Jo men jag tror att jag börjar bli människa igen efter tre dagar med fruktansvärd huvudvärk...

Idag har jag till och med klätt mig ordentligt, sminkat mig OCH pyntat mina öron med ett par blå örhängen. Korvbullen sade att jag var fin idag när han kom hem. Fast det säger han i och för sig varje dag.

Dock så blir man inte så fräsch i magen av en massa värktabletter och brustabletter och allt vad det är. Jag har ju knaprat piller i olika former och färger i tre veckor snart och min mage vill inte ta emot fler nu känner jag. Den är stor, uppblåst och väldigt obekväm. Usch! Känns som om man ätit flottmat och druckit läsk i tre veckor fastän jag inte har det... Nåja, nu ska jag nog inte behöva fler tabletter. Eller rättare sagt så vägrar jag ta fler nu när huvudvärken typ är borta.

Ikväll så är det nåt marschallevenemang nere på stan i förmån för rosa bandet och bröstcancer. Jag har sagt till korvbullen att vi ska gå ner och tända en varsin marschall och ställa vid fontänen på torget för att stödja bröstcancerfonden. Vi har ganska mycket bröstcancer på mammas sida av släkten och risken att man kommer att drabbas är nog ganska så stor för min del. Därför tycker jag det är viktigt att på något sätt medverka i kampen mot denna vidriga sjukdom (och alla andra cancersorter). Jag tror att jag blivit mer medveten om allt sånt efter det här med cellförändringarna. Det känns liksom inte så avlägset, man kan faktiskt drabbas. Tänk på det!

Så alla som bor i Enköping, gå och tänd en marschall!

Usch, nu ska jag nog ta min uppsvällda medicinmage och läsa en bok eller plugga en stund innan avfärden ner mot stan.

Over and out!