Orden som väntar vågar sig inte riktigt ut. Rädda. Nyfikna och outtalade.

Hur gör man? 

Hur talar man?

Skrika kan jag men hur viskar man?

Hur ser man in i någons ögon utan att blunda en enda sekund? Hur gör man för att inte spilla tid? Denna dyrbara gåva som är min en liten stund.

Dör jag nu? 

Hur andas man när lungorna kolapsat? Hur lever man när hjärtat slutar slå?

Tårarna som samlas på hakan är dina. Du får dem.

Hur gjorde du för att locka fram dem?

Dör du nu?

Finns så mycket jag vill säga. Så ofantligt många ord. Men de är rädda, nyfikna och outtalade.

Så hur gör man?

Hur talar man? 

Skrika, det kan jag redan men hur viskar man?