Det är inte roligt, det känns som en plåga varje kväll när jag ska gå och lägga mig och inatt blev jag till och med arg.

Hade ont i kroppen redan innan jag lade mig. Gick efter en stund upp och tog ett par alvedon som aldrig hjälpte. Låg där och försökte slappna av i höfter och svank. Ingen position var bekväm. Och så halsbrännan och sparkande bebis ovanpå det. Ögonen så otroligt trötta men kroppen liksom vägrar låta mig få sova. Till slut så somnade jag väl eftersom jag vaknade av en knuff som inte kom från insidan. Det var J som knuffade och jag vet exakt vad det betyder. Jag snarkar. Men just då i den stunden så blev jag arg, hade ju preciiiis kommit till ro. Jag skiter i om jag snarkar, bara låt mig få sova nu när jag äntligen somnat! Förut när J puffade på mig så kunde jag somna om utan problem, nu däremot är det som om jag redan är inställd på att bli klarvaken på en halv sekund (mammamode) och det går bara inte att sluta ögonen och återuppta sömnen. Det är ännu svårare när man direkt börjar känna den där irriterande smärtan i höft och svank och den ökande irritationen av att min man väckt mig. Jag gick direkt upp och ut till vardagsrummet. Då får ju J sova i alla fall men jag satt där i soffan och var arg. Började nästan gråta. Har inte fått sova en hel ostörd natt sedan jag blev gravid tror jag. Kanske nån enstaka men alltid har det varit nåt, kissnödig, för varmt, halsbränna, hungrig, sparkar, mer kissnödig, obekvämt osv osv. Jag är TRÖTT!!!

Det jag blev mest irriterad på där jag satt i natten var att männen slipper allt detta. De behöver inte ha ont, de kan sova precis hur de vill, de väcks aldrig av aliensparkar flera gånger per natt, de har inget som pressar mot urinblåsan, de kan vända sig när som helst i sängen utan minsta problem, listan kan göras lång... Jag blev irriterad för att J inte bara lät mig fortsätta mitt ljudliga sovande och kanske smög iväg ut till soffan själv. Nej det blev jag som flyttade på mig för att han skulle få sova, igen... För han ska ju jobba.

Men jag då? Jag jobbar ju också fast jag är hemma. Det är faktiskt svinjobbigt att vara gravid och sköta hem och hushåll (dessutom sjukt tråkigt). Männen kan ju leva precis som vanligt, hela tiden. De kan dricka alkohol å träffa polarna för en öl eller två, koppla av och ta vara på tiden "innan de blir pappor". Vi kvinnor får ju det där ansvaret direkt, vi är mammor redan från första graviditetsdagen. Inatt blev jag faktiskt avundsjuk, ett mycket fult personlighetsdrag som jag sällan drabbas av. Det beror säkert på att jag är just trött och har ont här och där. Jag har varit hemma sjukskriven i nästan ett halvår och det börjar närma sig slutet nu. Jag är väldigt lycklig över att vara gravid. Det är det häftigaste jag varit med om men också jobbigt.

Jag är rätt säker på att de flesta gravida har liknande känslor. Speciellt så här mot slutet när man är stor och otymplig och männen sover som små prinsar för att sedan kila iväg som vanligt till jobbet...

Så nu sitter jag här i soffan med ännu en trött hemmadag framför mig. Ögonen går i kors men kroppen vill inte sova. Det är ju i alla fall fredag. Vill att J ska komma hem (han har nyss gått) och jag vill krama om honom och inte vara irriterad. Jag vet ju att det kommer bli värre än så här framöver men just inatt var jag bara så otroligt less.

Min man är ju mitt allt (än så länge) och han är den finaste på jorden. <3

Imorgon har vi gått 35 fulla veckor. Det innebär 5 veckor till BF. Fem ynka små veckor. De kommer rusa förbi känner jag. Jag menar J har redan jobbat två veckor efter semestern och hur snabbt har inte de gått? Hjälp!

