Direktlänk till inlägg 25 januari 2010
Jag somnade, jag vaknade och nu är det den 25e. Kanske har jag lyckats sova tre timmar, inte mer...
Jag är dödligt nervös, min mage gör ont. Som om fjärilarna där inne, i detta nu, råkat ut för en jordbävning och studsar mot magsäcksväggen. Jag försökte lindra deras lidande med att flyga dit matpaket i form av nyponsoppa... Det hjälpte inte.
Katastrofen är ett faktum nu. Inget kan lindra och inget kan hjälpa. Skadan är redan skedd.
Klyschan, Tiden läker alla sår, känns fånig idag och alldeles, alldeles sann.
Jag vill somna nu. Jag vill inte vakna förrän allt är färdigt. Förrän jordbävningen lugnat sig och staden är återuppbyggd.
Snälla låt mig vara i fred och låt mig sova.
Och snälla, låt tårarna vara där de är...
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | 30 |
31 |
|||
|