I morgon är det den 25e.

Jag är rädd, orolig och nervös. Ingen kan riktigt förstå hur det känns.

Det bor otäcka känslor i min kropp och jag förstår inte hur jag ska kunna sova inatt. Inte ens du finns bredvid mig då...

Jag måste klara av det här. Jag kommer att klara av det men nu, just nu, känns det som om jag befinner mig i ett litet instängt rum som jag vet att jag aldrig kommer att komma ut ifrån.

Jag ska åka hem snart. Hem och hem... Det är mest jobbigt att kliva in genom den gröna trädörren som släpper igenom det minsta av ljud som finner sitt eko i det kalla trapphuset. Jag vill inte hem. Jag vill inte gå och lägga mig och jag vill INTE vakna upp imorgon bitti. Den 25e.