Var hos barnmorskan idag igen, allt var bra. Idag hade min ordinarie barnmorska en "elev" där. När det blev dags för klämmande och kännande på magen så var det hon som började. Jösses vad hon klämde och kände! Kollade noga Bullens position, ruckade bebishuvud och mätte magen, tryckte så hårt på blygdbenet. Inte så jädra behagligt om jag får säga min mening... Sedan gjorde barnmorskan om hela proceduren. Stackars lilla Bullen där inne blev väl alldeles ommöblerad. Kände mig en aning mörbultad själv efter denna "massagebehandling". Nåja Bullen ligger med rygg och rumpa på höger sida och borde sjunka ner när som helst.

Jag tycker att det känns annorlunda nu, Bullen bökar så otroligt mycket och det känns ibland som om den kommer åt olika nerver för det ilar i "underredet" ibland. Bäckenet känns också lösare på nåt sätt och det är inte jättebehagligt när bebis spjärnar ut sig åt alla håll eller att vända sig om i sängen för den delen. Jag tror att den börjar placera sig i utgångsläge helt enkelt.

Något annat som uppstår i och med Bullens bökande och stökande är det här med sitt- och sovställningar. För tusan, inget är ju bekvämt just nu och ibland känns det som om bebisen gör utrymningsförsök genom magen. Nu mera är jag omringad, uppuffad och stödd av minst fyra kuddar i soffan för att kunna sitta någorlunda bekvämt. Det är verkligen fullt och jättetrångt där inne i magen nu. Det känns!!!

Bullens rum börjar bli färdigt. Bara lite småfix kvar. Så mysigt att gå in där och tänka på hur det kommer bli om några veckor. Jag försöker piffa lite i bokhyllan med olika lådor som Bullens kläder ligger i. Igår köpte jag en större glasburk att ha alla små strumpor i, då är det ju lätt att se vilket par man vill ha. Idag köpte jag en snigelkudde i glada färger som ska få stå i hyllan. En rund, vit matta har jag också inhandlat. Men det behövs fortfarande lite mer färg där inne. Får se vad vi hittar på.

Måste omorganisera i badrummet också. Skötbädden skall ju ligga på tvättmaskinen så tvättmedel och annat som huserar där nu måste bort. Har dock inte kommit på nån fiffig lösning På det problemet ännu. Vi har så dåligt med förvaring där inne och vi får inte in någon mer möbel... Jaja, det löser sig väl så småning om tänker jag.

Allt löser sig. Det säger alltid min J och han brukar ha helt rätt. Alltid.

Det är så härligt att ligga och lyssna på regnet som smattrar mot plåttaket och känna Bullen röra sig där inne.

Lika härligt är det att gå in i badrummet just nu. Där hänger det små, små kläder överallt. Både högt och lågt. Byxor, bodys, strumpor, mössor och lakan till vaggan. Det ser ut som en hel liten barnklädesbutik. Jag hoppas verkligen att vi hinner använda allt innan Bullen växer ur de små sakerna. Jag har tvättat hela dagen, naturligtvis i allergivänligt oparfymerat skölj- och tvättmedel. Det var en mysig stund att hänga all tvätt för en gångs skull. Tänkte på Bullen och att snart får jag matcha ihop olika outfits och klä bebisen i. Undrar vilken färg som Bullen kommer passa bäst i osv...

Onekligen så känns allt det här en aning surrealistiskt och, ja fortfarande, alldeles overkligt! Kan inte för mitt liv förstå att nästnästa månad så är vi garanterat (om allt går som det ska den sista biten vill säga) en till i familjen. <3

Nu ska jag försöka sova en stund. God natt du härliga regniga lilla värld!

Har hösten kommit nu äntligen? Jag hoppas det, det känns så mycket bättre med regn och luft som faktiskt går att andas. Jag känner inte längre något akut behov av att dra av mig mitt eget skinn eller inhandla en frysbox att bosätta mig i. Man kan ha kläder på sig som inte känns svettfuktiga efter fem minuter och vill man så kan man till och med tända ljus och mysa under en filt med en kopp te. Det är ljuvligt!

