Jag sitter här i ett linne och ett par fula mjukisshorts som är hundra år gamla och jag vill dö.

Eller det vill jag väl egentligen inte men det är så fruktansvärt varmt. Jag har en tendens att få en liten vag panik när det är sånt här väder. Den innfinner sig när det är så varmt överallt att kroppen klibbar ihop till en svettklump och man inte har någon annan stans att ta vägen. Man är liksom tvungen att härda ut...

Hade jag varit hemma i Eskilstuna nu så hade jag nog banne mig cyklat till skjulsta för att ta mig ett iskallt dopp! Gud så härligt!

Jag gick till tågstationen för att åka till skolan i förmiddags men naturligtvis så var tåghelvetet försenat, igen, så att jag missade skolbussen i Västerås. Efter att ha gått uppför den branta backen ville jag slita av mig kläderna och gå resten av biten spritt språngande naken. Jag svettades! Jag hatar att svettas när jag inte vill svettas! Jag är så himla varm av mig själv och när det är så här varmt så blir det liksom för mycket. Det känns som om jag kokar inifrån... typ...

Jag har börjat gå och jogga en hel del. Jag måste försöka bli av med några kilon, det är bara så! Mina kycklingfiléer där bak på ryggen, kärlekshandtagen eller vad faan man kallar dem, tjocklåren och degmagen skall nu bekämpas! Det finns en jättebra och jättelång uppförsbacke som leder hem till korvbullens föräldrar. Den går jag uppför och så springer jag nerför så långt jag orkar och går resten. Delmålet är att jag ska orka springa hela vägen ner och det stora målet är att jag ska klara av att jogga både uppför och nerför backen! :) Nu är det så svettigt att jag svettas bara av tanken men jag ska nog ta mig ut idag också. Det är ju inget man dör av direkt...

Jag har dock ett problem och det har jag nämnt tidigare, för länge sedan. Det här med skor och fötter. Jag får så himla ont under fötterna, känns som kramp, oavsett vilka skor jag har på mig när jag tränar. Här om dagen fick jag låna ett par andra joggingdojjor av V men jag får precis lika ont av dem. Jag förstår inte vad problemet är... Smärtan försvinner efter ungefär 20 min men i början är det nästan outhärdligt. Mina fötter är mitt största probelm, jag näst intill hatar dem! De är klumpiga, stora, breda, smärtsamma och ännu bredare efter diverse skador som åsamkats dem. Jag är rent ut sagt skittrött på dem och önskade så innerligt att man kunde amputera dem och sätta dit ett par andra. Ett par som var smala, fina, oskadda och smärtfria!

Förresten, idag kommer korvbullen hem. Sent visserligen men vad gör väl det? Den som väntar på nåt gott... Jag längtar efter honom men det har gått fort de här dagarna han varit borta. Jag har haft fullt upp med plugg, sportaktiviteter och svettningar att jag undrar vart tiden tagit vägen.

Nåja om maddluren skulle ta och ta på sig sina träningskläder och gå ut och svettas en del då kanske? Jag är inte så sugen egentligen för jag vet hur ont det kommer göra i fötterna men jag måste! Jag måste!