Alltså vissa dagar är det som om kroppen liksom stänger av. Jag blir så fruktansvärt trött.

I början av graviditeten vat jag också trött men det berodde snarare på att all min energi gick åt på jobbet. Där skulle jag ju vara helt normal, den vanliga Madde. Glad, hurtig och allert trots att man mådde skit. Det tar på krafterna så när jag kom hem så somnade jag på soffan direkt och sov i nära två timmar tills J kom hem från jobbet. Stackarn var vrålhungrig och där låg jag alldeles sömndrucken och ingen mat på bordet. Då fick han ställa sig framför spisen och koka iordning nåt som jag sedan inte ville äta. Allt var äckligt!

Men nu, trots att jag inte gjort ett endaste dugg så är jag så urbota trött. Känns som om jag inte fått någon sömn på flera veckor. Det är inte varje dag men ibland slår det till. Idag var en sådan dag. Kännt mig slö och seg. Legat i olika soffor och sängar, sovit halva eftermiddagen och nu ligger jag här och försöker hålla mig vaken medan J borstar tänderna.

Det är väl så här det är. Det gör ju inget egentligen nu när jag är sjukskriven. Kan ju sova när som helst. Det värsta är ju att dagar som dessa så spelar det ingen roll om jag sover ett par timmar på dagen, jag är exakt lika trött när jag tvingar mig att slå upp de blå i alla fall. Knas!


Hur som helst, nu är det raka vägen ner i snarklådan som gäller. God natt!