Glor in i garderoben, känner en viss panik. Vad i hellskotta ska jag ha på mig hela varma sommaren? Äger visserligen en stor mängd stretchplagg men majoriteten av dem är mörka och mindre snygga. Dessutom börjar många av trikåklänningarna bli alldeles för korta framtill, hur nu det kan komma sig...

Tittar runt på olika sidor på nätet och drömmer mig bort till ljusa klänningstyger, mjuka, sköna grejor som inte stramar eller klämmer åt på fel ställen. Nya underkläder! De gamla sitter inte där de satt för några månader sedan om vi säger så. Mina favoritBH:ar, de axelbandslösa som gjorde att jag kunde ha vilka linnen och klänningar jag ville utan att behöva tänka på axelband och ärmlöst eller ej är ju bara att glömma! Om det är något jag saknar så är det en rejäl, bra (tyvär också snordyr) axelbandslös BH! Det löser så många problem. Dessutom är det skönt att slippa brösttyngden som med en vanlig BH hamnar på axlarna. Hatar breda axelband också! Det gör det ännu svårare att köpa sommarklänningar och linnen... Ja ni kvinnor med stora tuttar vet vad jag menar!

Det enda jag vet att jag absolut inte vill ha/kommer ta på mig är hängselbrallan! Det är det absolut värsta och fulaste jag vet! Det har jag alltid tyckt. Det borde vara förbjudet att som jättegravid stoppa ner sin kropp i en trång jeansbralla som ser ut som ett förvuxet småbarnsplagg. Det ser ju inte klokt ut! Dessutom ser det ut som om man hängt upp sin badboll på axlarna. Nä usch!

Badkläder är ett annat dilemma. Jag som varit så nöjd över mina baddräkter hade tänkt att jag i sommar skulle slippa stå alldeles klibbig och svettig i ett alldeles för upplyst omklädningsrum med glipande tygskynke (varför är det så avårt att göra bra omklädningshytter där man ej ser in?). Nä, kommer inte undan i år heller. Är för tjock. Måste ha en ny baddräkt. *suck* Och vart köper man en sådan? En som håller åt på rätt ställen men ändå inte kostar skjortan?


Åååh! Finns så mycket jag skulle behöva (och vill ha) men min så kallade ekonomi som sjukskriven blivande mamma tillåter inte så många utsvävningar just nu. Om jag tar mina båda gamla baddtäkter, syr ihop dem till en och gör detsamma med de axelbandslösa BH:arna så kanske utgifterna skulle minska något? Men då kommer vi till problem nr två, jag kan inte sy! Haha!

Apropå utsvävningar så var jag tvungen att gå ifrån datorn för en stund sedan. Råkade, efter att ha drömt mig bort bland damkläderna, klicka in mig på babysidorna hos olika klädkedjor och herre min lilla gud så rart! Det är så fint och puttinuttigt alltihopa! Små bodys å mössor, filtar, strumpor och små, små tights. Blev nästan tårögd när jag satt där och tänkte att snart, snart har vi vårt lilla knytte i famnen iklädd sådana där små pyttiga kläder. Jag blev rädd att jag skulle gå helt bananas och börja beställa hem allt som såg det minsta gulligt ut! Klicka hit och dit och klicka lite till. Man vill ju köpa precis allt! Men jag hejdade mig som tur var. Ska nog hålla mig ifrån de där sidorna en stund till, har en känsla av att det kommer bli väldigt dyrt annars...

Men attans så svårt det är att låta bli!

Ja det här med kläder och en gravid kropp är ju ingen toppenkombo när det är så här varmt tycker jag. Korta gravidtights finns ju typ inte att köpa någonstans så jag måste snart gå naken. Ogillar shorts för jag har liksom inga ben som är värda att visa upp... Känner mig inte bekväm helt enkelt. Att gå barbent funkar inte heller, lårskav! Nej det är ingen maträtt, ni med lite kött på benen vet vad jag talar om.

Om man skulle ta och bli nudist? Billigt, ingen klädångest och bara å hoppa rätt ner i plurret utan att tänka efter! Vad skönt det vore!

Kanelbullen är i full gång där inne. Jag ligger och tänker på den perfekta graviditeten när ett telemarketingföretag ringer på mobilen. Jag skiter i att svara. Kanelbullen puffar uppmuntrande straxt efter det beslutet som att påpeka att jag gjorde rätt.

Tillbaka till det där perfekta. Alla har vi olika uppfattningar om vad perfekt är för något och kanske är det till och med i så fall ett helt onödigt ord?

Jag önskar SÅ att jag kunde ha fått en sådan där rosaskimmrande tid den här gången. Tyckte liksom att jag var värd det efter förra årets hemskheter. Nej, istället mår jag som en påse rutten potatis i tre månader för att sedan drabbas av två blödningar, läkarbesök, sjukskrivningar och nu det här andra med ultraljuden. Tycks liksom inte få koppla av, stanna upp och vara glad för att vi ska bli föräldrar. Det är liksom alltid något som ska ligga bak i mitt huvud och skapa oro. Jag har det där draget efter pappa, tänker för mycket. Gör en höna av en fjäder. Det blir jobbigt. Ligger och funderar på allt som sagts om vår lilla bulle, försöker dra paralleller, förstå, lägga ihop, ta bort, räkna ut. Kommer inte fram till något. Vet ingenting. Bryr mig egentligen inte så mycket men man försöker ju alltid hitta svar. Varför är det så här? Vad beror det på? Har jag gjort något fel?

Vi kommer ju förmodligen inte att få några direkta svar förrän kanelbullen är född. Det måste jag acceptera. Vi ska på ett nytt ultraljud om några veckor för att se hur den växer. Det är jag också nervös för. Först hade kanelbullen ett stort huvud, sedan för korta lårben och vad ska de hitta på nästa gång? Ska jag ens bry mig om att lyssna? Kanske stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på "simmaren" på repeat och gör den där stunden till något helt eget? Jag ser ju ändå inga fel på den där skärmen, bara en fin bebis.

Ja, tänk vad härligt att vara en kvinna som aldrig drabbats av missfall och därmed slipper tankar och orosmoln kring detta. Tänk att bli gravid bara så där och allt går som en dans på rosor. Inga blödningar, inga läkarbesök. Några spyor på vägen kanske men i övrigt, felfritt. Jag är avundsjuk på dessa kvinnor. Det ska jag inte alls sticka under stol med. De måste ha helt underbara graviditeter...

Men nu är livet som det är, det går upp, det går ner och inget är det andra likt. Så nu tänker jag gå upp och äta frukost, njuta av små sparkar och inse att jag har en härlig helg fylld av sol och mys framför mig.

Adios!