Jag har alltid vägt några (säkert ganska många i andras ögon) kilon för mycket och av vana alltid dragit in magen en aning. Speciellt när man går förbi en spegel eller något skyltfönster. Ja men ni vet hur man är? Ni gör säkert likadant. Jag har egntligen aldrig tyckt illa om mig själv men ibland kanske spegelbilden inte alltid stämmer överrens med hur jag känner mig. Jag känner mig ofta mer stor och stark än tjock och fet eller hur jag nu ska förklara mig...

Nu är det dock något helt annat att gå förbi en spegel...

Jag känner mig som förut men så är det plötsligt en stor putande mage där mitt fram! Var kommer den ifrån? Det är nu en total omöjlighet att dra in magen. Den är där den är. Det är väldigt underligt att se sig själv nu. Men ändå så är jag glad att jag ser skillnad för det betyder (hoppas jag) att bebisen växer som den ska. I morgon har vi gått 18 fulla veckor. Snart är vi halvvägs. Det är inte klokt! Vart tar tiden vägen?

Jag undrar, för mig själv, hur stor jag kommer bli egentligen. Måste försöka hålla vikten någorlunda.

Något som är roligt nu är ju kläderna. Aldrig i hela mitt liv har jag klätt mig för att framhäva magen. Den har liksom inte varit mycket att visa upp, fram till nu! Jag är stolt över det som göms därinne, det J och jag skapat tillsammans. Jag struntar blankt i om folk bara tror att jag käkat för många pizzor och glassar och tror att det är det som ligger och skvalpar runt där inne.

Nä jag trivs bäst i tighta, stretchiga plagg som visar lilla hjärtats tillfälliga hemvist. Jag känner mig faktiskt ganska fin just nu.


Tänk vad kroppen kan åstadkomma?

 

birran

2 maj 2014 17:16

Oh, vilken fin mage! Visst är det härligt, jag älskar att smeka över sådana magar (kanske inte så kul för personen med magen, men...men...det känns som om jag smeker den lilla). Jag minns att jag också var så stolt över min mage. Spännande och härligt att få följa er väg fram mot det underbara...att bli föräldrar! Kram till er (alla tre)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...