Hösten har alltid varit min favoritårstid. Känner mig också alltid lite finare då. Men i morse när jag ställde mig framför spegeln var det en sorglig syn som mötte mig. Jag är så otroligt trött, sover som en kratta och vaknar vid fyra varje morgon. Har jag tur lyckas jag somna om ett par timmar senare. Men den där tröttheten följer en liksom under hela dagen och på kvällen när det äääääntligen är dags att krypa ner i snarklådan så hittar jag ingen skön position att sova i. Måste nu mera använda händer och armar som stöd kring magen när jag byter sida. Detta spektakel medför också att jag vaknar varenda gång vändning skall ske. Har jag inte vänt mig på länge så vaknar jag ändå av smärtor i höft och bäcken.

Men jag försöker intala mig att det blir bättre snart, kanske kommer det kännas bättre redan ikväll för ingen dag är ju den andra lik... (Man får komma på knep för att orka.) Det är ju inte jättelång tid kvar.

Apropå tid så har jag någon slags beslutsångest. Mitt hår ser ut som en påse skit och jag är allt annat än nöjd (håret gör så otroligt mycket för självkänslan). Det är mest utväxten som stör mig. Den är så där hemsk nu igen, har nog svettats bort all färg de där varma veckorna. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag färga det nu så lär jag se lika dassig ut när det är dags för förlossning och jag kan tänka mig att hårfärgning inte står högst upp på listan när man fått en ny liten bebis att ta hand om... Men färgar jag det inte nu så får jag gå runt och känna mig ful (och fulare ändå ju mer utväxten växer)i flera veckor till. Ååååååh! Färgen är så jädra dyr också (199 på hälsokostbutiken) så jag har inte råd att färga både nu och om ca tre veckor.

Vilka problem va? Suck!

Har i alla fall peelat ansiktet idag och lagt en fuktgivande mask från Dermalogica som ska få verka i typ all evighet. Och nej, jag har inte råd att köpa så dyra saker men jag hittade äntligen det sedan länge borttappade presentkortet på Askungens salong som jag fick i trettioårspresent förra året. Har letat som en idiot för jag visste att det gick ut straxt före min födelsedag. Kunde inte hitta det någonstans men så igår rensade jag bland mina gamla tidningar och magasin och där, där låg det nedklämt. Jag chansade och åkte direkt till salongen för att höra mig för om det gick att utnyttja trots att det gått ut för en vecka sedan. Det gick! Jag valde att ta en ansiktsmask från Dermalogica och en rouge i en mer höstig och neutral färg.

Jag har alltid velat testa Dermalogica men det är ju så hutlöst dyrt och det har aldrig någonsin passat min plånbok. Däremot tror jag att det fungerar bra med min hud. Så jag är väldans glad över den här masken som gick loss för över 400 spänn...

Det är väl bland annat sånt här man får spendera de här väntedagarna med nu? Lite skönhetsvård och pyssel. Ska börja med Bullens kläder idag tror jag. Det måste tvättas allting, vikas och läggas på plats. Även sängkläder osv måste tvättas.

Sedan funderar jag på att baka nån dag och stoppa i frysen. Tänker att det är bra sedan när vi troligtvis får besök efter att Bullen kommit till världen. Och så det här med mat! Jag hör många som gjort matlådor osv och fryst in så slipper man liksom tänka på det de första dagarna när allt säkert är en aning kaosartat. Men samtidigt tänker jag att det kanske är skönt att ägna sig åt något annat ändå och ha nån slags rutin om dagarna. Vi är ju två trots allt, ska vi bara sitta som två stolpar i soffan och titta på vår skatt hela dagarna?? Något mer måste vi ju göra? Hur gjorde du/ni??

Ja hörrni, det är mycket som ska förberedas inför den lilles ankomst... (Packa väskan också, vad nu i hela fridens namn man ska ha med sig??!!)

