Kanelbullen är i full gång där inne. Jag ligger och tänker på den perfekta graviditeten när ett telemarketingföretag ringer på mobilen. Jag skiter i att svara. Kanelbullen puffar uppmuntrande straxt efter det beslutet som att påpeka att jag gjorde rätt.

Tillbaka till det där perfekta. Alla har vi olika uppfattningar om vad perfekt är för något och kanske är det till och med i så fall ett helt onödigt ord?

Jag önskar SÅ att jag kunde ha fått en sådan där rosaskimmrande tid den här gången. Tyckte liksom att jag var värd det efter förra årets hemskheter. Nej, istället mår jag som en påse rutten potatis i tre månader för att sedan drabbas av två blödningar, läkarbesök, sjukskrivningar och nu det här andra med ultraljuden. Tycks liksom inte få koppla av, stanna upp och vara glad för att vi ska bli föräldrar. Det är liksom alltid något som ska ligga bak i mitt huvud och skapa oro. Jag har det där draget efter pappa, tänker för mycket. Gör en höna av en fjäder. Det blir jobbigt. Ligger och funderar på allt som sagts om vår lilla bulle, försöker dra paralleller, förstå, lägga ihop, ta bort, räkna ut. Kommer inte fram till något. Vet ingenting. Bryr mig egentligen inte så mycket men man försöker ju alltid hitta svar. Varför är det så här? Vad beror det på? Har jag gjort något fel?

Vi kommer ju förmodligen inte att få några direkta svar förrän kanelbullen är född. Det måste jag acceptera. Vi ska på ett nytt ultraljud om några veckor för att se hur den växer. Det är jag också nervös för. Först hade kanelbullen ett stort huvud, sedan för korta lårben och vad ska de hitta på nästa gång? Ska jag ens bry mig om att lyssna? Kanske stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på "simmaren" på repeat och gör den där stunden till något helt eget? Jag ser ju ändå inga fel på den där skärmen, bara en fin bebis.

Ja, tänk vad härligt att vara en kvinna som aldrig drabbats av missfall och därmed slipper tankar och orosmoln kring detta. Tänk att bli gravid bara så där och allt går som en dans på rosor. Inga blödningar, inga läkarbesök. Några spyor på vägen kanske men i övrigt, felfritt. Jag är avundsjuk på dessa kvinnor. Det ska jag inte alls sticka under stol med. De måste ha helt underbara graviditeter...

Men nu är livet som det är, det går upp, det går ner och inget är det andra likt. Så nu tänker jag gå upp och äta frukost, njuta av små sparkar och inse att jag har en härlig helg fylld av sol och mys framför mig.

Adios!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...