Den kalla luften börjar bita i kinderna nu. Lämnar små röda rosor som värmen inomhus smeker bort.

Halsdukar i kilometerrader hänger i varuhusen och väntar på rätt ägare och mössorna ekar tomt bredvid matchande vantar. Hösten hungrar efter garn och tjocka tyger.

Solen blänker i näsans droppar som landat på överläppen. Någon dödar dem med en servett. Ballerinaskorna har bytts ut mot knytskor, mot stövletter och till sist stövlar med foder. Snart kommer isen och då försvinner klackarna. Alla blir låga och hatar mörkret. Sommaren sprang förbi och lämnade över stafettpinnen till hösten som ingen förstod vart den tog vägen och så kom vintern.

Själv tänker jag tända ett ljus och dricka te ur min stora mugg. Jag tänker uppskatta varje sekund och njuta av trädens färger. För aldrig blir det lika vackert ute som nu. Allting lever som mest precis innan det ska dö...

Tänk på det.