Om några veckor fyller jag år. Jag fyller jämnt. Trettio. Eller 30. Oavsett vilket sätt jag väljer att skriva det så är det lite svårt att förstå. Var jag inte nybliven tonåring nyss? Ungdom? Vad hände? När hände det?

Slutade jag inte sexan nyss? Den där tjejen på fotografiet med lång blond fläta, USA-sockor, tygskor och ljusblå klänning med blommor på. Började jag inte högstadiet nyss? Den där osäkra tjejen med jeans och ljusblå väst som inte riktigt visste vem hon var. Tog jag inte studenten nyss? Den där unga kvinnan som färgat håret svart och skulle kliva ut i livet som verkade så spännande. Tog jag inte examen nyss? Den där kvinnan som längtade efter något nytt och som var så stolt över det hon dittills åstadkommit. Hon som skulle styra in på en annan väg och bli det hon ville bli.

Nu. Idag. Fortfarande på ett sätt den där lilla flickan med flätan. Hon finns kvar där inne någonstans. Håret börjar bli lika långt som då. Är också samtidigt en del av alla de andra. Fortfarande osäker på vad det ska bli av mig men ändå vet jag precis vem jag är. Jag vet vad jag vill men jag vet också att det kan vara oerhört svårt och jobbigt att nå sina mål. Dessutom vet jag nu att önskningar aldrig slår in... Men det struntar jag i och fortsätter att önska. Kanske sker ett mirakel förr eller senare?

Jag blir alltså äldre. Det går inte att förhindra, det vet vi alla. Jag känner ingen direkt ångest eller panik. Däremot en slags ledsamhet över att livet går så fort. Hur ska jag hinna med allt? Kommer det där miraklet? Ska jag se till att ha det lite tråkigare så att tiden går saktare?

Min mormor hade med sig några tidningsurklipp till mig i helgen. Små människor med glada ansikten, jag och min skolklass som vunnit en resa till skara sommarland. Vi var så små då, femte klass tror jag. Jag kunde namnet på varenda unge och så som de ser ut på bilderna är så jag föreställer mig dem än idag. Fick för mig att besöka några av dem på Facebook. Skrev in deras namn och sade hej på dej! Tänkte att det har blivit personer av oss alla. Olika liv, olika platser, olika familjer men ändå de där välbekanta ansiktena. Jag minns dem alla. Vi hade mycket roligt ihop. Nu har många, liksom jag, flyttat ifrån Eskilstuna. Några har blivit föräldrar. Alla har vi vuxit upp, alla har vi blivit äldre.

Beställde catering idag, syrran och jag firar ihop. Vi blir 55 tillsammans. Nästan pensionärer. Lägenheten i hemstaden kommer att fyllas av nära och kära. Det känns viktigare att ha kalas nu när jag inte längre bor kvar där borta. Det är en dag då vi alla har möjlighet att vara tillsammans, prata högt, äta god mat och skratta. Det är inte ofta man får tillfälle att träffa alla på en och samma dag. Det ger mig dåligt samvete ibland... Hur länge jag än är i staden så tycks det vara en omöjlighet att hinna med alla.

Nåja nu blir det ett nytt kalas, mitt trettionde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...