Min finaste korvbulle befinner sig i London på en kortvisit med jobbet så jag är hemma själv i nya lya för första gången...

Nyss stack någon en nyckel i låset på dörren, jag antar att personen eller vad det nu var gått fel... Det händer väl i trapphus där trapporna går runt, runt, runt... Hur som helst så kändes det lite obehagligt och när jag gick fram till dörren för att kika i ögat efter att jag hört nyckeln ännu en gång så var det ingen där...

Jag brukar inte vara skrajsen av mig men efter nyckelinsidenten nyss så har jag liksom börjat lyssna extra noga efter konstiga ljud. Usch vad jag är fånig! Men kanske beror det på att jag nyss flyttat hit och inte "lärt" mig hur huset och dess invånare fungerar? I mögelgrottan hade jag ju ett köksspöke som klirrade med min disk i diskstället men det var absolut inget som skrämde mig...

Ååå nu ringde korvbullen! :) Tänk att han är så långt borta. Jag saknar honom redan. Trots att jag är van att vara ifrån honom eftersom vi bott i olika städer så känns det konstigt att vara ensam hemma nu när vi bor ihop. Han skall liksom finnas där, sitta framför datorn och spela spel med hörlurarna på, äta sin kvällsmacka och dricka mjölk ur Matrix-muggen. Nu sitter jag i hans stol, framför hans dator utan kvällsmacka, mjölk och korvbulle...

Det känns lite ensamt men jag har ju hans kudde att krama när jag går till sängs. Det är värre för honom, tänker jag, för han har ingen kudde som luktar maddlur som han kan krama om i sin nybäddade, troligtvis lite hårda, engelska säng med stärkta lakarn.

Lukter. De är så distinkta ibland. Både på gott och på ont. Just nu är det på gott eftersom korvbullens kudde luktar just korvbulle och det är något som jag ikväll, när jag skall somna, kommer att uppskatta.

Jag hoppas dock att jag slipper drömma mardrömmar och vakna gråtandes eller alldeles kallsvettig inatt... Det känns som att det skulle kunna hända för det har varit en sådan märklig dag idag... På flera sätt.

Bara det faktum att kylen stängde av sig själv idag medans jag lagade iordning min sallad så att jag fick starta om den. Eller det faktum att tv:n och boxen slutade att fungera alldeles tvärt tills jag fick ett sms av korvbullen... Som sagt, en märklig dag! Dessutom envisades SJ med att försena tåget till Västerås imorse så att jag missade ett möte med min arbetsgrupp. Det är kanske inte så märkligt att SJ fuckar upp tågresorna på allehanda vis men jag fick vända hem igen och fick på så vis ett par extra timmar med korvbullen innan han for iväg med taxin som aldrig tycktes komma...

Kanske ska man inte tänka efter för mycket, titta så noga i hörnen eller lyssna med båda öronen? Det som sker, det sker och det kan man oftast inte göra något åt...

Men just nu önskar jag at jag hade en korvbullefamn att krypa in i.