Så idag var det alltså dags för den stora skräcken. Tandläkaren!

Jag har gått runt i flera veckor och varit orolig, tänkt att det här kan aldrig sluta bra. Har inte besökt tandplågaren på säkert 7-8 år och tänkte att vid det här laget har jag nog hål i varenda tand. Jag målade upp väldigt färgstarka bilder i hjärnan. Bilder på borrar, blodigt tandkött och utdragna tänder, tandproteser...

Ojoj, jag började gråta så fort jag kom in i själva undersökningsrummet och såg den där förbenade stolen med den rörliga instrumentbrickan och lampan, Lampan! Den som ska fokusera på allt det onda som sker i min mun. Alla hål som kommer lysa svarta och tandstenen som tagit över hela munnen. Det gick inte att stoppa tårarna, de bara kom. Redan i väntrummet ville jag bara ställa mig upp och gå därifrån. Det är något med lukten och den där förbaskade musiken som jag antar att de tror är avstressande. Icke! Jag hör i alla fall stålinstrumenten mot brickorna och ljudet av borrar som plågar, gräver djupare och djupare...

Hade jag inte haft Korvbullen med mig så är jag tveksam på om jag ens hade gått dit. Han är mitt stöd i allt, min finaste. Vad gjorde jag utan honom?

Tandläkaren tog mig och mina tårar på ett väldigt bra sätt. Jag kände mig både livrädd och skitfånig som stod där gråtandes, nästan 30 år gammal med pojkvän i släptåg. Herregud, tänkte jag, nu får du väl ge dig! Men det var bara så det var. All nervositet och rädsla var tvungna att komma ut på något vis.

Så fick jag helt sonika placera mig i stolen och sedan gick det faktiskt ganska så bra. Röntgen först å så en koll runt om i munnen. Allt såg jättebra ut förutom ett hål i överkäken, på samma ställe som jag haft något litet hål på gång förut om jag inte missminner mig. Då behövdes det inte lagas men nu är det alltså dags att ta tjuren i hornen. Nu känns det helt okej att gå dit nästa gång för jag vet vad som skall göras och det ska bedövas utav bara hellskotta! Det klarar jag!

Hade också en visdomstand som krävde lite extra uppmärksamhet. Det samlas gärna bakterier runt dem och därför är det viktigt att man borstar extra där. Tipset var att jag skulle använda Corsodyl gel så jag köpte en sådan tub. Har använt Corsodyl mycket på gamlingarna när jag jobbat och trodde inte det skulle behövas i den här åldern men jag gör allt för att slippa dra ut dem. Jag har ju inget ont så det ska nog räcka med att borsta dit lite bakteriedödande. Tänk vilka bra grejor det finns!

Nåväl, nu ska jag gå varje år från och med nu så kanske jag slipper laga en endaste tand till i framtiden!

Hej hopp framtiden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...