Idag är jag helt plötsligt ett år äldre än igår. Kan inte låta bli att tänka på mamma som, för 31 år sedan, låg på Eskilstuna lasarett och födde mig. Nu är jag gravid och ska snart få vara med om att föda själv. Skapa ännu en födelsedag för oss att fira.

Ja det är alltså min födelsedag idag och den känns totalt oviktig. Har knappt ägnat den en tanke förrän igår då jag kom på att jag kanske skulle köpa en tårta åtminstone. Det gjorde jag också, på ICA Maxi...

Har städat hela förmiddagen och ätit en tråkig pytt till lunch. V var här med present och om en stund kommer svärföräldrarna. Sedan blir det firande av mig och syster (som fyllde i förrgår) med släkten i Tuna på söndag. J kom hem med fina blommor till mig och familjen har ringt för att gratulera.

Bullen knölar runt där inne, gratulerar på sitt eget vis, och just nu känner jag mig faktiskt helt slut. Vaknade fem imorse. Har haft ont i bäckenet och utsidan av låren hela natten och vaknat vid varje vändning. Så himla oskönt. Det betyder alltså att jag varit vaken i ca 13 timmar nu. Lovely!

Alltså man ska ta vara på det här med att fylla år när man är liten för charmen avtar liksom ju äldre man blir. Nu innebär det ju faktiskt mest jobb. Det ska städas innan man får besök och fika ska fixas å man ska va fin och utvilad och... Ja, allt sånt där slapp man ju när man var liten. Då var det bara att sätta sig till bords och inkassera paket (Helst sådana som var inslagna i leksaksaffärspresentpapper!). Det var klart bättre förr! ;)

Näni, nu ska jag väl sätta igång med att förbereda kaffe, duka fram tallrikar å kaffekoppar och leta rätt på tårtspaden...

Så var det kväll igen och jag sitter här med ont i fogar och annat. Man får lida lite för att man varit igång en hel dag.

Åkte med J:s syster till Uppsala i förmiddags. Vi hade ärenden i diverse butiker. Skönt att kunna göra allt på samma ställe. IKEA levererade en badbalja och knallgula lådor till Bullen. Måste sätta igång med att organisera alla kläder nu. Blir tokig av den oordning som råder i sovrummet just nu.Fyllda kassar och lådor överallt.

Gick in på Babyproffsen och hörde mig för om hur det går med vagnen. Nu fick vi ett preliminärt leveransdatum v 36-37. Alltså kommer det att dröja cirka fyra veckor till innan vi får hämta hem den. Känns som en evighet! Vill ju övningsrulla den och testa alla finesser så att man inte står och ser dum ut när man väl ska använda den.

Letade efter nån ny svart trikåkjol också men hittade ingen. Verkade helt kört. Har två men de är båda urtvättade vid det här laget och håller inte heller formen. Avskyr tighta saker som blir stora och säckiga efter en stunds användning. Jaja, tänkte att jag får väl hålla till godo med det jag har så länge. MEN i eftermiddags så behövde jag åka ner till apoteket på stan och kom på att jag ju faktiskt fick ett presentkort av systeryster i för tidig födelsedagspresent här om dagen. Kanske skulle man kika där? Sagt och gjort, jag "kilade" ner och hittar till min stora förvåning två stycken! En grå och en svart. Tog två linnen också och räknade ut att presentkortet tillsammans med rabattkupongerna jag hade skulle täcka summan. Går till kassan. Då börjar expediten prata med mig om allt mellan himmel och jord (Att kjolarna var så sköna och inte skulle sitta åt eller skava, att det var så härligt att bli äldre osv osv) så jag alldeles glömmer bort att använda presentkortet. Suck! Hade inte jättemycket pengar på kontot och jag hade absolut inte tänkt lägga 400 kr av dem på kläder till mig själv...

Kom på att jag glömt använda presentkortet precis när jag slog ner arslet i bilen för att åka till ICA och köpa tårta. Jaja, inget att göra något åt. Kassörskan var ju trevlig i alla fall.

