Jag har saknat dig. Eller nja, egentligen inte. Har varit skönt med lite semester härifrån. Har liksom inte haft lust att dela med mig av något. Kanske gått och blivit lite egoistisk så här på äldre dar?

Nåja, kom precis hem från en joggingrunda och fick en sådan enorm lust att dela med mig av mina små men glädjande framsteg inom min nya karriär, löpningen. Jodå förstår du, idag satte jag nytt personligt rekord med hela 200 meter. Kors i taket! Jag orkar nu alltså utan större svårigheter jogga 4,4 km. Har inte gjort några framsteg egentligen på några veckor på grund av en massa arbete, kalas osv. Ni vet, ibland kommer livet emellan och man måste fylla magen med tårta och bullar och pizza och lungorna med skratt. Men så idag hände det alltså.

Har besökt Eskilstuna i helgen med anledning av min födelsedag som för övrigt börjar ge mig en slags åldersnoja. Väl där med plånboken fylld av födelsedagspresenter så tänkte jag att jag faktiskt skulle investera i lite nya löparkläder. Det blir liksom lite roligare då. Sagt och gjort. Kom hem från stan med ett par långa löpartights, ett linne, en långärmad tröja att ha ovanpå när det blir kallt samt en ny sport-bh. Och det här med sport-bh:ar alltså... Herregud vilken cirkus!! Jag är ju så glad nu att jag har lite mindre tuttar, att de krymt en aning, men att kränga in sig i något som är så tight att det tar ungefär 20 minuter att få allt på plats inuti är inte det lättaste! I detta nu sitter jag faktiskt alldeles svettig i mina nya kläder och undrar hur i helvete jag ska få av mig den här bh:n! Dyra är de också, den här gick loss på 429 kronor men nu i efterhand så var det så sjukt värt det.

Det känns nämligen som om jag fått ett kroppslyft. Förut hade jag en bh som tuttarna bara studsade runt i och ett par brallor som inte smet åt om benen. De här nya tightsen känns lite som ett par stödstrumpor och bh:n gör att tuttarna sitter där de ska och inte tumlar runt i en massa tyg och studsar mot bilringarna på magen (nåja, så illa kanske det inte är.)... Det kändes i ärlighetens namn som om jag skulle ha orkat springa hur långt som helst. Allt på grund av de nya kläderna. Mycket nöjd!

Så nu jävlar ska det löpas här hemma. Roligt är det också! Varför gjorde man inte sånthär när man var yngre?? Var man dum i huvudet? Det är ju superhärligt att springa! Inte trodde jag väl att jag vid en aktingsvärd ålder av 29 år skulle orka släpa runt på min tunga kropp i nästan en halv mil!! Helt sjukt! Ja, jag är faktiskt stolt över mig själv! Det bästa är att det även tycks ha smittat av sig på mamma och syrran, de joggar runt där hemma i Eskilstuna så det ryker om gympadojjorna på dem och det är så himla roligt!

Om jag orkar, då orkar du! Nu kör vi vidare!