Idag tog jag mig en närmare titt på mina gympadojjor och det var inte alls roligt. Skulle verkligen behöva ett par nya, helst två, ett för inom- och ett för utomhusbruk. Men nu är det ju så att jag knappt ens har råd med en sko. Jag förstår att jag får ont i fötterna, att jogga och gå i dessa är ju i princip som att gå barfota.

Ni ser skillnad på den högra och vänstra sidan på skon va? Har ju nästan helt joggat bort själva sulan. Nu börjar jag drömma om ett par nya skor som känns som bomull. Som gör att mina fötter inte smärtar och som kanske kan hjälpa mig att springa ännu längre. Jag måste försöka spara pengar nu så att jag kan köpa ett par riktigt sköna skor för det här funkar ju inte!

Jag kikar runt på gymmet och tycker att alla andra ser så fräscha å fina ut. Jag däremot känner mig som en stor klump, klädd i svart. Känner mig som någon som försöker dölja min kropp i bylsiga brallor och t-shirts men så vill inte jag vara. Jag vill ju att folk ska se att jag är stark, att jag orkar. Kläder är ett sätt att visa det tycker jag. Så nu drömmer jag även om en helt ny garderob med tighta träningsbyxor och toppar i olika färger samt en ny stadig och bra sport-bh som inte förvandlar bysten till en uniboob. Jag har nämligen inte bara ett bröst, utan två!

Sånt här funderar jag över när jag gymmar. Nåt måste man ju fokusera på medan minuterna går.

Jag måste säga att jag märker stora skillnader på konditionen nu. Nu kan jag ju jogga i 17 minuter utan att ens vara andfådd när jag är färdig. Det känns riktigt härligt och jag älskar när svetten börjar droppa från pannan. Det blir så tydligt då, jag tänker mig liksom att det är själva fettet som värmts upp och rinner ut ur kroppen. Det är liksom något man kan "ta" på.

Förresten så mätte jag mig idag, flera gånger för att se om det verkligen kunde stämma. Den 14e februari mätte jag mig runt magen straxt ovanför naveln och då visade måttbandet (Håll i er nu) 107 cm. I morse mätte jag igen och nu var det helt plötsligt 5 centimeters skillnad, alltså 102 cm. Jag tänkte att det kan ju absolut inte stämma så därför kontrollmätte jag mig en gång till efter gymmet och då visade måttbandet 104 cm. Hur faan ska man veta egentligen? Personligen så är jag van att gå och hålla in magen men det fungerar ju inte när man ska mäta så därför försöker jag verkligen att slappna av. Hur ska man liksom veta då? Jag kanske drar in magen en aning utan att jag vet om det... Nåja hur som helst så visade måttbandet inte längre 107 cm så hur jag än gör så tror jag att det möjligtvis försvunnit ett par cm från midjan. Fler ska det bli! Jag vill under 100-strecket först och främst.

Hur går det för dig? Tränar du nåt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...