Men det är verkligen så att den här gravidhjärnan inte kan fokusera på mer än en sak i taget. Hon pratade ju bort mig totalt och hade säkert kunnat lura på mig både det ena och det andra utan att jag märkt nåt. Jösses så segtänkt man är.

Sitter fast i soffan nu. Har ont nästan precis överallt och kan knappt resa mig upp, än mindre gå. Har haft sammandragningar hela dagen när vi vandrat runt. Bra övning! Så trist bara att man inte kan använda kroppen som man vill. Är helt slut efter några timmars aktivitet. Som jag längtar efter ordentliga promenader och joggning!!

Bullens mamma och badbalja.

Men alltså, tog några bilder på mig själv i morse. Det är liksom roligt att se på bild hur man expanderar men vad i allsin dar?

Magen har samma form som min bakdel för tillfället, eller det kanske har pågått ett tag, jag ser mig ju bara från ovan oftast. Kul för er andra dock som kan skåda detta underverk från alla vinklar! Haha! Hade magen suttit i samma höjd som rumpan så hade jag varit klotrund. Om jag visste hur man gjorde så hade jag klippt å klistrat ihop en bild med bara mage och röv! Haha jag kan inte låta bli att tycka att jag ser sjukt rolig ut nu. Börjar förstå hur stor röv jag har nu när jag har en likadan på framsidan...

Hejhej, här kommer bollen!

Jag vet inte hur jag ska undvika att gå tillbaka till Åhlens och köpa den där bedårande lilla miniomlottkoftan i grått eller vitt typ imorgon...

Alltså hur mycket fina små babykläder finns det inte?? Jag blir tokig! Det är livsfarligt att gå och titta, speciellt nu när jag är luspank och Bullen i princip har hur mycket kläder som helst att ha på sig den första tiden. Men så var det den där koftan... Jag fingrade på den bra länge. Sååå himla fin! Vit eller grå med knappar i sidan, tunnstickad och kostade bara 99 kronor. Ångrar lite att jag inte köpte den men tänker att jag nog måste inventera alla små minikläder först innan jag handlar något mer. Stackars lilla Bullen, jag kommer väl byta kläder på dig stup i kvarten...

Passade på att kika på "inredningshyllan" på barnavdelningen och där hade de också lite fina saker. Djurkuddar och vimplar. Tänker att jag måste ha nåt sånt och ställa i hyllan och hänga på väggen. Vimplar kan nog bli fint där inne sedan. Måste få dit vaggan först bara så jag får en bild av hur mycket plats som blir kvar. Tänker mig också eventuellt ett större gosedjur som kan sitta högst upp på bokhyllan med benen hängandes ner över kanten. Det fanns dock bara typ barbapappor på Åhlens å det vill jag inte ha. Jakten fortsätter!

Nä, jag köpte inget till Bullen idag men däremot fyra nya knytlinnen på H&M:s rea. Kostade nästan ingenting och jag tyckte faktiskt jag var värd dem. Nu kan jag gå knuten nästan varje dag. Tänker också att det funkar sedan när jag ska amma. Bara att knyta upp linnet å dra upp det på ena sidan. Praktiskt! För det där med amningsvänliga kläder börjar jag också tänka på nu. Men det kanske man märker bättre sedan vad som funkar och inte?

Det börjar närma sig med stormsteg nu. Bara lite över sex veckor kvar. Det märks, börjar bli riktigt obekvämt att spatsera runt och bära saker och sådär. Sammandragningar i nedförsbacke är en ny grej... Dessutom så kickar Bullen runt där inne samtidigt och man känner att den på nåt sätt knölar ner sig i bäckenet. Det är ju bra iofs för det är ju där den ska ligga. Men bekvämast är det att bara sitta still. Nya upplevelser varje dag!

Måste bara visa en bild på de sötaste små strumporna jag någonsin sett. Svärföräldrarna köpte med sig lite babykläder från New york när de var där förra veckan. Bland annat då de här strumporna. De är så små att det nästan är overkligt. De passar tup på mitt pekfinger. Dör lite inombords när jag tänker på en nyfödd Bulle iklädd dessa. Herregud! Så sött!