Han är världens bästa!

Tittar på bilden som togs först, du hade ansiktet mot min ryggrad och vände din egen rygg emot oss. Lite oförskämt men kanske är du av den blyga sorten? Det gör inget!

Ja det är fantastiskt att titta på de här bilderna, att titta på dig. På onsdag ses vi igen!

 

birran

16 maj 2014 11:10

Gläds med dig (er)! Jag vet ju hur underbart det är och vilka tankar man har. Det är som ett underverk. På min tid fanns ju inte ultraljud, så jag kunde inte se underverket, men jag kunde ju känna. Jag är så glad för er skull! Och tänk...Annelie ska bli mormor! Varm kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...