I tisdags böjade jag min praktik på Västerås tidning. Jag var väldigt nervös faktisk, funderade på om jag verkligen lärt mig tillräckligt för att kunna klara av det som yrket kräver.

Jag blev visad runt i lokalerna och fick sedan ta plats vid mitt skrivbord där det inte fanns någon fungerande dator. Min handledare var så klart ute på uppdrag så jag drack kaffe och hälsade på människorna runt omkring mig. Eller ja, de som inte var ute på uppdrag förstås. Efter ett tag kom någon med en laptop som jag skulle få använda. Den fungerade inte heller...

Jag drack mer kaffe.

Någon supporter lagade min dator och framemot eftermiddagen så fungerade den faktiskt. Människor sprang ut och in, fram och tillbaka, telefoner ringde konstant och frågor bollades genom luften.

Jag kände mig lite i vägen först eftersom jag kom in i deras vardag en tisdag då alla jobb är i full gång. Tidningen kommer ut varje lördag och på torsdagen skall allt vara färdigt så jag förstår att de inte hade tid med mig.

Jag fick följa med en annan tjej som började dagen innan mig på ett uppdrag på Västerås teater. Jag fotade.

Sedan, på eftermiddagen fick jag ett eget uppdrag. Något som jag hade väntat mig. Ett sådant uppdrag som ordinarie personal ger bort till praoelever och praktikanter för att de själva är så jävla less på att göra dem. Veckans fråga! Japp, jag fick ansvar för att fråga 4 personer om de börjat handla julklappar än. Kruxet var att en av dem var tvungen att vara en kändis...

Jag har aldrig i hela mitt liv jagat kändisar förr och hade inte en aning om hur man gör. Ingen förklarade hur de själva brukade göra utan sa att vissa fanns att få tag på på Eniro.

Hmm... Jag googlade mig fram och ringde någon hockeyspelare som inte svarade. Vilken kändis svarar i telefonen en dag när tidningen ringer, tänkte jag? Så jag valde en annan taktik. Jag mailade! Alla jäkla kändisar som jag kunde komma på och väntade...

Till slut fick jag ett svar, från Bingo Rimér, som ju är aktuell med sin nya bok så han blir nu veckans kändis i Västerås tidnings "veckans fråga". På grund av snöstormen så kunde jag inte gå ner på stan och hitta de tre resterande personerna så det gjorde jag igår. Dessutom fick jag i uppdrag att utföra precis samma sak fast den här delen kallades "Läsartipset". Jag letade runt på stan och hittade till slut ett offer som fick svara på några frågor och ställa upp på en helkroppsbild...

Så, nu kan jag det där med att gå runt och fråga människor på stan. Det känns som att jag kan utföra bättre saker än så... Dessutom fick jag i uppdrag att researcha lite om julen, vad det egentligen är som gäller med julpynt och sånt... Jag frågade vad artikeln skulle handla om så att jag kunde specifiera mina frågor men det hade de inte bestämt än eftersom den var först till nästa veckas upplaga. Jahapp...

Igår eftermiddag kände jag den, hur den kröp upp genom ryggraden och satte sig i tinningarna, svagt, svagt dunkande. Som ett litet discotek som man bara vill gå hem ifrån. HUVUDVÄRKEN!! Jag började med en Ibumetin. Det hjälpte lite, en stund. När jag gick hem från dagens praktik kändes det lite värre så när jag kom hem tog jag en Bamyl koffein. Den funkade inte heller och mycket riktigt så vaknade jag imorse och kände den där hemska känslan i huvudet som talar om att det här, det kommer bara att bli värre och värre om jag inte får stopp på det nu. Genast. Jag blev hemma från praktiken idag. Känner mig som en oerhört dålig praktikant men är det något jag lärde mig av mitt förra jobb så var det det att det är ingen som tackar en för att man är på jobbet trots att man mår dåligt eller är sjuk. Med det inte sagt att man inte ska gå till jobbet så fort man känner sig lite hängig... Man kan faktiskt rent av må bättre av att jobba ibland men när man har huvudvärk så vill man bara gräva ner sig och gömma sig långt under jord.

Jag tog två Eeeze för att försöka få stopp på helvetesvärken och sedan lade jag mig under korvbullens varma täcke och somnade... Jag sov till straxt efter ett och nu i skrivande stund så är värken faktiskt borta.

Jag kan bara ana varför jag har haft huvudvärk ett par ggr den senaste tiden. Det har varit så himla mycket. Skolan som blev lidande av alla sjukdomar och stressen med att hinna bli klar med allt jag missat, praktiken i sig, att komma till en ny plats med nya människor i en annan miljö, pengar, jag tänker för mycket på de pengar jag inte har och på att alla resor hit och dit kostar skjortan, musiken, jag måste öva till på lördag när jag ska hem och träna med pappa och de andra i bandet och jag har varken tid eller ork. Jag vill inte åk på lördag, jag vill bara vara här hemma. Slippa sitta på bussar och tåg. Men nu har jag lovat så då måste jag...

*suck*

Idag känner jag mig helt överkörd. Jag är fortfarande astrött trots att jag sov så länge. Jag är trött på mig själv för att jag klagar. Jag borde vara glad och må bra men det känns helt tvärt om.

Det är nog bara en period...

Jag har i alla fall mailat nordiska museet och frågat om de har någon jag kan tala med om jultraditioner. Så att jag kan säga imorgon att jag gjort något, trots att jag varit hemma från praktiken. Alltid ska man vara så duktig.

Jag hoppas att nästa veckas praktik erbjuder något mer att bita i. Jag vill ju skriva reportage, texter och annat. Då är jag ju med från start så då kanske jag blir tilldelad något faktiskt uppdrag att utföra. Vi får se.

Nu går jag och dricker te. Ska nog pilla i mig en och annan mandarin också...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...