Jag kan inte sova. Jag vrider och vänder och snurrar runt.

Tankarna far åt höger och vänster, ska de aldrig sluta? Låt mig vara ifred, i alla fall en stund. Gå och göm er, gör något annat, hos någon annan. Jag bryr mig inte vilket, bara ni försvinner!!!

Jag är så trött.

Låt mig vila.

Det går bättre när jag är hos dig, när du ligger bredvid. När jag kan höra dina snusande andetag och känna din värme. När jag kan lämna de elaka tankarna hemma bland möglet och ta mig ut i världen, som en modig! Jag vet ju att jag kan och törs, det är bara bruset som stör. Tankarna från helvetet som gror bakom pannloben.

Jag vet inte vad jag tänker på egentligen. Någon som rotar, gör ont och skräms? Någon som berättar saker jag inte vill höra och låter mig gå hem med tårar i ögonvrårna? Någon som bara gör sitt jobb och längtar hem till familjen?

Jag vill vila.

Jag är så trött.

Vänta, lite till och lite till tills allt blir värre. Häng kvar, häng med, det är inte så farligt! Du klarar allt, det vet du ju. Det vet vi. Följ med i de hemska tankebanorna men låt dem inte segra och släpp för allt i världen inte ut dem när någon ser på. Låt bli och låt tiden ha sin gång. Du kan ändå inget göra. Inte nu. Och allt blir ju bra till slut?

Jag vill sova.

Jag är så fruktansvärt trött.

Jag tror att jag blir galen av det här. Jag kan inte sova. Allt jag ser är sprutor och läkarsaker och allt jag känner är den där isande smärtan någonstans i magtrakten. Tårna kniper och munnen formar grimaser och tanten i kontorsstolen säger : Det var allt för idag!, sträcker fram handen, hälsar och låter mig gå hem med alla tankarna och tårarna. Jag vet ju att det inte är något farligt men hela den här upplevelsen är hemsk. Det blev hemskare när jag kom hem, när jag tagit in allt. Kanske blev det en chock? Jag vet inte, allt jag vet är att min sömn inatt inte har existerat. Irritationen växer för varje timma som man ligger där och försöker tänka på annat... men återvänder i samma spår som man nyss försökt kliva av.

Alla säger, oroa dig inte! Och det finns inga lättare ord att säga eller några svårare ord att följa.

Allt blir ju bra, intalar jag mig. Det här är en vanlig åkomma. Det sade tanten i det dyra halsbandet och de vakna ögonen med rynkor runt...